Dina levnadsvanor påverkar hjärnhälsan

När professor Jenni Kulmala är ute bland folk och talar om minnessjukdomar, märker hon att det fortfarande finns en hel del okunskap men också tabun och rent av skamkänslor kring sjukdomen.

– Vi kan aldrig tala tillräckligt mycket om detta. De flesta av oss lever länge, och därför är risken stor att vi själva eller någon i vår närhet drabbas. Ibland känns det som om jag säger självklarheter, men ofta upptäcker jag att det saknas information framför allt om hur vi kan förebygga olika degenerativa sjukdomar och vilka faktorer som påverkar livskvaliteten.

Allt fler insjuknar

Årligen diagnostiseras 23 000 finländare med en minnessjukdom och antalet ökar för varje år. Ålder är den största enskilda riskfaktorn. Endast en liten del av fallen har genetiska orsaker, medan över 40 procent är kopplade till livsstilsfaktorer. Det folk ofta inte vet – eller kanske inte tänker på – är att vi själva kan påverka vår hjärnhälsa. Forskning visar att olika förebyggande åtgärder kan minska risken med 45 procent.

– Vissa nya studier talar till och med om att vi kan halvera risken, säger Jenni Kulmala.

Vilka är då knepen?

Jenni Kulmala säger att det handlar om grundläggande saker som sömn, motion, kost och allmänt välmående – välkända hälsofaktorer som även påverkar förekomsten av sjukdomar som diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar. Hon menar att vi inte har några garantier för att inte insjukna minnessjukdomar, men vi har möjlighet att åtminstone skjuta fram insjuknandet.

– Redan små steg mot ett bättre mående kan hjälpa. Träning kan till exempel öka storleken på hippocampus, ett organ som krymper vid minnesstörningar. Och om hjärt- och kärlsystemet är i dåligt skick, påverkas även blodkärlen i hjärnan. Denna typ av vaskulär demens är vanlig framför allt hos äldre patienter. En annan sak som vi kanske inte lika ofta hör talas om är huvudskador. Bland personer som sysslat med olika kontaktsporter eller drabbats av huvudskador syns en tydlig risk.

Det finns även psykosociala riskfaktorer, som depression, ensamhet och stress.

– Vi har sett att personer som upplever svår arbetsrelaterad stress i medelåldern har en ökad risk för minnesstörningar senare i livet. Detsamma gäller även sömnproblem. Under sömnen sker en reningsprocess i hjärnan som kan förhindra ansamling av beta-amyloid, ett protein som gör oss mer mottagliga för minnesstörningar.

Minnessjukdomar är en komplex helhet, och just därför är det enligt Jenni Kulmala viktigt att vi lär oss mer. Det är viktigt att kunskapen inte bara finns bland forskare, utan även i samhället överlag – och i synnerhet bland de som jobbar inom vården. Talesättet ”ju tidigare, desto bättre” gäller även här. Jenni Kulmala påpekar att barndomen, en familjs socioekonomiska bakgrund och ens utbildningsnivå har en påverkan som sträcker sig långt in i ålderdomen.

En annan aspekt vi behöver beakta är anhörigvården.

– Många anhörigvårdare är relativt gamla. De löper stor risk att själva utveckla minnesstörningar, eftersom de utsätts för en rad olika riskfaktorer. De kan inte nödvändigtvis ta hand om sin egen hälsa, nattsömnen störs eller så är de stressade och överarbetade.

En insjuknar – många drabbas

Jenni Kulmalas intresse för minnessjukdomar bottnar i egna upplevelser. När hon gick i gymnasiet insjuknade hennes mormor i Alzheimers, och Jenni såg på nära håll hur sjukdomen förändrade inte bara mormoderns personlighet utan också vardagen för hela familjen.

– Än så länge finns inga mediciner som kan bromsa sjukdomen, men vi kan hjälpa till att göra vardagen så smidig som möjligt för den sjuke.

Jenni Kulmala berättar om en dam hon träffade som just hade fått diagnosen Alzheimers. Kvinnan var aktiv i en förening som sålde produkter på olika basarer och marknader men fick höra att hon inte längre var välkommen. De andra var rädda för att hon inte skulle klara av uppgiften.

– Det är här fördomarna kommer in. Att tala om sin diabetes eller en hjärtsjukdom är inga problem, och om vi ser en man som får bröstsmärtor är vi snabba att ringa ambulans. Men hur många vågar gå fram och hjälpa en dam som kanske går ut i sin pyjamas eller som ställer samma fråga i butiken, om och om igen?

Hur är det då, lever Jenni Kulmala som hon lär?

– Jag försöker, men nu är jag själv mitt i livet – precis i den period då stressen har en tendens att samlas på hög. Jag försöker få till regelbundna träningspass, helst på hästryggen, och så är jag ganska bra på att ta ordentlig timeout. För mig vilar hjärnan som bäst när jag får vara alldeles ensam i vår stuga ute på en ö i Birkaland. För vissa är fysisk aktivitet den bästa avkopplingen, medan andra hellre går ut i skogen och njuter av tystnaden. Handarbete eller andra kreativa sysslor fungerar också – allt som gör att man blir lugn och mår bra gynnar ens hjärnhälsa. Se till att få in många sådana stunder i vardagen.

En diagnos är inte slutet

Jenni Kulmala vill efterlysa en normalisering av minnessjukdomar. I dag finns en uppsjö av stödåtgärder, hjälpmedel och mediciner som kan underlätta vardagen och till viss del lindra symptomen. Det finns även forskningsresultat som tyder på att en ny form av medicin i vissa fall kan bromsa sjukdomens förlopp genom att avlägsna beta-amyloid-proteinet från hjärnan. Läkemedlet har nyligen godkänts i Finland, men det passar inte alla.

– Fortsatt forskning behövs. Vi vet i dag ganska mycket om hur det är att leva med en minnessjukdom, men vi vet till exempel fortfarande inte vad som orsakar Alzheimers sjukdom.

Text: Sonja Finholm