För Marie är döden lika naturlig som livet

– Det är många som inte vet att den här verksamheten finns. Vi fungerar på samma sätt som förlossningsdoulor, men i livets slutskede, säger hon. 

Att ställa upp som stödperson är ett frivilligt uppdrag och besöken är gratis för klienten. Marie gick utbildningen i Folkhälsans regi i vintras, och nu ingår hon i en grupp med tio andra stödpersoner i Jakobstad med omnejd. När en person står inför döden kan vårdenheten ta kontakt. 

– Ofta handlar det om äldre personer som är ensamma eller fall där anhöriga dragit ett stort lass och behöver någon att prata med. Men även om rummet är fullt av släktingar kan många uppleva att det känns tryggt att ha en utomstående person med, någon som kan berätta hur det går till och svara på frågor. 

Till sin hjälp har Marie ett kit med Dö bra-kort. Det är en kortpacke där man tillsammans kan välja ut några ämnen att prata kring. Här finns teman som hur man vill ha det med begravningen, vilka rädslor man bär på, ens egen tro, frågan om att dö hemma eller inte och vilka kläder man önskar ha på sig. Men oftast vill den döende helt enkelt ha någon vid sin sida. 

De tre klienter Marie hittills haft har varit så pass sjuka att hon inte fått kontakt med dem. Men det hindrar inte närvaron. Hon sitter med dem en stund i taget. Småpratar, håller handen och kanske ger en lätt ansiktsmassage. Som stödperson kan man också hjälpa till att kontakta en präst eller en gammal vän, ta med klienten utomhus en sista gång eller hämta ett kärt husdjur till sjukhuset. 

– Jag hoppas att vi i framtiden kan komma in i sammanhanget i ett tidigare skede, så att man skulle hinna lära känna personen lite, veta vad hen tycker om eller vill prata om. 

Marie och hennes man Tore har åtta barn. Hon har sett sin farfar och sin egen svåger dö, och även genom sitt yrke inom vården har hon varit med om många dödsfall. 

– I de flesta fall är döden lugn. Många somnar helt enkelt in. Men visst finns det också situationer som präglas av stark dödsångest eller svåra smärtor. Att barn dör eller blir föräldralösa är också extra svårt, men jag tror på att våga prata öppet om döden också med barn, och att låta dem vara med. 

Hon minns en händelse från sin studietid, då hon hade tid att sitta kvar lite längre hos en klient på ett äldreboende. Damen i fråga blev allt sämre och Marie erbjöd sig att ringa efter hennes dotter. 

– Men damen hade hört att de flesta dör på natten, så hon tyckte inte att det var så bråttom. Hon kunde bra vänta tills dottern kom hem från jobbet. Men bara en kort stund efter att dottern kommit släppte hon taget. 

Att ge av sin egen tid upplever Marie som värdefullt, hon känner att hon gör skillnad. Viljan att bidra finns i henne genom vårdyrket, men också till vardags är hon den som gärna ställer upp för andra. Nyligen fick hon ett fint erkännande. Hon hade funnits där för ett äldre par i en situation där maken varit anhörigvårdare en längre tid och var helt utmattad. 

– I dödsannonsen hade de valt att tacka Folkhälsans doulor. Det kändes fint. 

Marie önskar att döden inte var så tabu, att vi skulle våga tala om den lika naturligt som vi talar om förlossningar. 

– Döden är en del av livet. Jag är själv troende och har en trygghet i att döden är ett steg vidare till något finare. 

Text och foto: Sonja Finholm

Är du intresserad av att bli stödperson? En ny utbildning i Österbotten startar i slutet av året.