Mamma Synnöves plats på Brummerska hemmet ser Carina Åvall som en lyckoträff. Nu kan hon äntligen slappna av i vetskapen om att mamma är trygg.
Bo på FolkhälsanSynnöve Grönberg är hemmastadd sedan länge. Det har gått ett och ett halvt år sedan flyttlasset gick till Brummerska hemmets serviceboende i natursköna Västra Baggböle i Helsingfors. I dag är det fredag och som vanligt pågår den värdefulla mamma–dotter-tiden inne i Synnöves rum på Baggbölevägen.
– Jag kommer hit varje fredag. Det här är min bästa afterwork, säger Carina “Cia” Åvall och kramar sin mamma hårt.
– Hur har du haft det i veckan, lilla mamma?
Här på övre våningen finns Brummerska hemmets serviceboende med 24 platser och i nedre våningen finns det resurserade serviceboendet med 13 platser. Vid ingången hälsar husets ena katt välkommen.
– Jag reserverade den här platsen utan att jag ens hade sett rummet. Jag kände ett stort förtroende för personalen efter bara ett enda samtal. Och det blev precis så bra som jag hoppades. Så här efter 1,5 år har Folkhälsan verkligen visat vad de går för. Dialogen är så transparent och personalen bryr sig på riktigt. Här har allt fungerat superbra!
Cia berättar att hennes föräldrar hade varit tillsammans i 70 år, gifta i 65, när pappa dog. Otryggheten blev snabbt påtaglig i mammas vardag.
– När man första gången ställs inför den situationen vet man inte riktigt i vilken ände man ska börja. Mitt i allt befinner man sig i en sits när ens käraste mamma är väldigt gråtig och ringer om nätterna. Det blir ju snabbt väldigt ohållbart att leva med den oron och det ansvaret. Men jag började helt enkelt ringa runt till olika enheter och frågade efter rekommendationer på sociala medier.
– Det är ju bara du och jag kvar, mamma. Vi får ju hålla ihop och se till att vi har det bra, skrattar Cia och lyfter upp hunden Tessa i mammas famn.
– Så är det, instämmer Synnöve och ler ömt medan hon klappar hunden.
Speciellt mycket uppskattar Cia kommunikationen med de anställda. Genast om det händer något så vet hon att personalen ringer.
– Jag kan till hundra procent lita på att de håller mig underrättad, både när det gäller goda och dåliga nyheter. Och det samma gäller andra vägen. Jag vet att jag alltid kan ringa och prata om det behövs. Omsorgen är så genuin båda vägarna.
Nyligen föll mamma Synnöve och bröt lårbenshalsen och tillbringade över fyra veckor på sjukhus.
– Det betydde väldigt mycket för mamma att en skötare härifrån tog sig tid att hälsa på mamma på sjukhuset. Mamma kände ju igen Diana och det gjorde henne trygg. Det betydde också väldigt mycket för mig som dotter. Ytterligare ett bevis på att här finns människor som på riktigt bryr sig om våra gamla, älskade föräldrar.
Förtroende var den viktigaste faktorn när Cia valde sin mammas nya hem.
– Vi anhöriga står inför en viktig uppgift när vi ska välja vem som ska ta hand om dem som har tagit hand om oss. Jag tror det är viktigt att man står på sig och själv kräver att vissa saker faktiskt ska fungera. Jag är väldigt rak på sak, så den dagen jag inte är nöjd så säger jag det. Och så måste det vara! Vi ska kunna lita på varandra.
– Sedan tror jag också krasst att man kan fråga sig om man vill välja det allra billigaste alternativet, eller det som känns tryggast. I det här fallet ville jag att mamma får den guldkant hon förtjänar. Hon har slitit hela sitt liv. Och jag själv kan nu slappna av i vetskapen om att hon är trygg.
Och guldkanterna som Cia avser är många. Brummerska har en lummig terrass på innergården. Som bäst serveras där eftermiddagskaffe med nybakta bullar i solskenet.
– Bara en sådan sak att här finns katter, att de har kräftskivor, besök av manskörer och luciatåg. Här serveras alldeles ljuvlig mat som kocken gör själv! Här finns helt enkelt den kärlek som jag själv inte längre kan ge mamma på heltid, avslutar Cia och ett spontant kramkalas uppstår.
– Jag är så glad att mamma får vara här med er. Vi ses igen nästa fredag, säger Cia och går tillbaka in med mamma.
Har du frågor om Brummerska hemmet?
Hör av dig till oss.
