Deafrose lärde sig simma som vuxen – på Folkhälsans kurs för blivande simlärare

– Att jag blev simlärare på köpet är en bonus, för mitt största mål var att själv lära mig simma ordentligt.

Han tror att hans egna elever kan ha nytta av att han minns hur det känns att inte ens kunna flyta i vattnet.

Deafrose har egentligen alltid tyckt om att lära ut sina simkunskaper, också innan han var simkunnig själv. 

– Som barn tipsade jag mina vänner om hur man glider fram i havet och så lärde jag dem några egna varianter av bröstsim.

Skog, snö och simhallar 

Deafrose kom till Jakobstad från Vietnam som tioåring och integrerades snabbt fast mycket var annorlunda.

– Det var skog, snö - och simhallar – i stället för varmt hav. 

När det var simning på gymnastiklektionerna brukade Deafrose plaska omkring så det såg ut som om han simmade, och ibland stod han bara stilla och frös.

Som vuxen har han helst undvikit simhallar, men de gånger han ändå åkt dit med sina vänner har han mest åkt vattenrutschbana.

"Simlärare är människor som tycker om att hjälpa andra"

Sommaren innan han anmälde sig till simlärarkursen märkte Deafrose själv att han inte kunde simma så bra.

– Jag rörde mig mellan olika bryggor på en sandstrand i Vasa, men det var tungt och det gick långsamt framåt.

– Då tänkte jag att jag ju inte kan hjälpa andra om jag knappt ens kan hjälpa mig själv, säger Deafrose.

På simlärarkursen var den första uppgiften att alla skulle hoppa i vattnet och simma åtta varv.

– Det fanns tävlingssimmare där och jag kunde mest mina egna varianter av bröstsim, så jag tror lärarna först tänkte att det inte blir något av mig... Men sen lärde jag mig flyta.

Deafrose märkte snabbt att simlärare är människor som tycker om att hjälpa andra.

– Både lärarna och alla mina kurskamrater hjälpte mig massor och på kvällarna plöjde jag igenom videor med simlektioner på Youtube, så snart kunde jag både bröstsim, ryggsim och crawl.

"Kursen gav mig självförtroende"

Kursen var intensiv: tre veckoslut med tre hela dagar i bassängen. Och som certifierad simlärare har Deafrose nu redan hunnit leda flera simlektioner.

– Jag har lätt att få kontakt med barn och det finns många roliga lekar att ägna sig åt i vattnet. Det gör simningen så kul att barnen oftast glömmer bort att vara rädda.

Deafrose rekommenderar alla att gå simlärarkursen även om man inte vill bli simlärare själv.

– Man lär sig rädda både andra och sig själv från farliga situationer i vattnet. Och så får man överskott av både endorfin och dopamin.

Deafrose hoppas att han ska kunna jobba mera som simlärare i framtiden, och han vill också fortbilda sig inom simning. Speciellt nu efter de drunkningsolyckor som skedde i somras.

– Ett par av de som drunknade kom från andra länder och de trodde kanske att de kunde simma, precis som jag själv också trodde en gång. 

– När man sitter på stranden och ser hur andra människor simmar ser det så enkelt ut. Men i vattnet är det lätt att missbedöma allt från avstånd till djup, och hamnar man då under ytan kan det hastigt leda till panik och onödiga olyckor.

Deafrose berättar att simlärarkursen också gett honom självförtroende. 

– Nu när jag sitter på stranden och ser andra människor simma bedömer jag situationer och avstånd och räknar ut hur snabbt jag kan komma till undsättning. 

Text och foto: Hanna Klingenberg