När besökshunden Rosie hälsar på vid gruppboendet i Korsholm vill nästan alla vara med. Tillsammans med Rosie tränas minnet, olika sinnen och socialt samspel. Rosies besök är alltid mycket uppskattat.
Läs mer om att bo på FolkhälsanDet är sen eftermiddag en kväll i november. Ute är det redan mörkt. Inne på avdelningen Lingonbacken vid Folkhälsans gruppboende i Korsholm råder en stor förväntan.
En efter en samlas åhörarna. I mitten med allas ögon vilande på sig sitter Rosie på en blå matta.
– Kära hjärtanes vad du är gullig, säger en dam och sträcker fram händerna mot Rosie.
Rosie är en social tjänstehund som hälsar på vid gruppboendet varannan vecka. Hon är en fyraårig samojed och jobbar i team med sin matte Nanette Westergård-Sjölund.
Kvällen inleds med en presentation.
– Det här är Rosie, och hon har varit här hos er tidigare. Är det någon av er som har haft hund? frågar Westergård-Sjölund.
Några nickar. Rosie går runt och hälsar på utsträckta händer och buffar vänligt med sin kropp mot varje åhörare.
Under det timmeslånga besöket aktiveras deltagarna på olika sätt. De sjunger, räknar och deltar i olika minnesövningar. De får också uppskatta hur länge det tar för Rosie att lösa olika uppgifter.
– Rosie hjälper till med kognitiv minnesträning på ett roligt sätt, samtidigt tränar vi också den sociala samvaron vilket är viktigt för minnessjuka, berättar Westergård-Sjölund.
Westergård-Sjölund är utbildad socionom och har själv lång erfarenhet från vård- och omsorgsbranschen. Hon kan namnet på alla deltagare och berömmer, tilltalar och uppmuntrar deltagarna under besöket.
– Det är viktigt att ge deltagarna en känsla av att de lyckas, berättar hon.
En människokännare
Rosie är utbildad besökshund och har sedan mars besökt grupper som behöver sällskap, stöd eller aktivering. En besökshund kan med fördel användas i sammanhang där det förekommer stor oro eller ångest både bland unga och gamla.
– Deltagarna känner inte igen mig, men det fina är att de känner igen Rosie, säger Westergård-Sjölund.
Efter att programmet är slut ligger Rosie lugnt på golvet. Lugnet är en av Rosies många styrkor.
– Hon är en människokännare. När hon kommer in i ett rum vet hon vem som behöver henne mest, berättar Westergård-Sjölund.
När Rosie och matte Nanette Westergård-Sjölund är klara med sitt program sitter deltagarna ännu kvar. Det är stilla och tyst. Någon nynnar på en sång.
– Alla blir glada och vill beröra hunden, berättar Lilian Wiis, närvårdare på gruppboendet.
Hon tittar på gruppen och ler.
– Nu är här ett lugn som inte annars finns. Vi uppskattar besöken med Rosie väldigt mycket.
