Efterlyser en nyanserad syn på digitalisering i skolan

Kvinna i orange tröja står i naturen med armarna i kors och tittar rakt in i kameralinsen.
Vi behöver fundera aktivt på strategier för att hitta balans i stället för att fokusera på förbud, säger Linda Mannila, AI-professor, forskare och docent i datavetenskap.  Foto: Privat

Håll isär skärmförbud och undervisning i digital kompetens, säger Linda Mannila, forskare, entreprenör, docent och biträdande professor i datavetenskap vid Helsingfors universitet.

Linda Mannila har länge varit en drivande röst i debatten om teknikens roll i skolan.

– Det har länge pågått en väldigt svartvit diskussion kring digitalisering. Man kan tycka vad man vill om skärmar och digitala verktyg, men oberoende av vad vi tycker om dem är skärmarna en del av vårt samhälle. Vi behöver lära oss hantera dem, inte förbjuda dem.

Mannila brinner för frågor om hur teknologi och digitalisering kan stärka människors delaktighet. Hon har varit med och utformat hur frågan om digital kompetens ska synas i läroplaner i både Finland och Sverige, och hon har skrivit böcker om programmering i skolan. Hon forskar i ämnen som AI-läskunnighet, programmering och digitala färdigheter i skolvärlden.

Enligt ICILS-studien (International Computer and Information Literacy Study), som publicerades i november, används digitala verktyg rätt blygsamt i skolan i Finland jämfört med andra nordiska länder.

– Det finns med andra ord ingen grund för påståenden om överdriven digitalisering i skolan, säger hon. 

Mannila understryker att digital kompetens ses som en medborgarfärdighet – och att läroplanen tydligt föreskriver att det både är ett mål och ett redskap för lärande. Ändå fastnar debatten ofta i frågan om huruvida skärmar ska finnas i klassrummet eller inte. För henne är det tydligt: vi lägger för mycket energi på fel fråga.

– Det viktiga är hur vi använder tekniken – inte om vi använder den. Vi kan och behöver lära oss använda tekniken så att vi har nytta av den, inte blir slavar under den. 

Hon efterlyser mer diskussion om hur tekniken används utanför skolan, där den största påverkan ofta sker. 

– Det finns redan mycket kunskap om hur vi kan förebygga problematisk skärmanvändning – den behöver vi ta till vara och jobba vidare med. Och vuxna behöver också jobba med det här, inte bara barn och unga. Vi kanske har större möjligheter att klicka på ignorera-knappen när vi överskridit vår skärmtid än barnen, men det betyder inte att vi har bättre koll, säger Mannila.

Särskilt sociala medier ser hon som en utmaning.

– Där måste vi utveckla motstrategier som hindrar oss från att fastna i skrollande. Samtidigt finns mycket positivt med sociala medier som kan ge en röst åt människor som annars inte skulle höras. Det handlar om att hitta en balans.

15.06.2025