Folkhälsan ger också föräldrarna stöd medan barn placeras utanför hemmet – relationerna stärks

Numera myndiga ”Lotta” var 17 år när hon placerades på Folkhälsans barnhem Villa Familia i det lummiga Mjölbolsta utanför Karis.  Familjen hade stora utmaningar och relationen till föräldrarna var infekterad.

– Först tyckte jag inte alls om idén att flytta till ett barnhem, säger hon.

Men tiden på Villa Familia blev inte alls som hon hade föreställt sig.

– Jag trivdes väldigt bra där. Det fanns fantastisk personal som hjälpte mig med det jag gick igenom då. Jag fick också konstterapi på barnhemmet.

I dag har Lotta och hennes föräldrar en mycket bättre relation.

Erfarenheter som Lottas är en orsak till att Folkhälsans barnskydd utvecklat arbetssättet ”Hemåt”.

– När ett barn eller en ungdom placeras utanför hemmet – i ett familjehem eller på en anstalt – och man arbetar med barnet sker det ofta stora förändringar i hens beteende. Men om man inte jobbar med hela familjen återgår situationen lätt till vad den varit när barnet flyttar hem igen, säger Katariina Allenius, enhetschef vid Folkhälsans barnskydd.

Under den tid Lotta bodde på barnhemmet och fick stöd och terapi där fick också hennes föräldrar handledning av personalen.

Ett så här omfattande arbete med hela familjen är fortfarande ovanligt inom barnskyddet. Lagen ålägger förvisso barnskyddsenheter att vid placeringar utanför hemmet också göra arbete med hela familjen, men i praktiken blir det arbetet i dagens Finland mycket ytligt.

– Barnskyddet är förstås i kontakt med hemmet och diskuterar familjens vardag och hur föräldrarna bemöter barnet, men i praktiken är det rätt lite man hinner med. Vi ville och vi kunde göra mera, säger Katariina Allenius.

Folkhälsan kallar arbetssättet ”Hemåt” och målet är att skapa en mer hållbar förändring för hela familjen. Barnskyddspersonalen har kunnat utveckla det nya arbetssättet tack vare stöd från stiftelsen Leon och Alice Borgströms Minne sr.

Folkhälsans barnskydds öppenvårdsteam med familjehandledare samt en terapeut och psykolog är involverade.

– När också föräldrarna får handledning under den tid barnet är placerat utanför hemmet stärks relationen mellan barnet och föräldrarna, säger Allenius.

Familjehandledaren Cathrin Nyholm är en av dem som jobbar med att handleda föräldrarna i hemmet. Hon åker med barnet när det reser hem på så kallade hemlov.

–  Jag är med familjen i vardagen, följer situationer som uppstår och handleder föräldrarna. Ofta handlar det om gränssättning, om att våga vara vuxen och hantera konflikter, säger Nyholm.

I många av familjerna finns också neuropsykiatriska utmaningar som gör vardagen tung och konfliktfylld.

– En viktig del av arbetet handlar om att hjälpa både barn och föräldrar att förstå sina reaktioner och behov bättre, säger Nyholm.

Hon berättar om en familj vars åttaåring placerades på barnhemmet eftersom föräldrarna tog till våld i uppfostran. Till en början tilläts barnet inte åka hem på hemlov.

Senare, efter att familjen under lång tid fått stöd i fråga om gränssättning och fått verktyg för att hantera konflikter på ett annat sätt, kunde barnet börja åka på hemlov tillsammans med en handledare. I dag tar föräldrarna inte längre till våld och barnet kan åka på hemlov också utan handledare.

”I dag är relationen mycket bättre”

Lotta vet inte exakt vad personalen och föräldrarna diskuterade under familjehandledningen.

Men hon märkte att föräldrarnas sätt att bemöta henne förändrades.

När Lotta i våras blev myndig flyttade hon till en egen bostad, fortfarande i samma kommun som föräldrarna.

Intervjun görs via videosamtal från hennes nya lägenhet. Hon sommarjobbar och väntar på besked om huruvida hon kommit in på en tradenomutbildning.

– I dag är relationen till mina föräldrar mycket bättre, säger hon.

Det är just sådana långsiktiga förändringar som arbetssättet ”Hemåt” vill skapa – bättre förutsättningar för relationerna inom familjen oavsett om barnet flyttar tillbaka till sitt ursprungshem eller inte.

– Målet vid omhändertagning eller placering utanför hemmet är att barnet så fort som möjligt, om det är möjligt, ska kunna flytta tillbaka till sitt hem. Eller, om hemflytt inte är aktuellt, att barnet eller ungdomen ska kunna ha kontakt med sin familj i framtiden, om hen så vill.

Allenius vill krossa alla falska föreställningar om vilken sorts familjer det är som kommer i kontakt med barnskyddet.

– Vi arbetar med alla sorters familjer. Vilken familj som helst kan hamna i en situation där barnskyddet behöver hjälpa till. Det kan ibland bli för mycket i en familj på en och samma gång och orken blir uttömd, säger Allenius.

Lotta nämner vilka delar hon upplever att har varit viktiga för att relationerna inom familjen har kunnat läka: familjehandledningen, konstterapin, det stöd hon fått och den tid som gått.

–  I efterhand inser jag att flytten till Villa Familia var det bästa som kunde hända mig då. Jag fattar inte att man kan växa så mycket under ett år.

Text och foto: Hanna Rundell