Pappor bildar pappagrupper

– Det ska inte vara någon skillnad för vårt barn om det vänder sig till mig eller mamman när det gråter, säger Christoffer Vidjeskog.

Christoffer har en dotter på 2,5 år och Sebastian Holmgård är pappa till tre barn i åldrarna 5, 3 och 1. Båda har de känt starkt att de vill vara närvarande fäder och båda har stannat hemma förhållandevis länge med sina barn medan barnens mammor jobbat. 

Båda har de saknat att kunna prata om pappa- och barnfrågor med andra pappor och är nu med och formar en ny sorts pappagrupper eller så kallade papparum.

En närvarande pappa får en närmare kontakt med barnet, men också fler funderingar dyker upp.

Som nybliven pappa grubblade jag rätt länge på frågor som rörde vår dotters hälsa och utveckling och mådde faktiskt ganska dåligt av det. Det handlade om dotterns ätande, sovande och skitande. Sara hade oftare inställningen att Lotta gick igenom någon fas.  

Christoffers fru Sara bollade barnfrågor med andra mammor ur föräldraförberedelsegruppen men Christoffer kunde bara ta del av diskussionerna via henne.

– Jag saknade att bolla med vänner som har barn. Jag tror att de nya papparummen blir ett perfekt forum för sådana diskussioner, säger Christoffer.

När Sebastians första barn blev sex månader stannade Sebastian hemma medan Linn jobbade heltid.

– Linn lobbade för att jag skulle få ärva hennes plats i mammagruppen. Att få träffa andra som har barn i samma ålder var otroligt behagligt. Att få fråga ”Varför sover inte mitt barn?” och höra tio andra undra samma sak, säger Sebastian.

– Det är bara det man behöver få höra ibland. Och någon som intygar att det blir bättre, säger Christoffer.

Men att få kontakt med andra hemmapappor när man nyss blivit pappa är svårt då hela tillvaron är ett kaos. Men ofta är det just då kontakten skulle behövas som mest. 

– Man vet inte vilka andra som är föräldralediga, när och hur länge och det finns inga naturliga kanaler för pappor att höra av sig till varandra. ”Hej, vi känner egentligen inte varandra men har du lust att börja träffas regelbundet?” känns lite konstigt, funderar Sebastian.

– Precis samma kände jag när jag var hemma med Lotta i sex månader. Det är jättedumt, du och jag hade säkert kunnat ha hur roligt som helst om vi hade varit hemma samtidigt. Istället träffas man och pratar vid Prisma en gång i halvåret, säger Christoffer.

Trygga pappor

Som svar på det här behovet är Christoffer och Sebastian nu med och formar en ny pappagrupp som träffas i Jakobstad i höst, och de hoppas att fler pappor vågar dyka upp. Blir intresset stort kan det bli fråga om fler mindre grupper.

Sebastian är också medlem i arbetsgruppen bakom gruppen som startats av Folkhälsans projekt Jämlikt föräldraskap. 

Syftet med papparummen är att stärka män att känna sig tryggare i sin papparoll och mer involverade i sitt föräldraskap. Under cirka tio träffar får männen mötas utan barn och ibland bjuder de också in proffs från dagvården eller rådgivningen.

Pappagrupper eller papparum startar åtminstone i Helsingfors, Borgå, Närpes och Malax under hösten. Inom ramen för projektet ordnas också utbildningar för dagvårds- och rådgivningspersonal, föreläsningar för familjer om jämlikhet, material och en handbok om jämlikt föräldraskap, familjeevenemang och mycket mera.

Hela mansrollen och förväntningarna på pappor har förändrats snabbt under de senaste generationerna.

Sebastian och Christoffer hoppas att många pappor vågar dyka upp på pappaträffarna.

– Det är en vanlig österbottnisk manlig fördom att det bara dyker upp ”pöllhuvud” till den här typen av samlingar, diskussionsgrupper och annan samvaro där ”inget uträttas”, säger Sebastian Holmgård.

 Att stanna hemma länge med första barnet gav Sebastian en trygghet i papparollen. Nu njuter han av långa lärarsemestrar med de andra barnen, här med Alfons i Folkhälsans lekpark i Jakobstad.

Formar sin egen papparoll

Varför behövs en pappagrupp? kan någon undra. Vad talar man om i en pappagrupp som man inte kan tala om i en föräldragrupp där också mammor deltar?

Till 90 procent är det förstås samma saker man talar om vare sig man är mammor eller pappor, säger papporna. Ätande, sovande och skitande. 

– Men de resterande tio procenten är viktiga. Hela mansrollen och förväntningarna på pappor har förändrats snabbt under de senaste generationerna, resonerar de och förklarar att det handlar om att hitta sitt eget sätt att vara pappa och man.

De nya förväntningarna gör att dagens nyblivna pappor inte alltid vill eller kan ta modell av den egna pappan, även om han gjort sitt allra bästa och varit en bra pappa.

– Man ser ofta att papporna står för de hårda sidorna och mammorna för de mjuka. Det är ett gammaldags tänk jag inte tycker om. Det hårdaste är att vara mjuk. Att vara pappaledig är det tuffaste man kan göra, säger Christoffer. 

 Det krävs att mammorna i vissa fall är beredda att ge upp en del av tiden hemma med barnen för att papporna ska få chansen att vara vårdlediga, säger Christoffer Vidjeskog. Känns det övermäktigt att vara hemmapappa på heltid kan man ta partiell vårdledighet och dela upp tiden med sin partner, tipsar han. Christoffer och frun Sara jobbar båda nu 80 procent.

Båda intygar att det är jätteroligt att vara förälder till små barn. 

– Tidigare sades det ofta att pappans roll kommer starkare in när barnet är lite äldre, att man ska vara någon sorts Gandalf med visa ord när de kommer i tonåren, men det är att vänta för länge, tycker jag. Det här är jättegivande. Föräldraskap är det största jag gjort i livet, säger Sebastian.

Christoffer säger att han blivit tvungen att släppa fram sina känslor på ett annat sätt sedan han blev pappa. Före dotterns födsel hände det att han skuffade svårare känslor, tankar och sitt eget välmående åt sidan. 

– Att skjuta bort saker är inte bra och hindrar en från att vara den förälder man vill vara. Med barn dyker de här frågorna upp till ytan ändå. Det är värdefullt att låta sig själv känna alla känslor – då tror jag att man utvecklas som person. Mina känslor syns mera utåt nuförtiden och det är nog hälsosamt. 

Ibland när han brusat upp lite i onödan får han be dottern om ursäkt, något hon börjat förstå innebörden av. Christoffer är heller inte rädd för att lufta djupare tankar och känslor med sina närmaste vänner. 

– Jag tycker om att kunna komma ner på djupet i diskussioner. Men ibland är det också roligt att prata om barnvagnsmodeller, säger han med ett skratt. 

– Jag har haft svårt för att sätta ord på mina känslor. Det är ett gemensamt projekt vi har med barnen, säger Sebastian.

Hittade sitt sätt

– Jag har alltid velat vara en involverad pappa. Det föll sig så naturligt för oss då ingendera hade fast tjänst. Den av oss som kunde dra in pengar fick jobba och det var Linn som fick jobb först. Jag var nog lite nervös, men det kändes ändå väldigt naturligt, som ett projekt att prova på som kanske inte kommer igen. Första dagen Linn for till jobbet tyckte jag att det var en befriande tanke att vi kunde göra allt på vårt eget sätt med sonen som då var åtta månader. Jag kände mig inte duktig på saker och ting i början, men det var fint att se att jag klarade av det lika bra som Linn, säger Sebastian.

Med första barnet märkte Sebastian snabbt att vardagen som hemmapappa ledde till att det inte spelade någon roll för sonen vem som nattade och tröstade. 

– Övergången från att han varit väldigt mammaberoende som spädbarn till att vem som helst av oss dög gick enkelt. 

Sebastian som jobbar som lärare har haft långa sommarlov med de andra barnen och känt sig självsäker i sin roll också med dem.

Sebastian har njutit av att få göra allt själv, ta hundraprocentigt ansvar för barn och hem och lära sig att lösa alla problem själv. 

– Pappor tänker säkert på ett lite annat sätt. Jag blev faktiskt jätteduktig på att multitaska.

Ingen skillnad vem som tröstar

Christoffer visste att han ville stanna hemma med barnet redan innan hon föddes.

– Det skapar djupare band till barnen om man får stanna hemma med dem. Jobbar man 8–16 blir man lätt den som dyker upp efter fyra, äter middag med dem och lägger dem på kvällen. Det handlar om att bli en tillräckligt stor del av barnens liv. För Lotta gör det i dag ingen skillnad om det är mamma eller pappa som tröstar eller nattar. Man tänker att det borde vara en självklarhet, men tyvärr tror jag inte det är så i alla familjer.

Christoffers halvår som föräldraledig tog vid efter att han varit sjukskriven på grund av utmattning, vilket gjorde den totala tiden hemma med dottern längre.

– Första tiden var det stressande. Det skulle vara frukost, lunch, mellanmål, middag. Till sist sprang jag runt som ett yrt höns, var helt slut och funderade på hur Sara klarade av det här. Jag är en pedant och fick jobba länge med att trivas trots att huset var stökigt. Att prioritera det som var viktigast. Jag vet inte om det berodde på utmattningen att det tog så lång tid att hitta rutinerna. Men till sist hittade vi vårt sätt att göra saker, som var annorlunda än Saras. 

Sara reagerade ibland med att försöka hjälpa Christoffer när han gjorde på ett annat sätt än hon.

– Men mitt sätt fungerade bra. ”Vi gör så här vi nu”, sa jag bara. Jag tror det är nyttigt att se vad som krävs av den förälder som är hemma med barn. Att börja jobba igen kändes nästan som semester. Det är väldigt bekymmersfritt att bara jobba, tänka på sig själv och lämna allt som finns där hemma. 

Ändå, om han och Sara får fler barn, vill han väldigt gärna stanna hemma igen, helst ännu längre. 

– Det tog en tid att hitta rutinerna. I efterhand hade jag gärna stannat hemma längre för att få njuta mera av tiden också, säger Christoffer.

Egentid åt båda

Christoffer och Sebastian betonar att vardagen blir så mycket lättare när man är mer jämlika som föräldrar. Då man när som helst kan skifta över ansvaret för barnet till den andra föräldern blir det också mycket lättare att ge varandra egentid. 

– Jag brukar känna att jag nästan lever upp när Linn får möjligheten att åka bort för några dagar och jag får visa att jag kan ta hand om barnen för mig själv. Det är en självförtroende-boost. Dessutom är det alltid lätt att ge varandra presenter som småbarnsföräldrar. Egentid är alltid högt på önskelistan, säger Sebastian och skrattar. 

– Ja, det känns ju bra att kunna ge varandra egentid. Vi brukar försöka ge varandra en egen stund här och där. För mig kan det betyda massor att få ligga för mig själv och lyssna på en podd i 30 minuter, säger Christoffer.

Christoffer Vidjeskog

• Ålder: 32 år
• Familj: Frun Sara, dottern Lotta 2,5 år och kissen Svea.
• Bor: i Jakobstad.
• Jobbar: som underhållsansvarig för vattenkraften vid Herrfors.
• Ett bra lifehack för småbarnsföräldrar: Gör vardagliga sysslor till små äventyr och involvera barnen. Var snäll mot dig själv, ibland duger det bra med kall knackorv till middag. Russin!

Sebastian Holmgård

• Ålder: 30
• Familj: Linn (fru), Egon (5), Hedvig (3), Alfons (1) och vår bulldog Churchill.
• Bor: Jakobstad.
• Jobbar: Språklärare i Jakobstads Gymnasium.
• Ett bra lifehack för småbarnsföräldrar: Mattermos! Färdigt uppvärmda spenatplättar en riktig räddare i nöden.

 

Text: Hanna Rundell
Foto: Catrin Svenfors