Efter två år vid Kristinagårdens seniorboende i Lillhoplax i Helsingfors känns den ljusa tvåan som Maija-Lena Kindberg bor i nu som hennes hem. Av det sociala och aktiva liv 96-åriga Kindberg levt saknar hon i dag mest sin bil.
Läs mer om att bo på Folkhälsan— När det blev en lägenhet ledig vid Kristinagården sa min dotter “gå åtminstone och titta på den!”
Det tog två år att få en äkta hemkänsla, men i dag är det lätt att kalla lägenheten på Köpingsgatan för hem. Maija-Lena Kindberg trivs bra, boendet känns tryggt och personalen trevlig. Balkongen på fjärde våningen gränsar mot en porlande bäck och en park som väntar på vårens alla knoppar att snart slå ut.
För Kindberg var det aldrig en fråga om att trivas eller inte.
— Jag kan inte fara tillbaka, det är inget alternativ, säger hon.
Vardagen på seniorboendet klarar hon långt på egen hand. Hon äter maten som serveras i matsalen, men inne i lägenheten klarar hon sig själv. Huvudet är piggt även om balansen och benen blivit sämre på äldre dagar.
— Jag klarar mig ännu, även om jag blir lite lat här, säger hon med ett leende och berättar att hon försöker starta varje dag med gymnastik.
Vännerna blir färre
Runt det runda mörka träbordet med fyra stolar har det suttit många vänner under åren. Med åren har vännerna blivit färre och många av de som är kvar orkar inte längre umgås. Men vardagen rymmer också nya kontakter, som “hundvännen”.
— Jag var på en promenad och satt på en parkbänk i trädgården. En kvinna rastade sin hund, och hunden kom fram för att hälsa på mig, jag som alltid varit en hundvän. Vi prata med varandra, hon bor i huset bredvid. Sedan dess har vi träffats några gånger, berättar Kindberg.
Hur har det varit för dig att bli äldre?
— När jag fyllde 60 år sa en av mina vänner “Voi Maija nyt alkaa luovuttamisen tuskaa” (ungefär: nu börjar den smärtsamma tiden för avsked). Jag bara skrattade och tänkte gubbe lilla… Det är nu först jag inser det och accepterar det. Jag som alltid varit snabb, nu snubblar jag om jag försöker ha bråttom.
Hemligheten bakom ett långt liv
Goda vänner, ett lyckligt äktenskap, rörelse i vardagen och en vikt som hållits nere. Det är Kindbergs nycklar till ett långt liv. Med glimten i ögat beskriver hon sig numera som en soffpotatis, men tillägger att hon gärna går ut när det är vackert väder och deltar i husets gymnastik en gång i veckan.
Kvällstid ser Kindberg gärna på TV och favoritprogrammet är Skavlan.
Vilket är det bästa tipset du vill ge andra som överväger att flytta till Folkhälsans boende?
— Kom inte för sent, det tar en stund att acklimatisera sig, säger Kindberg.
Kindberg nämner maten som en viktigsak. Ibland saknar hon maten hemifrån.
— Min mamma gjorde god vardagsmat. Hon gjorde goda rätter också under krigstiden fastän det inte fanns så många ingredienser. Det var vanlig husmanskost, men mycket god.
Ibland brukar Kindberg äta på restaurang med några bekanta. Eftersom hon är krigsveteran har hon möjlighet att åka taxi. Likaså har Helsingfors stad fysioterapi och fotvård och bistår med ekonomiska medel för städning och måltider, något som Kindberg är mycket tacksam för.
Här kan du läsa mer om att bo på Folkhälsan.
