Folkhälsan röntgade lungor i skärgården

Hans Lönnqvist har ett intressant arbetsliv i Folkhälsans regi. Han har lyckats kombinera både skärgårdsliv och teknik med ett hälsofrämjande och människonära arbete. Mellan åren 1961 och 1970 jobbade Lönnqvist som röntgenfotograf och maskinist på Folkhälsans båt Gullkronan.

– Det var ett härligt jobb, säger han där jag träffar honom i huset invid Bodomsjön i Esbo.

Hans Lönnqvist är numera pensionär och vaktmästare bosatt i ett litet hus intill Folkhälsans grundare professor Ossian Schaumans Villa Dalby. Den vackra trädgården är dold under snön.

– När jag hör fiskmåsarna saknar jag tiden på Gullkronan. Men här ser jag ser till att stället inte förfaller, säger han och visar mig runt i professorns jugendvilla som fungerat som kursgård men just nu står tom.

I Schaumans bibliotek står böcker med titlar som ”Hur sjukdom uppstår och yttrar sig” och ”Folksjukdomen tuberkulos”. På väggarna hänger svartvita fotografier på Folkhälsans verksamhet under första halvan av 1900-talet. På ett fotografi ser man den unge röntgenfotografen placera en herreman vid skärmbildsapparaten.

Tuberkulosen härjade

Hälsobåtarna Gullkronan och Lyckoslanten åkte runt i skärgården i Åboland, Åland och Östnyland i över tjugo år. Båtarna kunde köpas tack vare insamlingar bland svenska folkskolebarn som ville hjälpa barnen i sitt krigsdrabbade grannland. Speciellt skärgårdsfolket var hårt drabbade av tuberkulosen efter kriget och förbindelserna ute i skärgården var dåliga.

Personalen på båtarna bestod av barnläkare, hälsosyster, tandläkare, tandläkarbiträde och kock samt styrman och maskinist som också var skärmbildsfotografer. Tack vare Lyckoslantens resor kunde skärgårdsbarnen vaccineras.

– Det blev ofta stor folksamling vid bryggorna när Folkhälsans båtar lade till, berättar Lönnqvist.

Ombord på Gullkronan röntgade Hans Lönnqvist och hans kollega skärgårdsbornas lungor, och i hytten intill skötte tandläkaren skärgårdsbornas tänder. Först fick barnen tandvård, och fanns det tid över tog man sig an de vuxna. Den äldre av båtarna, Lyckoslanten, hade en trampborr som bars upp till stugorna och kunde användas utan elektricitet.

– De kvinnliga tandläkarna var onödigt noggranna. Kaptenen tyckte ibland de skulle sluta peta på tänderna så vi skulle hålla tidtabellen till nästa brygga.

Mellan åren 1943 och 1974 utförde Folkhälsan ungefär 1 250 000 skärmbildsfotograferingar, av dem 92 000 ombord på Gullkronan.

Framkallade ombord

– Enligt strålskyddsreglerna fick vi fotografera högst 450 personer per dygn, men ibland gick vi över. En dag röntgade vi över tusen personer när det var marknad i Tenala. Och ibland när äldre personer skulle röntgas måste man hålla i dem och fotografera med dörren öppen, trots att det var förbjudet, säger Lönnqvist.

Korten framkallade han ombord på båten om nätterna.

– Det gjorde jag alltid när vi stod vi bryggan. Det hade ju annars inte gått men tanke på vätskorna.

Lyckoslanten på Ålandsturné. Doktor Olle Palmberg undersöker små
Kökarbor.

Om vintrarna körde han runt röntgenapparaten i lastbil. Då måste röntgenapparaten på 700 kilogram bäras i delar upp till stugor och skolor.

Farlig storm satte skutan på prov

Lönnqvist berättar att det var bra stämning på båtarna. Man köpte fisk vid bryggorna och ordnade hälsofester för allmänheten. Där visades filmer på bland annat människokroppen i röntgenbilder.

– Det var nästan lite för roligt ibland, säger Lönnqvist.

Hans minns en vidunderlig storm på 60-talet då det var nära ögat för Gullkronan.

– Den gången fick jag skällor av högsta chefen, men jag tog nog en risk. Det var den värsta stormen jag varit med om och vi låg i Näsby hamn vid Houtskär. Kaptenen hade fått åka ambulans till sjukhuset, men jag ville åka vidare till bryggan i Korpo där vi skulle ha mottagning nästa dag. Så jag ringde lotsen, minns Lönnqvist.

Träd tjocka som maskinistens överarmar blåste omkring på holmarna och inga andra båtar var ute. Vatten vällde in över fören och rann in genom ventilerna.

– Porslinet gick sönder. Jag minns att kockan satt på durken i köket, arg som ett bi, med kaffesump upp till öronen.

Lönnqvist tror Folkhälsans verkställande direktör Jarl Brommels måste ha fått nys om Gullkronans våghalsiga färd genom en artikel i Hufvudstadsbladet. Nästa dag ringde direktören till Lönnqvist via butiken i Korpoström, och Lönnqvist fick lova att det var sista gången Gullkronan gav sig ut i storm.

Minskad tuberkulos, bättre kommunikationer och kommunal hälsovård ända ut i skärgården ledde så småningom till att Folkhälsans tjänster inte längre behövdes. 1970 körde Gullkronan sin sista säsong och numera, efter några ägarbyten, står båten i Norra Hamnen i Helsingfors.

Profil

Hans Lönnqvist, 78 år

Gör: Pensionär och vaktmästare vid Folkhälsans grundare Ossian Schaumans Villa Dalby i Esbo. Tidigare som röntgenfotograf och maskinist på båten Gullkronan samt fastighetsskötare för Folkhälsan.

Bor: I nybyggt hus invid Villa Dalby.

Familj: Son, dotter och två barnbarn.

Intressen: Tittar på fåglar och på tv. Skottar snö, krattar och städar. Kokar älgsoppa för jaktträffar.

Text: Hanna Rundell
Foto: Hanna Rundell/Folkhälsans arkiv

Publicerad: 1.4.2016