Övningar i medveten närvaro kan hjälpa personer med adhd

Vilka positiva effekter har ni sett hos unga som tränar medveten närvaro, jämfört med andra former av avslappningsövningar?

Syftet med mindfulness, som också kallas medveten närvaro, är att hjälpa unga att vara närvarande i nuet och att acceptera sina tankar, känslor och upplevelser utan att döma eller kritisera sig själva. Det kan stödja dem i att fokusera, hantera stress och bearbeta svåra känslor.

Vårt forskningsprojekt Det välmående och lärande sinnet (Healthy Learning Mind) har under flera år undersökt effekterna av övningar i medveten närvaro bland finländska skolelever. Studierna visar på många positiva effekter för ungas välbefinnande. Jämfört med andra avslappningsformer, som till exempel fysiska avslappningsövningar, kan övningar i medveten närvaro i synnerhet stärka elevernas resiliens, livstillfredsställelse och hälsomässiga livskvalitet, samtidigt som de minskar deras stress. Dessutom har man sett särskilt positiva effekter i fråga om flickors depressionssymtom.

Skillnaderna i förhållande till andra metoder är dock inte alltid tydliga, och det verkar som om effekterna varierar mellan individer. För att få störst nytta av mindfulnessövningarna är det viktigt att ungdomarna är motiverade att göra dem och att instruktörerna och lärarna har tillräcklig utbildning angående dem.

Hur fungerar medveten närvaro för personer med adhd?

Adhd-symtom handlar ofta om svårigheter att reglera uppmärksamheten, aktivitetsnivån och sina känslor – och det är just dessa utmaningar som medveten närvaro i bästa fall kan lindra, enligt många studier. Effekten verkar dock bero på hur övningarna genomförs och på deltagarnas individuella förutsättningar.

Alla med adhd-symtom verkar ändå inte uppleva övningar i medveten närvaro som en naturlig metod. När övningar görs i skolan tillsammans med hela klassen, utan att ta hänsyn till elevers särskilda stödbehov, har de i vissa fall visat sig vara för svåra, belastande eller inte varit motiverande för personer med adhd.

Min erfarenhet är att övningarna bör vara korta, konkreta och varierade, så att de inte tröttar ut eller frustrerar elever med adhd-symtom. De vuxna i skolan bör ge tillräckligt stöd och möjliggöra träning i exempelvis mindre grupper, där det är lugnare. En del unga kan också uppleva att mer praktiska metoder känns naturligare, och de kan med fördel träna mindfulness genom medveten rörelse eller yogaliknande övningar.

Vem lämpar sig medveten närvaro bäst för, om man jämför olika personlighetsdrag?

Forskningen om hur övningar i medveten närvaro passar unga är fortfarande i sin linda, men vi har gjort en studie där vi har jämfört effekterna när det gäller fem olika personlighetsdrag – extroversion, neuroticism, öppenhet för nya erfarenheter, vänlighet och samvetsgrannhet. Vid denna jämförelse såg vi vissa skillnader.

Introverta unga kan ha särskild nytta av medveten närvaro eftersom de naturligt fokuserar inåt och observerar sina egna upplevelser. Det gör dem ofta mer mottagliga för övningarna och mer motiverade att träna på egen hand.

Enligt våra preliminära resultat kan även personer som tenderar att vara kritiska ha nytta av träningen. Att öva på acceptans och medkänsla kan fungera som ett slags motvikt till tendensen att vara kritisk, och på så vis kan det främja välbefinnandet.

Forskning bland vuxna visar att personer med hög grad av neuroticism, det vill säga de som har svårt att reglera känslor, får störst nytta av medveten närvaro. Hos unga såg vi däremot inte samma effekt, vilket kan bero på att förmågan att reglera känslor fortfarande utvecklas under ungdomsåren.

Överlag är det viktigt att komma ihåg att medveten närvaro kan passa många olika människor. En metod fungerar inte alltid för alla – en person kan ha störst nytta av lugna andningsövningar hemma, en annan av rörelsebaserade övningar, och en tredje av stöd och gemenskap i en grupp. Avgörande är att övningarna utförs regelbundet.