Neurodiversitet och NPF – hur rätt stöd gör skillnad

Nedsättning eller naturlig variation?

Faktum är att vi alla kan känna igen oss i koncentrationssvårigheter eller regleringssvårigheter ibland och att vi kan ha olika nivåer av de drag som kännetecknar till exempel adhd, autism eller andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Stress, sömnbrist och andra omständigheter kan också göra att dragen blir mer eller mindre framträdande vid vissa tillfällen.  Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att man inte talar om en diagnos före det handlar om så stora utmaningar att de påverkar vardagen signifikant. 

Evolutionen sker långsamt, medan vårt samhälle har förändrats i snabb takt, vilket har skapat nya utmaningar för hjärnans sätt att fungera. Bland annat den svenske psykiatern och författaren Anders Hansen lyfter fram att våra hjärnor fortfarande är anpassade för att överleva i ett jägar- och samlarsamhälle. 

En del forskare och psykologer har också föreslagit att typiska adhd-drag – som nyfikenhet, hög energi, impulsivitet och risktagande – har spelat en avgörande roll i mänsklighetens utveckling, särskilt när det gäller upptäckter och innovationer.

Neurodiversitet som synsätt

I dag talar man allt oftare om neurodiversitet när man vill betona att alla hjärnor fungerar olika och att neurologiska skillnader är en naturlig del av den mänskliga variationen, snarare än att vissa hjärnor är ”normala” och andra ”avvikande”. 

Det finns flera pågående diskussioner inom NPF-forskningen. En fråga som diskuteras är om NPF alltid har funnits i samma utsträckning eller om det är vårt moderna samhälle som skapar svårigheter för de hjärnor som fungerar lite annorlunda. En del hävdar att NPF är en funktionsnedsättning där man är betjänt av medicinering, andra hävdar att NPF är en del av den mänskliga mångfalden och att det är samhället som borde anpassas bättre. 

- Tankesätten behöver nödvändigtvis inte motsäga varandra. Om vi tänker i termen neurodiversitet fokuserar vi på varje individs egen funktionsförmåga och på vilken betydelse omgivningen kan ha för att påverka individens möjligheter till delaktighet och till ett gott liv. För samhället är det redan svårt att bemöta behovet av utredningar och vård. Fokus på neurodiversitet i stället för på diagnoser skulle eventuellt möjliggöra att individen lättare skulle få stöd för det som hen behöver. Samtidigt behöver vi tid för att utveckla ett sådant system och i dag hjälper diagnoserna oss att fördela resurser, att skapa förståelse och att bemöta individen med NPF i närmiljön, säger Petra Boman.

Det diskuteras också ifall det förekommer överdiagnosticering av neuropsykiatriska funktionshinder.

– På vissa håll ser vi tecken som tyder på överdiagnostisering. Samtidigt finns det personer med stora utmaningar som faller emellan vårdsystemen och det är eventuellt ett ännu större problem. Ibland är utmaningarna så stora att personen behöver medicinering. I de här fallen är det speciellt olyckligt om köerna till utredningarna är långa och personen inte får en diagnos eller måste vänta i flera år innan hen får rätt vård, säger Petra Boman.

När söka hjälp?

När bör man då reagera och söka stöd för sina eller sitt barns utmaningar? 
Enligt neuropsykologen Petra Boman bör man reagera om svårigheter med uppmärksamhet, impulskontroll, aktivitetsreglering eller socialt samspel pågår under en längre tid och till exempel påverkar vardagen, inlärningen, det psykiska måendet eller relationerna.

– Att tidigt identifiera och stötta en person med NPF kan göra stor skillnad för hur nedsättningen påverkar utvecklingen och vardagen. Även om det inte rör sig om NPF är det lika viktigt att förstå bakgrunden till svårigheterna så att personen får rätt stöd för sitt mående, säger Boman.

Om man misstänker att ett barn, en ungdom eller man själv har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och önskar utreda det kan man kontakta skolhälsovården, arbetshälsovården, sin egen hälsovårdsstation eller någon annan hälsovårdsaktör.

Varje välfärdsområde har sin egen process för hur utredningen går till.  I dag utreds neuropsykiatriska funktionsnedsättningar oftast inom ramen för specialsjukvården, men också hos privata hälsovårdsproducenter som kan erbjuda specialvård inom området, så som Folkhälsan Välfärd. 

Folkhälsan Välfärd erbjuder en omfattande verksamhet av utredningar och olika former av stöd kring neuropsykiatriska funktionsvariationer och funktionsnedsättningar. Folkhälsans mottagningar i Helsingfors, Åbo och Pargas har mångprofessionella team som jobbar med NPF i alla åldrar. Hit kommer klienter antingen privat eller med betalningsförbindelse, också från andra kommuner. En del av lågtröskeltjänsterna är kostnadsfria och en del av stödet kan också ordnas virtuellt. I Jakobstad och Korsholm erbjuder Folkhälsan neuropsykiatrisk coachning.

Diagnos eller ej?

Diagnostisering av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) kräver en utredning av både personens funktionsförmåga och den miljö hen lever i. Diagnosen ställs alltid av en specialläkare i psykiatri eller neurologi och baseras på hur mycket vardagen påverkas.

För att uppfylla kriterierna ska svårigheterna ha funnits i minst sex månader och ha visat sig redan i barndomen. Utmaningarna ska synas i flera än en miljö och inte bättre förklaras av en annan sjukdom eller livssituation.

Vissa föräldrar söker aktivt en diagnos för sitt barn, medan andra undviker det av olika skäl. 

Enligt Petra Boman är en vanlig anledning till att vårdnadshavare vill ha en diagnos att barnet och familjen ska få den förståelse och det stöd som behövs i vardagen – exempelvis i skolan eller studierna.

– NPF beror inte på uppfostran, men bemötande och vardagsrutiner kan påverka hur mycket svårigheterna påverkar barnet. Eftersom NPF är genetiskt betingat finns det ofta fler med liknande drag inom samma familj. En diagnos kan därför ge både bekräftelse och en djupare förståelse för den egna familjesituationen, säger Boman. 

På de områden där det är konkurrens om resurserna kan det behövas en diagnos för att få extra stöd.

– I en ideal värld skulle barn få rätt stöd och förståelse utan att behöva en diagnos. För att nå dit behöver vi som finns runt barnet ha mer kunskap om NPF. Det handlar om bemötande och hur fysiska miljöer och lärmiljöer kan utformas för att på bästa sätt stötta barn med NPF-drag.

Ett nystartat projekt, NPF-kompassen, jobbar just utgående från det här syftet – att öka förståelsen för NPF hos barn genom att öka kunskapen bland föräldrar, professionella och beslutsfattare. Folkhälsan, Barnavårdsföreningen och ADHD-förbundet samarbetar i det treåriga projektet.

NPF i arbetslivet

Allt fler vuxna har idag en NPF-diagnos, antingen sedan barndomen eller efter en utredning i vuxen ålder. I arbetslivet kan de möta utmaningar, men rätt stöd och en inkluderande miljö kan förbättra både arbetsförmågan och välmåendet.

– Alla medarbetare har behov av delaktighet, möjlighet att påverka sin situation och tydliga förväntningar.  För personer med NPF kan struktur och extra stöd vara helt avgörande, säger Petra Boman.

Arbetsplatser som aktivt arbetar för att stödja neurodiversitet skapar inte bara bättre förutsättningar för personer med NPF – de bidrar också till en mer hållbar arbetsmiljö och bättre fungerande team för alla. 

Det kan till exempel vara värdefullt att se över den fysiska arbetsmiljön och försöka begränsa intrycken för att minska risken för kognitiv överbelastning. Lågaffektivt bemötande, tydliga delmål, klart definierade uppgifter och ett lösningsfokuserat arbetssätt är också viktiga faktorer.

– När arbetsplatser fokuserar på styrkor skapas möjligheter för personer med NPF att till exempel använda sin sakkunskap, kreativitet och sitt sinne för detaljer, säger Boman.

Text: Hanna Rundell
Foto: Linda Svarfvar