Maria Stoor-Grenner: Rätten att höra till
Jag hade två favoritställen för läxläsning som barn – hemma i köket eller hos min farmor, uppkrupen i hennes soffa. Det viktiga var inte platsen utan sällskapet. Vid matbordet satt jag bara om någon annan var där – mamma som skalade potatis eller farmor i sin fåtölj.
De behövde inte göra mycket, bara finnas. Hos farmor klagade jag över orättvisa lärare, för hon orkade lyssna. Med mamma pysslandes i köket gick det lättare att komma i gång med läxorna. En smörgås av mamma eller franska pastiller av farmor fungerade ofta som bränsle.
I biologin läser jag med tonåringen att alla levande organismer måste säkerställa att de tar in mer energi än de förbrukar – annars dör de. Vi människor reglerar också våra känslor genom andra. När vi är stressade eller rädda söker vi instinktivt efter tröst och stöd. Vår upplevelse av världen bygger långt på upplevelsen av vilka nätverk och resurser som vi har runt omkring oss. Genom hela evolutionen har vi behövt varandra för att överleva och spara energi. Det är därför tillhörighet och ömsesidiga relationer där man hjälper varandra är så avgörande för människan. Därför reagerar vi också så starkt på hot om uteslutning.
Idag handlar hotet sällan om lejon på savannen. I stället kan det handla om att hålla en presentation inför klassen eller säga sin åsikt i samlingen. Det kan vara ett höjt ögonbryn, någon som fnissar då man svarar fel, att inte bli inbjuden på festen eller till lunchen på jobbet, eller att känna att ingen ser en då man kommer in i rummet. Ensamhet gör världen mer hotfull och får oss att undvika utmaningar.
Vår längtan att passa in kan också leda oss in i relationer eller sammanhang som skadar oss. Ju snävare normer en grupp har, desto svårare blir det att våga vara sig själv. Då blir det även svårt att säga ifrån, och man offrar kanske andra för att själv få höra till.
Vi har fler resurser när vi känner tillhörighet. Vi orkar mer, tolkar våra chanser som större och hanterar smärta bättre när någon står vid vår sida. Våra bedömningar av vad som är värt ansträngningen vägs alltid mot upplevelsen av tillgängligt stöd. Har jag det som krävs? Kommer någon att finnas där om jag misslyckas?
Veckan för barnets rättigheter firas 17–23 november 2025. Årets tema, rätten att höra till, handlar om barnets rätt att vara en del av sin gemenskap och sitt samhälle – men också om rätten att bli sedd, lyssnad på och tagen på allvar. Det är vuxnas ansvar att ge barn kunskap om sina rättigheter och se till att de förverkligas i vardagen.
Glädjande är att resultat från enkäten Hälsa i skolan (2025) visar att andelen barn och unga som upplever att de kan prata med sina föräldrar har ökat. Enkäten visar också en ökning av elever som känner att lärarna bryr sig om hur de mår och uppmuntrar dem att uttrycka sin åsikt. Ofta är det inte de goda råden vi behöver utan någon att dela våra erfarenheter med. För trots eget rum med skrivbord och läslampa gick läxläsningen bäst för mig tillsammans med andra. Vi kan alla vara den där avgörande vuxna. För ibland är det just när någon orkar stanna kvar och lyssna som ett barn känner att det hör till.
Folkhälsan arbetar för att stärka barns och ungas känsla av tillhörighet och gemenskap – genom stöd vid mobbning, trakasserier eller diskriminering. Men också genom att inspirera, ge verktyg och sammanhang där barn och unga själva kan vara med och påverka, ifrågasätta och bredda normer, samt bygga gemenskap och trivsel i sin egen daghems- och skolvardag.
Maria Stoor-Grenner, mobbningsförebyggande arbete inom småbarnspedagogiken