Hundar kan hjälpa oss att förstå människans sjukdomar

Vad man kan lära sig om människors sjukdomar genom att studera hundar?

Hunden har i stor utsträckning samma gener och samma sjukdomar som människan. Genom att forska i hundars sjukdomar kan man därför bättre lära sig förstå motsvarande sjukdomar hos människan.

I vår forskning har vi använt hunden som en modell för att förstå sjukdomar som idiopatisk epilepsi, ögonsjukdomar, hjärtsjukdomar, ångest, utvecklingsavvikelser och neurologiska sjukdomar. Flera sällsynta sjukdomar hos hundar och människor påminner mycket om varandra, både kliniskt och genetiskt. Genfynd bland hundar ger möjlighet att förstå den bakomliggande sjukdomsmekanismen. Det öppnar upp för att utveckla diagnostik och bättre behandlingar också för människor.

Ett exempel är att vi i en nyligen publicerad studie beskrev två nya kandidatgener för hjärtmuskelförstoring hos hundar. Förändringar i samma gener hittades även hos mänskliga patienter, vilket kan förklara deras symtom.

Varför är hunden en relevant modell för att förstå sjukdomar hos människor?

En orsak till att hunden är en utmärkt modell för forskning då man vill förstå sjukdomar hos människor är att sjukdomarna förekommer naturligt hos hundar och utvecklas på ett liknande sätt som hos människor. Om man däremot skulle använda möss som försöksdjur skulle sjukdomarna behöva skapas syntetiskt hos mössen i laboratorier.  Dessutom är hundarna större och lever längre än möss och råttor, vilket gör att hundens fysiologi bättre motsvarar människans. Hundar utsätts också för samma miljöfaktorer som människor eftersom de lever tillsammans.  

Forskningen underlättas av att hundraser systematiskt har förädlats. Varför gör det forskningen enklare?

I århundraden har människan avlat fram hundratals olika hundraser med specifika beteenden och egenskaper. Hos varje hundras finns ett antal gener där rasens karaktärsdrag ligger, och dessa utvalda genvarianter har blivit vanliga. Samtidigt har också anlag för genetiska sjukdomar anrikats hos rasen, även om det inte har skett avsiktligt. Eftersom de olika rasernas arvsmassor skiljer sig mycket från varandra och varje ras har en begränsad population är det enklare att forska i hundars sjukdomar. Alla individer inom en ras är genetiskt sett väldigt lika varandra. Den här låga genetiska variationen gör att hundar är mindre komplicerade att studera genetiskt än människor.

Där man i motsvarande fall skulle behöva studera 100 000 människor, kan det räcka med 100 eller 1000 hundar.