Mobilfritt för familjens yngsta så länge det går – ”Vi har sett vad det gör”

– Vår generation fick smarttelefoner och började använda sociala medier alldeles för tidigt, säger Immanuel Puntari.

Tillsammans med sina föräldrar och tonåriga syskon vill han nu att småsyskonen ska få växa upp utan sociala medier och appar – så länge som möjligt.

Pappa Johan Hellman är tydlig:

– Det är ett beroende, och det skrämmer mig. Vi är en del av ett experiment nu. Jag ser ju själv hur jag fastnar i skrollande. Plötsligt har en halvtimme bara försvunnit. Det är otroligt svårt att styra barnens skärmtid, särskilt när andra föräldrar har helt andra regler än vi själva, säger Johan Hellman.

”Vi har sett baksidorna”

Bonusfamiljen består av Ursula Puntari, Johan Hellman och sammanlagt sex barn mellan sex och arton år. Tonåringarna har vuxit upp med smarttelefoner och sociala medier – något som gett hela familjen insikter.

– Vi som har äldre barn har sett hurdan inverkan mobilanvändning och sociala medier kan ha. Därför vill både jag, Johan och de äldre barnen vänta så länge det bara går innan vi introducerar det för de yngre, säger Ursula Puntari.

– Jag och Simon har varit försökskaniner. Nu vill vi skydda Emil och Alice så att de slipper uppleva samma sak, säger Immanuel.

Han minns sin första smarttelefon – en röd Nokia han fick i julklapp i ettan.

– Jag hade WhatsApp och några spel. Det var där allt började: kedjebrev, konstiga grupper och botar. Många tror att WhatsApp är ofarligt, men det fungerar som vilket socialt medium som helst i dag. Du kan gå med i stora communities och följa kanaler. Råkar du gå med i fel community kan du se saker du inte borde se.

Några år senare fick han en Iphone 5. Fast föräldrarna förbjöd det laddade han ner Instagram och Snapchat.

– Instagram laddade du ner olagligt vid 11 eller 12 års ålder – vi fick fast dig för det!  säger Ursula.

– Ja, jag var så nyfiken, säger Immanuel.

När han började högstadiet kom även TikTok in i bilden – och med det ett flöde fyllt av våld, krig och sexualiserade bilder.

– Jag såg allt möjligt hemskt och traumatiskt. Krigsvideor från Ukraina, riktiga soldater som sköt. Sådant ska inte barnhjärnor behöva se. Det ger en skev bild av världen och det här har drabbat vår generation starkt.

Snoppbilder och farliga utmaningar 

Ursula minns när Immanuel i trean fick sin första snoppbild via något socialt medium.

– Jag visste inte vad jag skulle göra – jag sa bara att ’det där är inte okej!’. På den tiden fanns inte samma offentliga diskussion om sociala medier som nu. Nu vet jag att jag borde ha kontaktat föräldrarna till barnet som skickade bilden, säger hon.

– Och så alla dessa farliga utmaningar där barn skadar sig själva. Både vi och familjer i vår närkrets har drabbats, fyller Johan i.

Det handlar inte bara om grovt innehåll, menar Ursula – utan om mängden och om bristen på insyn.

– Barn kan vara med i hundratals grupper och som förälder kan och orkar du inte plöja igenom allt. Där finns mycket innehåll som kan se oskyldigt ut men bakom bilder och smileys kan det dölja sig mobbning, utfrysning och smygfotografering.

Ingen mobil i sovrummet

I familjen har man länge haft tydliga regler: begränsning av skärmtiden, mobilpauser där mobilen läggs i telefonkorg och inga mobiler i sovrummet nattetid.

Ursula och Johan minns när Simon och Immanuel gick i högstadiet och vissa av deras klasskompisar klagade på trötthet.

– Vi stängde av både ljudet och vibrationerna i telefonerna på natten, men länge efter att barnen hade somnat var det värsta ljusdiscot i telefonkorgen – ända till halv tre-tiden fortsatte mobilerna att blinka!

Johans son Simon hittade dock sätt att ta sig runt reglerna – han installerade Linux för att kunna kringgå skärmtidsbegränsningarna.

– I dag jobbar han som någon sorts Linux-expert, så det finns förstås också fördelar med att tidigt få digital kompetens, skrattar Johan.

”Man kanske har koll i början”

Ursula varnar för att konsumtionen av digitala medier snabbt spårar ur när barnen blir äldre.

– Många föräldrar tror att de lätt kan ha koll på vilket innehåll barnen tar till sig via skärmen när de först får sin telefon.

Men redan i trean när barnen inte längre går i eftis växer deras frihet och de tillbringar alltmer tid oövervakat med telefonen.

Men något håller på att förändras.

– För några år sedan var det nästan självklart att barn fick en smarttelefon till skolstarten. Nu märker vi att fler föräldrar ifrågasätter det, säger Ursula.

De tycker att det är viktigt att vårdnadshavare talar ihop sig i förväg – så att barnen inte kan ta till argumentet ”alla andra har”.

– I verkligheten är det kanske bara en tredjedel som har fått en telefon vid skolstarten. Man kanske köper den där telefonen för att man tror att ”alla” andra har gjort det och för att man är rädd att ens eget barn ska bli utanför eller mobbat.

Familjen lyfte frågan i föräldrarnas WhatsApp-grupp när dottern Alice gick i femåringarnas dagisgrupp. Åsikterna varierade men de flesta valde då att inte ge sina barn en telefon inför förskolestarten.

– Nu i förskolan har vi diskuterat det igen, och många verkar fortfarande vilja vänta. En del funderar på smartklockor i stället. Vissa var väldigt pålästa om de negativa sidorna av att ge smarttelefoner åt barn.

Utan telefon med vuxna omkring sig

Tioåriga sonen Emil fick ingen telefon i ettan eller tvåan.

– Han är ju alltid med vuxna, först i skolan och sedan på eftis. Vi måste våga lita på att han går hem efter eftis utan telefon – precis som vi gjorde, säger Ursula.

Nu när Emil har börjat trean och inte längre går i eftis har de ansett att han behöver en telefon eftersom eftermiddagarna blir långa och han kan behöva ta kontakt med föräldrarna. Men i telefonen han fått har föräldrarna raderat alla appar. Han kan ringa och skicka sms och ta foton med telefonen. Och han är nöjd med det.

– Han har ju hört syskonens berättelser om allt som är dåligt med telefoner, säger Ursula.

Sexåriga Alice längtar inte heller efter någon telefon. Hon får spela BUU-klubbsspel på föräldrarnas telefon ibland.

Hur länge ska ni försöka hålla bort smarttelefoner och sociala medier?

– Alice får en telefon när hon gifter sig, skrattar Immanuel.

Planen är att vänta så länge som möjligt, utan att det blir socialt skadligt för barnet.

– Om normen förändras och fler föräldrar håller fast vid 16 eller 18 som åldersgräns, då kanske också vi kan göra det. Hjärnan utvecklas ju tills man är 25, säger Ursula.

– Ju längre man väntar, desto mer hinner barnet lära sig grundläggande sociala färdigheter – att hälsa, se folk i ögonen, svara på frågor. Sådant som många ungdomar har svårt med i dag.

Immanuel Puntari välkomnar också förbudet mot mobiler i skolan.

– När jag tänker tillbaka på högstadiet minns jag knappt något annat än att vi satt med våra telefoner på rasterna. Med ett mobilförbud kanske nästa generation faktiskt hinner lära sig de där sociala koderna – att säga hej till varandra, i verkliga livet, säger han.

Skrev insändare

Immanuel har skrivit en insändare till Hufvudstadsbladet, där han föreslår att åldersgränsen för sociala medier höjs till 16–18 år. Han önskar också krav på stark identifiering med bankkoder, så användarna kan bevisa sin ålder och identitet.

– Flera av mina vänner har lämnat alla sociala medier utom WhatsApp. De mår bättre utan. Jag har kvar mina konton, men eftersom många av mina vänner har slutat, är vi numera mer aktiva när vi umgås. Vi spelar fotboll, ishockey eller biljard i stället! säger han och lyser upp.

Text: Hanna Rundell
Foto: Mikko Käkelä