Små saker i vardagen kan stärka självständigheten hos äldre

Filip Kronqvist har intervjuat personer med kognitiv svikt som bor självständigt, men med närhet till service och social gemenskap. Han vill ta reda på vilka möjligheter och hinder de upplever i vardagen när det gäller att vara delaktiga och självständiga.

– Många säger att det handlar om att få fortsätta vara den person man alltid har varit, även när förutsättningarna förändras. Det är viktigt att kunna hålla fast vid de aktiviteter, intressen och vanor som har varit betydelsefulla under stora delar av livet, säger Filip Kronqvist. 

En utgångspunkt i forskningen är att de boendes egna röster ska höras.

– Världshälsoorganisationen WHO har lyft fram att personer med minnessjukdom riskerar att exkluderas från beslutsfattande och att deras önskemål inte alltid beaktas. Därför är det viktigt att också personer som upplever kognitiva förändringar får komma till tals i forskningen och att deras egna erfarenheter och perspektiv synliggörs. 

Filip Kronqvists forskning är en del av studien BoAktiv, som undersöker hur de äldres egna förutsättningar, verksamheten och miljön i seniorboenden påverkar invånarnas möjligheter till ett aktivt åldrande.

Gemensamma måltider gör vardagen meningsfull

Kronqvist har intervjuat 38 boende i Folkhälsans seniorhus runtom i Svenskfinland. Han har också intervjuat drygt 20 personer som arbetar i seniorhusen i olika yrkesroller, allt från kökspersonal och personer som ordnar aktiviteter till representanter för seniorhusens ledning. Under hösten har han påbörjat analysen av materialet.

– Det jag redan nu kan se är att det är en mycket heterogen grupp som bor i Folkhälsans seniorhus. Personerna är i åldern 55 år och äldre, och det är ganska många årskullar som ryms inom den åldersgruppen. 

I seniorhusen bor personer i mycket olika livssituationer och med olika funktionsnivåer. Vissa är väldigt aktiva utanför huset medan andra i större utsträckning är beroende av det som sker i seniorhuset och näromgivningen. 

Många av de boende som Kronqvist intervjuat betonar vikten av social gemenskap. 

– Att få dela vardagliga stunder är värdefullt. Många har nämnt att umgänget i samband med måltider i husets restaurang är mycket viktigt för dem. 

Också möjligheten att delta i aktiviteter i huset är central. Det här gäller särskilt dem som upplever att de inte kan eller vågar röra sig utanför huset, till exempel vintertid på grund av snö och halka.  

Balans mellan självständighet och stöd

Kronqvist säger att det i många intervjuer har framkommit att kombinationen av självständighet och trygghet är särskilt viktig för dem som flyttar till ett seniorhus.

– Många har beskrivit att en viktig anledning till att de flyttat till ett seniorhus är möjligheten att själva påverka hur de vill leva och åldras. 

De boende vill kunna fatta egna beslut om vardagen och behålla kontrollen över sitt liv. Någon uppskattar att laga sin egen mat och vill fortsätta äta lunch hemma, medan en annan går till lunchrestaurangen. Någon vill ha en sovmorgon, medan en annan gärna deltar i en gemensam aktivitet på förmiddagen.  

– Många poängterar också att de upplever det som en trygghet att det finns stöd och service tillgängligt när behovet uppstår. Det kan vara allt från gemensamma aktiviteter och måltider till hemvård.

– Självständighet är viktig, men vissa behöver också stöd för att kunna vara självständiga i praktiken.

Stödet från omgivningen kan ibland handla om att någon ur personalen eller en granne påminner om att en gemensam aktivitet snart börjar. Att komma ihåg en tid eller ta initiativet att delta i en aktivitet kan vara hinder för personer med kognitiv svikt. Här kan små stödjande insatser spela en viktig roll. 

– Många berättar om vilken betydelse granngemenskapen har i seniorboendet. Det är värdefullt med grannar som hjälper varandra. De boende själva har en viktig roll i att skapa delaktighet och gemenskap i husen. 

I vardagen handlar stödet ofta om att hjälpa när det behövs och samtidigt ge utrymme för de boende att klara sig på egen hand. 

– Till exempel vid lunchserveringen uppmuntras alla att göra så mycket de själva kan. Men samtidigt kan boende få stöd av personalen med sådant de inte klarar av, som att bära brickan eller ta mat.

– Jag har fått en känsla av att personalen i Folkhälsanhusen är mycket finkänslig i det här avseendet, så att de boende får behålla sin självständighet. Det är viktigt att personalen lär känna de boende, så att de vet vad som är värdefullt för dem, säger Kronqvist.  

På sikt hoppas Filip Kronqvist att resultaten från hans forskning kan användas för att vidareutveckla verksamheten såväl i Folkhälsans seniorhus som hos andra aktörer som erbjuder boende och service för äldre. Kunskapen kan också vara värdefull för vidare forskning och för beslutsfattare som arbetar med att skapa inkluderande boenden och livsmiljöer.