Kommunen och föreningen behöver varandra

– Internt brukar vi tala om att en femtedel av kommuninvånarna är samhälleligt aktiva och en femtedel av dem riktigt aktiva och därför ofta engagerade både i kommunalpolitik och föreningsliv, säger Marja Tuomola som är ordförande för Folkhälsan i Brändö, Åland.

Vi funderar på föreningarnas roll i små kommuner i allmänhet och Folkhälsanföreningens roll i kommunen Brändö på Åland i synnerhet. Marja Tuomola har gedigen erfarenhet både av kommunalpolitik, hon är kommunstyrelsens viceordförande, och av föreningsliv. Som diskussionspart har vi också Brändös kommundirektör Egil Mattsson.

Enligt Tuomola blir det lätt just så att samma människor engagerar sig både kommunalt och inom föreningsliv.

– Man tar en roll mer eller mindre frivilligt. Det finns fördelar – man är ganska insatt både i det kommunala och i den tredje sektorns behov. Och så vet man vem man ska kontakta och hur systemet fungerar om man vill få till stånd någonting, säger Tuomola.

Kommundirektör Egil Mattsson är själv medlem i den lokala Folkhälsanföreningen och den lokala hembygdsföreningen, men tycker att det för honom som tjänsteman lönar sig att vara aningen restriktiv med föreningsmedlemskap.

– Det blir då lätt att man sitter på dubbla stolar och att det uppstår jävssituationer då föreningar har med kommunen att göra. Men det är ju ett allmänt fenomen i vilken liten kommun som helst, och det går att hantera, säger Mattsson.

Regelbunden verksamhet, gym och sim för lokalsamhället

Brändö har enligt kommunens webbplats cirka 450 invånare och Folkhälsans medlemsregister listar drygt 160 medlemmar i Brändöföreningen av totalt drygt 18 000 medlemmar i hela landet.

– Vi har regelbunden verksamhet som lyfter den sociala gemenskapen. Vi ordnar program i flera olika former för olika åldersgrupper, säger Tuomola om den viktigaste delen av Folkhälsanföreningens verksamhet.

Föreningen driver också ett populärt gym med ett 20-tal olika maskiner i kommunens idrottshall Brändöhallen. Dessutom har Folkhälsan arrenderat mark av kommunen för ett utegym i anslutning till skolan. Utegymmet är ett bra exempel på hur förening och kommun samverkar.

– Det var ett initiativ som ursprungligen kom från skoleleverna som Folkhälsan tog fasta på, säger Tuomola.

Folkhälsan skaffade fram finansiering och lät bygga utegymmet, kommunen arrenderar ut marken och kommuninvånarna får använda utegymmet.

– Om Folkhälsan skulle sluta existera på Brändö så är det väl främst alla jippon och den organiserade verksamheten som inte skulle bli ordnad. Det skulle bli ännu en grej som ”nån” borde ordna. Och simskolan skulle försvinna förstås, säger Mattsson.

Inflyttning, aktivt föreningsliv och framtida projekt

Kampen om nya kommuninvånare – inflyttare – pågår i så gott som hela landet. Brändö är inget undantag, också här suktar kommunen efter fler invånare.

– Det är knappast föreningslivet som gör att någon flyttar till kommunen, oftast är det jobb och bostad som går först där. Men det att det finns verksamhet, att det ordnas evenemang, är ett stort plus som uppskattas, säger Mattsson.

Enligt Tuomola når Folkhälsan med sin breda verksamhet en stor del av befolkningen på Brändö, och medlemmar har föreningen också tillräckligt. Men precis som i nästan alla föreningar nuförtiden bildas det inga långa köer av personer som vill engagera sig i styrelseuppdrag.

En egenhet i de mindre kommunerna är att föreningar och kommun ofta samarbetar kring marknadsföring av evenemang. I Brändö åker Folkhälsans verksamhet upp på kommunens hemsida under händelsekalendern och listas i kommunens informationsblad som utkommer en gång i månaden.

På frågan om vad ett framtida gemensamt projekt för Folkhälsan och kommunen på Brändö kunde vara kommer Tuomolas svar rappt:

– Det finns ett intresse och vi har diskuterat möjligheterna att bygga en bastu på kommunens strand. Inte enbart för sommarsimskolorna utan som en form av utökat utbud. Också för vinterbad och den typen av verksamhet, säger hon.

Foto: Päivi Mattila