Doulan finns där när livet börjar

– Att få se ett barn födas är otroligt. Men starkast är att se en kvinna växa i sin styrka – och hur ett par hittar varandra i situationen.

För Miina Fagerlund handlar doulauppdraget om att finnas där i ett avgörande skede i livet.

– Jag vill finnas där och stöda, särskilt dem som saknar anhöriga. Jag jobbar också med kvotflyktingar och har sett hur ensamma de kan vara.

År 2019 gick hon Folkhälsans doulautbildning och fick kort därefter sitt första uppdrag som huvuddoula – en erfarenhet som etsat sig fast. Kvinnan och hon saknade ett gemensamt språk. Planen var att träffas i förväg med en tolk, men de hann inte då vattnet gick snart efter att Miina tackat ja till uppdraget.

– Första gången vi sågs var i intagningsrummet på BB. Vi hade bara kroppen att kommunicera med. Jag behövde vara lyhörd, läsa av ansiktsuttryck och kroppsspråk. Jag masserade, höll om och andades med och ljudade med henne. Jag var med henne i sådant som en partner annars är.

Trots avsaknaden av ord uppstod en stark kontakt.

– Vi kom väldigt nära varandra. Det var den finaste förlossning jag har varit med om. Jag slogs av kontrasterna i att en nybliven far kämpar i kriget för sitt lands frihet, samtidigt som vi är här, i trygghet, då hans barn drar sitt första andetag. Det satte spår i mitt hjärta. Särskilt i mitt doulahjärta.

En doula är ett stöd före, under och efter förlossningen. Vissa uppdrag handlar om samtal under graviditeten, andra om att även närvara vid födseln. En uppföljning efter födseln ingår alltid.

Att arbeta som frivillig ger mycket, men kräver också återhämtning.

– Under förlossningen går jag på adrenalin. Efteråt känns det som att jag åldrats tjugo år. Jag ger så mycket och behöver sedan fylla på min energi.

Gemenskapen mellan doulorna lyfter hon fram som en viktig del.

– Många av dem jag lärt känna står mig nära i dag. Vi lyfter varandra och kan vara oss själva.

Uppdraget har också lärt henne mycket.

– Både medicinskt och om hur man bemöter människor. Framför allt har jag blivit mer lyhörd och trygg i hur jag förmedlar kunskap och stärker andra.

Miina Fagerlund lever med en genetisk bindvävssjukdom och använder rullstol. Hon har assistenter och behöver stöd i vardagen – men i doulauppdraget arbetar hon utifrån sina egna förutsättningar.

Hon betonar vikten av att både individen och omgivningen ser möjligheterna.

– Jag behöver själv se mina styrkor och vad jag kan erbjuda. Men samhället behöver också ta vara på de styrkor som människor har.

Hon hoppas att fler personer med funktionsnedsättning skulle våga engagera sig.

– Vi kan ge samhället så oerhört mycket, om vi bara vågar.

Samtidigt är hon medveten om att livet förändras.

– Jag gör det jag älskar. Jag har ett väldigt rikt liv och försöker leva så här så länge jag kan. Jag vet att jag inte kommer att kunna leva lika aktivt framöver.

text: Hanna Rundell
foto: Kjell Söderlund  

Artikeln är en del av serien Mitt Folkhälsan som publiceras i tidningen Folkhälsan.