Sissela Nutley: "Skärmarna styr våra liv – men vi kan ta tillbaka kontrollen"

–Tre faktorer är särskilt framträdande: hur mycket tid vi tillbringar vid skärmen, vilket innehåll vi tar del av och i vilken kontext användningen sker, fortsätter hon.

Skärmtiden i sig påverkar vår hälsa indirekt, genom att tränga undan det vi mår bra av – som fysisk aktivitet, sociala relationer, sömn och återhämtning.

– För många är den tid vi lägger på digitala aktiviteter så omfattande att den ofta sker på bekostnad av hjärnans basbehov. Vi multitaskar, har svårare att fokusera. återhämtar oss sämre och sover mindre.

Men det spelar också en viktig roll vilket innehåll vi möter på skärmen. Mycket kan inspirera men också påverka oss negativt.

– Forskning visar att när vi tar del av orealistiska skönhetsideal och jämför oss med andra, kan vi med tiden börja tycka sämre om oss själva. Unga utsätts också för hat och hot online – något som påverkar den psykiska hälsan, säger Nutley.

Och så är det kontexten – när och varför vi använder mobilen – som avgör hur stark påverkan blir.

– Att använda mobilen sent på kvällen eller till och med sova med den i sängen stör sömnen.  Många unga sover med mobilen i sängen, vilket ofta leder till kortare sömntid. Sömnen är avgörande för vårt mående.

För många har mobilen dessutom blivit ett sätt att undvika jobbiga tankar och känslor. 

– Det är ingen som vill ha jobbiga tankar och känslor. Men om vi ständigt flyr in i digital distraktion tränar vi inte på att hantera det svåra. Vi blir intoleranta för jobbiga tankar och känslor – skjuter problem framför oss så de växer. Om vi i stället tränar oss på att stanna kvar i tankarna och känslorna lär sig hjärnan att det inte är farligt. Vi omprogrammerar vår känslorespons.  

Vuxenvärlden har bakläxa

I den offentliga diskussionen pekar man ofta på barn och unga som problembärare – men ansvaret börjar hos oss vuxna, påpekar Nutley.

– Föräldrar ger barn skärmar, väljer appar och sätter, eller låter bli att sätta, gränser. Vi är också förebilder. Vuxenvärlden har lite bakläxa nu. Det är inte konstigt – den digitala utvecklingen har gått snabbt, utan manual. 

Under de senaste 10–15 åren har många av oss lagt oss till med vanor som inte alltid gynnar välmåendet. Nu har forskningen hunnit ifatt.

– Vi vuxna har ett ansvar för att rätta till våra ovanor, rannsaka oss själv och börja fatta medvetna beslut. Det handlar om att skapa hälsosamma miljöer kring barnen – både hemma och i skolan. Det gäller allt från att ha en mobilpolicy i klassrummen till att komma överens om egna regler vid familjens middagsbord. Och här måste vi vuxna både visa vägen och själva följa de överenskommelser vi gör.

Brist på reglerande lagstiftning 

I dag verkar de stora teknikföretagen i stort sett utan tydliga gränser, men arbetet för en reglering har börjat. Både i EU och i USA jobbar man med regelverk och lagförslag med målet att skydda barn och unga från skadligt innehåll, beroendeskapande design och bristande integritetsskydd. En effektiv reglering förhindras dock av rättsprocesser och av kritik från Trump-administrationen.

Sissela Nutley tycker att det är orimligt att lägga ansvaret för lösningarna på individen, eftersom det är teknikbolagen som har skapat problemen. 

– Jag önskar att det redan fanns lagar som skulle skydda barn och unga bättre, och som skulle förbjuda företag att medvetet designa beroendeframkallande produkter. Den lagstiftning vi väntar på kommer förmodligen att ställa högre krav – bland annat på att användare måste kunna verifiera sin ålder.

I Finland pågår ett arbete med att ta fram nationella rekommendationer för barns och ungas skärmanvändning under fritiden – något som redan finns i andra nordiska länder. I Sverige rekommenderar Folkhälsomyndigheten till exempel att barn bör vänta med att börja använda sociala medier tills de fyllt 13 år.

Föräldrar – ta plats i förarsätet

Sissela Nutley uppmanar föräldrar att – bildligt talat – sätta sig i förarsätet när det gäller barns användning av smarttelefoner och sociala medier, så att de inte körs om av barnens entusiasm.

– Det är svårt att stå emot ett barn som säger: ”Alla andra har, jag blir utanför om jag inte får.” 

Det enklaste sättet att faktiskt efterleva rekommendationerna är att i förväg snacka ihop sig och ingå ett avtal eller en överenskommelse med andra familjer i barnets klass eller närmaste krets. Det är mycket lättare att hålla rekommendationerna om det finns en kritisk massa. Då blir det inte norm att ha tillgång till allt för tidigt.

Nutley betonar också att föräldrar kan omvärdera sina beslut. Det går att ta tillbaka en smarttelefon eller begränsa tillgången till sociala medier.

– Vi har inte alltid vetat var gränsen går – och vi vet inte i förväg hur våra barn reagerar. Kanske ett yngre syskon har större känslighet i sina belöningscentrum och inte klarar av digitala medier lika bra. Vi måste hela tiden göra det vi tror är bäst för våra barn. Jag gillar ett citat av poeten Maya Angelou: “Do the best you can until you know better. Then when you know better – do better.”

En vanlig invändning från föräldrar är: ”Men mitt barn klarar ju det här bra.” Och det kan stämma. Men Nutley vill lyfta blicken.

– Det kan absolut vara så att just ditt barn hanterar ett spel eller ett socialt medium bättre än genomsnittet i forskningsstudierna. Men vi är en del av ett samhälle. När vi gemensamt skapar normer kring till exempel skärmtid och sömn, så gynnar det också de barn som kanske inte har lika lätt att hitta balansen – eller som saknar stöd hemifrån. Om vi flyttar ut mobilen ur sovrummet lär sig de flesta barn att normen är att inte skrolla i sängen. Då finns det ingen att chatta med efter klockan nio.