”Fler kan bli tillfredsställda pensionärer” – Anderssén tror på rutiner, frivilligarbete och öppenhet

– Jag kände mig priviliegierad som fick gå i pension vid 60. Det finns jättemycket man kan hitta på, säger Maj-Britt Anderssén, där vi träffar henne i eftermiddagssolen i den nya lägenheten i centrum av Vasa.

Anderssén kunde också kallas pensionärsproffs. Efter att hela livet ha jobbat som klasslärare lever hon nu ett aktivt pensionärsliv – och njuter av det fullt ut.

Anderssén har engagerat sig ideellt i genom att leda diskussionsgrupper för pensionärer eller blivande pensionärer i Vasa. Tredje åldern heter gruppen som har spelat en viktig roll i Andersséns nya liv. Den omtyckta kursen ordnas av frivilliga i samarbete med Folkhälsan och Röda korset.

Alla kan hitta sin egen nisch inom frivilligarbetet. 

Men hur lyckas hon själv med konsten att skapa mening i sitt nya pensionärsliv? Det verkar vara dels fördomsfri öppenhet och impulsivitet, dels en del veckoplanering som ligger bakom.

– Att leda diskussionsgrupperna ger mig mycket! Man brukar säga att de som jobbar med frivilligverksamhet mår bra. Alla kan hitta sin egen nisch inom frivilligarbetet och på det sättet få ett sammanhang också när de lämnat arbetsgemenskapen bakom sig.

Anderssén och hennes man sålde huset och flyttade in till centrum av Vasa för ett par år sedan. Det korta avståndet till biblioteket, Arbis, Folkhälsan, församlingen, Röda korset och olika lunchrestauranger underlättar det sociala livet. Andersséns dagar är minsann välfyllda – hon visar sitt veckoschema i kalendern som påminner om en lärares planeringskalender. Hon läser innantill:

– Damkören på Arbis, lunchträff med studiekompisarna, leda diskussionsgrupp, promenad med hunden, träning på gymmet, planeringsträff inför församlingens kvinnoweekend, vattengymnastiken, sköta barnbarnet, ut till villan, rensa i lagret ...

På söndagskväll står det skämtsamt ”egentid” för då är mannen på kontoret.

Men man måste verkligen anstränga sig för att skapa nya vanor och rutiner. 

– Rutiner är viktiga. Men man måste verkligen anstränga sig för att skapa nya vanor och rutiner. Som pensionär gäller det att själv ta ansvar och aktivera sig. Att fortsätta ha drömmar och planera in dem! Och att acceptera att det kommer dagar när det känns trist.

Maj-Britt Anderssén har också beslutat att satsa på hälsan för att orka njuta av livet länge till.

– För mig är det A och O att sköta min fysiska och psykiska hälsa och att hitta mening i livet. Jag började aktivt söka sysselsättning som tillfredsställer mig och gör mig gott, medan jag undviker sådant som äter av min energi.

Under ett rehabiliteringsveckoslut på Norrvalla fick hon inspiration till att börja styrketräna på gym och det har hållit i sig. Därtill går hon på vattengymnastik och tar promenader med hunden.

– Jag vill hålla mig i gott skick och klara mig själv så länge som möjligt, och jag vill bidra till samhället och inte vara till belastning. I något skede kommer förstås sjukdomar som man inte kan något åt.

Mannen jobbar fortfarande men Maj-Britt Anderssén omger sig också med vänner och bekanta. Och främlingar!

– Jag har faktiskt inga problem med att gå ensam till olika tillställningar. För en tid sedan deltog jag i ett författarsamtal på biblioteket och en annan dag slank jag in på en kapellmästartävling i stadshuset. Jag har också lyckan att bo nära barnen och barnbarnet som är min prioritet nummer ett när det gäller att ställa upp och hjälpa.

Anderssén har också ställt upp som promenadvän åt en invandrarkvinna som ville lära sig svenska.

Inte alltid enkelt  

Trots att Andersséns pensionering kom ovanligt tidigt kände hon absolut att det var på sin plats.

– Den sista tiden i arbetslivet var ganska tung. Jag började ligga vaken på nätterna och fundera på skolan, och återhämtningen efter arbetsdagen tog längre tid än tidigare.

Många personer i 60-årsåldern och uppåt har också fullt upp med att rå om sina gamla föräldrar som i många fall bor kvar hemma. Anderssén har också upplevt den där delen av livet. Efter pensioneringen kom en period då hon intensivt fanns till för sin gamla mamma som bodde på ett serviceboende.

– Många av de pensionärer jag träffar lägger mycket tid på att ta hand om sina föräldrar som ofta kan leva till närmare 100 i dag. Andra går med hela hjärtat in i rollen som far- eller morförälder.
Men alla har inte föräldrar, barn eller barnbarn som ger livsinnehåll. Och är man mera introvert är det kanske svårare att sluta arbeta.

Då gäller det att vara aktiv och söka sig ut.

– Genom tidningar och sociala medier kan man hitta föreläsningar, konserter och evenemang som är öppna för allmänheten och ofta kan vara gratis.

– Häromdagen började jag tala med en äldre kvinna som satt på en bänk ute i parken och kommenterade en döende kvist i trädet. Jag satte mig ner och vi talade en stund. Det kändes bra. Det går ju bra att tala med ensamma äldre på gatan, men det är svårare att nå dem som sitter hemma.

Text: Hanna Rundell
Foto: Linus Lindholm