"Det finns glädje i alla människor – och det är vår uppgift att hitta den" - Folkhälsan
18 december 2019

"Det finns glädje i alla människor – och det är vår uppgift att hitta den"

Arbetsgivaren är ny, men passionen för vården är den samma. För ett år sedan tog Folkhälsan över Sylviahemmet i Kronoby. Heidi Hagnäs fortsätter att hitta nycklar till glädje för personer med minnessjukdomar.

Läs mer om att bo på Folkhälsan

Närvårdare Heidi Hagnäs är ingen nybörjare i huset. Det här är tolfte året hon kommer till jobbet på Herbertsgränd 7. I Sylviahemmet finns för närvarande 26 platser för personer med minnessjukdomar, fördelat på tre olika grupper.

Vid årsskiftet 20182019 tog Folkhälsan över ansvaret för Sylviahemmet efter Kronoby pensionärsförening. 

– Det kändes väldigt bra när Folkhälsan kom in som ny arbetsgivare. Nu har vi en annan trygghet i vår verksamhet. Vi vet ju att Folkhälsan står för goda värderingar. Resurserna är annorlunda nu när vi har en stor organisation bakom oss.

Övergången från en arbetsgivare till en annan gick smidigt.

– Kärnan i vår verksamhet finns kvar och lever vidare. Vi vill göra vardagen så meningsfull som möjligt för alla som verkar inom de här väggarna. På den punkten har ingenting ändrat.

– Jag brinner väldigt mycket för att jobba med minnessjuka. Under mina år i vården har jag märkt att det sist och slutligen krävs ganska små insatser för att hitta nyckeln till glädjen hos dem som bor här på Sylviahemmet.

– För en minnessjuk person kan det vara frågan om att få kaffe direkt på morgonen vid den tidpunkt som man är van vid, eller att få håret rullat på ett sätt man uppskattar. Många gånger är det fråga om ganska små saker. 

Givande fortbildning

Hagnäs berättar att hon har haft stor nytta av fortbildningen “Sol i minnet” som hon medverkat i under det senaste året. 

– För oss vårdare handlar det ganska långt om att ta reda på, kanske också med hjälp av anhöriga, vad som har varit viktigt i personens liv. Att hitta tillbaka till rutiner som personen känner sig trygg i. Det här kan rädda hela dagen. 

–  Sedan finns det förstås universella saker också, som att bli sedd i ögonen och bli väl bemött som medmänniska. Men det här med personcentrerad vård har vi fått lära oss mycket om genom Sol i minnet-kurserna med Taina Semi och Lilli Sukula-Lindblom. I januari blir jag klar Sol i minnet-coach. 

– Jag förlorade min dotter i en olycka innan hon hann fylla två år, och sedan dess har jag försökt skapa så mycket glädje som möjligt för andra. Det ger mig ork och styrka i vardagen.

Att genom aktiviteter, musik och högläsning göra vardagen så hemlik och meningsfull som möjligt. Det driver Heidi Hagnäs framåt i arbetslivet.

– Jag förlorade min dotter i en olycka innan hon hann fylla två år, och sedan dess har jag försökt skapa så mycket glädje som möjligt för andra. Det ger mig ork och styrka i vardagen. Det är någon som har sagt att “vården är den vackraste konsten”  och det håller jag verkligen med om. Så länge jag får göra det här kan jag inte bli bitter, trots att jag många gånger sörjer min dotter.

För Hagnäs handlar det mycket om att prova sig fram genom lust och nöje.

– Jag tror att vi behöver mer glädje i vardagen. Jag dansar ibland vals med en herreman på jobbet, och tack vare det har vi fått en speciell kontakt. Han minns inte vad jag heter, men han minns alltid vem jag är  jag är den han brukar dansa med! Och varje gång vi har dansat förkortas tiden att få honom i säng för natten efteråt. För att han är så nöjd och hjälpsam. Jag ger  och jag får tillbaka. 

– Jag tänker också på en gång när vi hade en person som hade varit ganska låg och tyst under en längre tid. Han pratade knappt längre. När vi fick en rikshacykel tog vi med honom på en cykeltur och efter några hundra meter började han sakta prata några ord. Och när vi kom hem pratade han redan i hela meningar. Visst är det otroligt vad små medel kan göra! 

Gäller att hitta nycklarna till glädjen

Hagnäs menar att det finns glädje i alla människor. För hennes del gäller det att envist fortsätta leta efter dörren in.

– På den här fronten ska vi aldrig ge upp. Vi ska ständigt leta efter minnen där inne som kan få personen på gott humor. Om det så är dans, musik, natur, mat eller välbekanta dofter. Den här jakten ger mig väldigt mycket. 

– Jag tror att ganska få vet hur givande det kan vara att jobba med minnessjuka. Med Folkhälsan som arbetsgivare finns det också trygga ramar som ger stabilitet åt både personal och dem som bor här.