Bertel gläds över att ta ut äldre på cykeltur - Folkhälsan
05 december 2018

Bertel gläds över att ta ut äldre på cykeltur

Bertel Backholm, 73, tar varje tisdag ut äldre på cykeltur i en cykelriksha. "Det skulle behövas fler män inom frivilligarbetet. Jag har själv en hygglig hälsa och vet vad det betyder att uppleva något annat än den grå vardagen."

Bli cykelpilot

Starten går från Folkhälsanhuset i Brunakärr, Helsingfors, och ofta är passagerarna en eller två personer som bor på Seniorhemmet och numera knappt kan röra sig, eller rör sig med käpp eller rollator.

– Det är mycket uppskattat. Jag brukar fråga om de vill åka till Centralparken, som egentligen är en skog, till kolonilotterna i Brunakärr eller Lillhoplaxviken.

Vid viken finns båtar och i Centralparken, finns hästhagar och tjocka gamla granar att titta på. Backholm minns speciellt en man som beundrade de gamla granarna.

– Man möter ofta någon som rastar sin hund, vilket uppskattas av många av de äldre. I en park brukar vi möta dagisbarn som vi äldre är intresserade av och barnen i sin tur är nyfikna på cykelrikshan.

– Passagerarna har inte så stort revir som de rör sig på normalt. Vi samtalar om vad vi ser runtomkring oss. Ibland brukar jag uppmärksamma dem på en ekorre eller fåglar.

– En dam ville klappa en häst vid hästhagen. Vi hade med oss en ung flicka som frivillig, hon ville lära sig bättre svenska och kom med efter skolan. Jag och flickan fick hjälpa damen över diket till hästen.

Bertel Backholm har deltagit i en två kvällars kurs för rikshacyklister som Folkhälsan ordnade för att förbereda sig på uppdraget. Bland annat en trafikinstruktör kom och talade om trafikregler. Cykelpiloterna åker längs vanliga cykelvägar. Cykeln har en assisterande elmotor, så tungt är det inte. 

Jag tror att många är intresserade av frivilligarbete men att det finns en liten tröskel. Själv är jag egentligen inte en så utåtriktad person, men det är bra att kliva över sådana trösklar ibland.

Glädjen att hjälpa andra

Frivilligarbetet ger Backholm mycket glädje och tar inte mycket tid i anspråk.

– Jag har själv en hygglig hälsa och vet vad det betyder att uppleva något annat än den grå vardagen. Det är roligt att se att någon annan uppskattar en liten tjänst. Världen ser ut som den gör, men det är det som ligger nära som man har större möjlighet att påverka. Jag kanske inte kan förbättra läget i ett avlägset land, men jag kan vara hygglig med de jag möter.

Frivilligarbete är inget nytt för Backholm som flyttade till Helsingfors från Vasa efter pensioneringen. I Vasa gav han läxhjälp åt en invandrarpojke.

– Att bjuda äldre på en åktur är en bra form av frivilligarbete där man själv får bestämma tiden, utan att bli för bunden.

Män behövs

Backholm har tänkt på att det ofta är stor kvinnodominans i pensionärskretsar.

– Varför vet jag inte. Det skulle behövas fler män inom frivilligarbetet.

Att cykla riksha är bara ett exempel på vad man kan göra. Promenadstöd, läskamrat, talkojobbare, gruppledare – alternativen är oändliga.

– Män är ofta tekniskt skickliga och kan hjälpa till att fixa med till exempel lampbyten. Jag tror att många är intresserade av frivilligarbete men att det finns en liten tröskel. Själv är jag egentligen inte en så utåtriktad person, men det är bra att kliva över sådana trösklar ibland.

Bor i modernt kollektiv

Backholm flyttade från Vasa till Helsingfors ett tag efter pensioneringen då han längtade efter en förändring i livet. Han köpte en lägenhet i det kollektivhuset Loppukiri vid Arabiastranden. Alla har egna bostäder i våningshuset men också gemensamma rum. Den nedre åldersgränsen för invånarna är 48.

– Var sjätte vecka är man med i arbetsgrupp som tillreder mat eller städar de gemensamma rummen. Huset är handikappvänligt designat, men här finns inga vårdare annat än den hemtjänst invånarna själva beställer. Men grannsämjan innebär bättre grannkoll och det är tryggare än ett vanligt våningshus.

– Boendeformen passade mig bra när jag flyttade till en ny ort. På äldre dar hittar man inte 50 nya bekanta bara sådär. Det vore viktigt med fler gemenskapsboenden. När det samlas många människor som har mycket att göra med varandra uppstår det aktiviteter av sig självt. Vi har grupper för kortspel, yoga, sittdans, skrivande och matlagning.

Visst finns det också nackdelar med att ha mycket samröre med sina grannar.

– Det inträffar ju dödsfall i huset vilket kan vara tungt. Men det är inte enbart negativt att komma närmare döden som annars är så pass undangömd i dagens samhälle.

Text: Hanna Rundell
Foto: Mikko Käkelä