Senada Arnautovic: Kroppsintegritet är viktigt och betyder olika saker i olika länder

Jag uppfattar att i Finland är nakenhet en naturlig del av livet. Redan från ett tidigt skede i livet får barnen lära sig om kroppsuppfattning och att nakenhet är en naturlig sak, till exempel att hela familjen går i bastun tillsammans. Jag tycker att det är okej för er som upplever att allt detta ovan räknat är normen. Men jag skulle gärna vilja få samma förståelse för oss som faktiskt har inte växt i samma miljö. Vi som aldrig har sett vår far, bror, syster eller mor naken. 

På senare tid har diskussionen om vi ska tillåta burkini i simbassänger blossat upp, efter att diskrimineringsombudsmannen har påpekat att ett förbud av burkini är en diskriminerande sak. I sociala medier har många uttalat sig om detta. Intressant är att vi igen fokuserar på hur en kvinna ska klä sig och vad som är tillåtet eller inte. Och värst av allt, den här diskussionen förs inte av och med de berörda kvinnorna – utan som vanligt talar vi om istället för med.

Jag kände mig utpekad och smutsig, men även dumförklarad. 

Jag själv försökte och fortsättningsvis försöker göra rätt, alltså rätt enligt det här samhällets normer. Under mina tidiga år i Närpes har även jag åkt till simhallen för att utöva motion och ha en trevlig lördag med mina barn. Min mardröm var alltid tiden före och efter simningen. Då var jag själv obekväm med all nakenhet och blev otaliga gånger tillrättavisad av mina medmänniskor – att jag minsann borde ta bort min simdräkt även i duschen. Jag kände mig utpekad och smutsig, men även dumförklarad. Detta resulterade i att jag har slutat gå i simhallen i det mångkulturella Närpes. Sedan dess har jag inte spenderat lördagar med mina barn där. De har inte lärt sig simma med mig, utan i skolan. Hur många av oss väljer att sluta med någonting som vi tycker om bara för att andra får oss att må dåligt? Jag vet faktiskt inte hur det är i Närpes idag, är ens burkini tillåtet eller inte, har vi ens tider där bara kvinnor får simma?

Vi är nog många som oberoende religion eller livsåskådning känner obehag för att vara nakna eller avklädda. Alla ska kunna välja om de vill ha en baddräkt, en burkini eller mindre bikini.

Jag är glad att Folkhälsan har skapat en fantastisk verksamhet kring simskolor över hela landet. Ännu mera stolt är jag över att vi har ordnat simkurser för invandrarkvinnor samt skaffat några burkinis och att det är tillåtet att simma i burkini i alla Folkhälsans simhallar. Folkhälsans verksamhet ska inte bara vara tillgänglig till dem som passar in i samhällets normer. Att röra på sig och utöva olika slags aktiviteter borde vara tillgängligt för alla.

Burkinins vara eller inte vara handlar inte om hygien eller om särbehandling av en viss grupp. Det handlar om att vi alla ska kunna vara jämlika och få samma möjlighet att leva och verka i Finland.

Det diskuteras också mycket vikten av att invandrarna blir inkluderade i samhället. Att vi ska aktiveras och känna oss hemma. Då man skapar dessa aktiviteter är det ytterst viktigt att invandrarna inkluderas även i planeringsskedet. Då har vi någonting bestående och riktigt. Således aktiviteter som planeras och utförs tillsammans med invandrarna själva. 

Då ska vi också vara beredda att se på saker ur olika synvinklar. Kanske byta utrymmen, sättet, tiden eller utrustning så att alla kan vara med. Sluta tycka och tänka vad kvinnor eller någon annan borde ha på sig! Låt oss alla som bor i ett jämställt och jämlikt Finland själva välja det som gör att vi känner oss bekväma.

Senada Arnautovic, jobbar med hälsa i mångfald inom ramen för Folkhälsans projekt med samma namn.