Mätinstrument

Det går att mäta vårdbehov och vårdkvalitet

Det går att systematiskt mäta äldre personers vårdbehov och kvaliteten på vården. Folkhälsan gör det, bland annat med hjälp av mätinstrumentet RAI. I och med debatten om vårdardimensioneringen kan systematiska mätsystem som RAI få en allt viktigare roll.

Det går att producera vård av god kvalitet, men det finns inga genvägar. Det handlar om att jobba med processer och mätningar, men förstås också med värderingar och ideologi, säger Gun Eklund, vd för Folkhälsans vårdbolag.

Ett verktyg som används av många finländska vårdproducenter är mätinstrumentet RAI. Verktyget används för att utreda klienternas vårdbehov och för att utveckla kvaliteten på vården. Folkhälsan använder systematiskt RAI-verktyget inom äldrevården. Enligt Matti Mäkelä, överläkare på THL, förs nu diskussioner om att göra RAI obligatoriskt inom äldrevården i Finland.

Folkhälsan har använt RAI-instrumentet i äldrevården sedan det lanserades i Finland år 2000.

RAI-bedömningar och de är grundläggande när vi planerar de individuella vård- och serviceplanerna för äldre.

– RAI är vårt absolut viktigaste instrument för att utveckla kvaliteten på äldrevården. Vår vårdpersonal ser det som ett naturligt arbetsmoment att göra RAI-bedömningar och de är grundläggande när vi planerar de individuella vård- och serviceplanerna för äldre, säger Kira Exell-Paakki, chef för boende och socialservice på Folkhälsan.

RAI-systemet används för att vårdproducenterna på ett mätbart sätt ska kunna utvärdera äldres hälsa, funktionsförmåga och behov (Folkhälsan föredrar att tala om äldre i stället för klienter). Systemet finns också till för att vårdproducenterna ska kunna utvärdera och utveckla kvaliteten på den vård de ger åt de äldre.

I praktiken fungerar RAI-systemet så att vårdarna gör en bedömning av varje klient minst en gång i halvåret, eller när hälsan eller funktionsförmågan förändras. Det här gör egenvårdaren genom att svara på 200 frågor om den äldres hälsotillstånd, kost, smärta, psykiska och kognitiva tillstånd, förmåga att klara av vardagen, sociala välbefinnande och förmåga att fungera socialt. Bedömningen görs tillsammans med den äldre och om möjligt också en anhörig. Den dagliga dokumenteringen sker också i programmet RaiSoft.

– Det är en fördel då hela kedjan av bedömning, planering och uppföljning finns i samma program, säger Kira Exell-Paakki.

(Artikeln fortsätter efter faktarutan.)

RAI (Resident Assessment Instrument)

RAI-systemet är ett standardiserat verktyg administrerat av THL. Det används för att:
– bedöma klientens servicebehov
– upprätta vård-, rehabiliterings- och serviceplaner

RAI är också ett verktyg som ger stöd för ledarskap och beslutsfattande och hjälper till att:
– förutspå befolkningens servicebehov
– utveckla service utifrån befolkningens behov
– inrikta service enligt klienternas behov
– följa upp servicekvaliteten och verksamhetsresultaten.
Källa: THL

 

Cirka 40 procent av äldre personer som får dygnet runt-vård i vårt land i dag bor på enheter som använder RAI. En tredjedel av äldre som får regelbunden hemvård har regelbunden RAI-utvärdering inom hemvården.

Att klienternas behov ska utredas står skrivet i lagen, men hur producenterna gör utredningen är i dagsläget upp till dem. Det finns också andra system för detta som är mindre detaljerade än RAI.
Matti Mäkelä på THL anser ändå att RAI är det bästa systemet eftersom det är så heltäckande och komplext.

– Enligt äldreomsorgslagen ska klienternas servicebehov utredas mångsidigt. Det räcker inte att fråga vad klienterna vill ha och tror sig behöva – och inte heller att formulera behovet i en enda siffra. Alla olika behov måste beskrivas mätbart och systematiskt. Man får på så sätt ett gemensamt språk som kan förstås av flera personer och yrkesgrupper som möter klienten, säger Mäkelä.

För vårdplan och nationell statistik

– Resultaten från RAI-mätningar ger en helhetsbild som är viktig för att vårdproducenterna ska kunna följa med äldres mående och behov, utveckla vårdplaner, jämföra olika enheter och dimensionera personalen. När alla klienters behov mätts systematiskt kan det till exempel klarna att en tredjedel av hemvårdsteamets klienter har sociala problem eller att 40 procent av klienterna i en vårdenhet får palliativ vård, vilket kan betyda att enheten bör förbättra vårdarnas kunskaper i smärtvård, säger Mäkelä.

Kira Exell-Paakki berättar att vård- och servicepersonalen på Folkhälsan systematiskt går igenom RAI-kvalitetsindikatorerna minst två gånger per år.

– Under de här mötena diskuterar vi vad som fungerar bra hos oss, vad vi kan bli bättre på och hur vi ska åstadkomma det, säger Exell-Paakki.

Men siffrorna skickas också till THL som för nationell statistik över den äldre befolkningens mående, behov och vård. Den här statistiken används också i forskning.

Utgående från statistiken sammanställer THL jämförelsetal som gör det möjligt för vårdproducenterna att jämföra sig med andra producenter. RAI-jämförelsetalen är i det här skedet inte offentliga för andra än vårdproducenterna själva, men enligt Matti Mäkelä förs det diskussioner om att offentliggöra dem.

Kan bli obligatoriskt

Inom dygnet runt-äldrevården är det vanligare att stora kommuner, samkommuner och stora privata vårdproducenter använder RAI än de små. Rätt många kommuner har också börjat kräva RAI i konkurrensutsättningen.

Enligt Matti Mäkelä förs det på ministernivå en aktiv diskussion om att göra RAI-mätinstrumentet obligatoriskt för vårdproducenter inom äldrevården – både inom hemvården och inom dygnetruntvården av äldre. Enligt Mäkelä kan det här bli aktuellt i och med lagstiftningen om personaldimensioneringen inom vården.

När en vårdproducent tar RAI i bruk finns det ofta ett motstånd hos personalen. Enligt Mäkelä är motståndet större i de organisationer där man bara använder RAI för statistikens skull.

– I de organisationer där hela ledningen talar för systemet och verkligen använder resultaten i serviceplaner, strategisk planering, resursering och dimensionering – där är motståndet mindre. I bästa fall gör man RAI-utvärderingarna systematiskt och följer upp dem vilket leder till att man kan identifiera problem och hitta lösningar på dem.

Med äldre är det förstås inte alltid lätt att hitta lösningar – det kan vara en härva av många problem som verkar ihop.

– Nästan alltid finns det sjukdomar, olika funktionsnedsättningar och sociala dimensioner i problemhärvan. Men allt detta bör man utreda och hitta lösningar för att bäst hjälpa klienten, säger Mäkelä.

Text: Hanna Rundell
Foto: Mikko Käkelä (huvudbilden)