Lär dig simma med oss

Simkunnighet är ingen självklarhet - viktigt öva vattenvana

Om våra simskolor

- För att vänja barnet vid vatten är det bra att börja öva redan i badkaret eller i duschen. Vissa barn är till och med rädda för att duscha och få vatten i ögonen, säger simlärarutbildare Ellinor Johansson.

Barns inställning till vatten är väldigt olika. Vissa lär sig simma redan i 3-åldern, andra lär sig mycket senare. Vissa barn är rädda för att få vatten i ögonen eller att doppa huvudet, andra slänger sig i vattnet som blötdjur. Barns inställning till vatten korrelerar inte sällan med föräldrarnas inställning till vatten. 

– De barn vars föräldrar har engagerat sig i sitt barns simmande är klart mera vana vid vatten. Man ser ett tydligt samband, säger Ellinor Johansson som jobbat som simlärare i många år och numera är en av dem som utbildar Folkhälsans simskolelärare.

Många vuxna tenderar att vara badkrukor, men för att uppmuntra barnet lönar det sig att våga gå med i vattnet och visa gott exempel.

– Är det för kallt att simma utomhus – åk till en simhall. För att vänja barnet vid vatten är det bra att börja öva redan i badkaret eller i duschen. Vissa barn är till och med rädda för att duscha och få vatten i ögonen, säger Johansson

 Ellinor Johansson

För att vänja barnet vid vatten är det bra att börja öva redan i badkaret eller i duschen.

Olika flytetyg kan vara bra verktyg för att väcka fascination för vatten. Den avlånga simkorven är ett riktigt bra verktyg. De uppblåsbara armringarna avråder Johansson däremot från att använda.

Med armringarna får barnet en onaturlig position lite högre upp i vattnet, så det hjälper inte om man vill öva på att simma. Dessutom kan luften gå ur armringarna. 

Utan de duktiga frivilligas insats skulle vi inte ha några simskolor, de gör ett oerhört viktigt jobb.

 

Simkunnighet relativt nytt

Simskolorna är Folkhälsans äldsta verksamhet. När Folkhälsans föreningar Folkhälsans föreningar på 20-talet började lära ut simkunskap var det få som kunde simma och drunkning var en vanlig dödsorsak. 

De första egentliga simskolorna ordnades sommaren 1929 i Kronoby, Pernå, Kimito, Korpo och Pargas.

På den tiden fanns det inte en tradition av att lära barn att simma.

 

Folkhälsans första simskolor ordnades sommmaren 1929. Den här bilden är från Paradisholmen från Vasklot där den lokala Folkhälsanföreningen ordnade lek- och friluftsverksamhet på Paradisholmen på Vasklot. Också måltider serverades. Årtal okänt.

– En orsak var säkert att barnen skulle hjälpa till med jordbruket eller fisket. Det fanns inte tid för att leka i vattnet helt enkelt. Ordspråket löd att havet ger och tar. Havet gav fisk men det tog liv, säger Folkhälsans simkoordinator Mari-Sofi Johansson.

Hennes jobb är att stöda föreningarna med material och utbildningar när de ordnar simskolor.

Varje år anställer och utbildar Folkhälsans föreningar cirka 400 simskolelärare och lekledare, men för att simskolorna ska fungera behövs också många frivilliga krafter som koordinerar verksamheten ute i föreningarna.

– Utan de duktiga frivilligas insats skulle vi inte ha några simskolor, de gör ett oerhört viktigt jobb, säger Johansson.

Att Mari-Sofi och Ellinor Johansson, mor och dotter, båda jobbar med att sprida simkunskap är kanske inget sammanträffande. De har växt upp nära havet och har drunkningsfall i släkten.

 

– Jag har själv stor respekt för havet. Min egen farmor och farbror omkom under en höststorm när de var ute och fiskade utanför Nämpnäs. Ingen av dem kunde simma och min farmor använde aldrig flytväst. Min farbror skulle kanske ha klarat sig om han haft flytväst, men han hade flytrock som inte räddar en medvetslös person på samma sätt, säger Mari-Sofi Johansson.

I dag har alla Folkhälsans simskolor en livräddningsdag då barnen testar att flyta med flytväst och lär sig hur den fungerar.

– Då märker barn tydligt att om man använder en flytväst med krage så svängs man automatiskt på rygg i vattnet. Har man en väst utan krage svängs man inte på rygg och då kan man drunkna om man blir medvetslös.

 

Text: Hanna Rundell
Foto: Nina Ahtola