Närvårdaren Ikran Adan: “Allt måste bli rätt - även när man är trött”

Det började med inhopp på olika enheter inom Folkhälsan och intresset för vårdbranschen tog fart. Efter ett tag beslöt sig Ikran Adan för att hoppa på ett läroavtal för att utbilda sig till närvårdare - ett beslut som hon idag är mycket nöjd med.

– Jag tycker om människor, både de jag jobbar med och de som bor hos oss. Det ger mig mycket att få finnas till för människor som behöver det.

Adan jobbar huvudsakligen med minnessjuka personer som befinner sig i livets slutskede.

– Här gäller det att vara en människokännande. De flesta pratar inte så mycket mera, utan man kan bara titta dem i ögonen och försöka avläsa hur de mår och känner. Här är den ordlösa kommunikationen väldigt viktig.

För det mesta jobbar Adan på nätterna. När de flesta andra lägger sig går hon till jobbet.

– Visst jobbar jag också dagskift, men ändå flest nätter. Det passar mig. Jag bor riktigt nära jobbet så jag brukar promenera hit om kvällarna när jag börjar mitt skift klockan 21.00.

Stark sammanhållning avgörande

Det bästa med att jobba inom vården är kollegorna. Sammanhållningen på jobbet är det som gör att hon orkar och trivs.

– Men precis som i de flesta andra branscher finns det tunga dagar. För mig personligen är det när någon blir sjuk nattetid, eller till och med dör. På natten är vi oftast färre personer på jobb, vilket gör att det blir mer att hålla koll på.

– Allt måste bli rätt, även när man är trött på morgonnatten. När någon blir sjuk måste man ändå orka vara skarp. Följa med, mäta feber, mäta blodtryck. Göra allt rätt.

Efter nätter med dödsfall händer det att hon är ganska utpumpad när skiftet är slut.

– Allt vanligt jobb ska ju också hinnas med samtidigt som man ska fokusera hårt på den avlidna och dess anhöriga. Men tillsammans med kollegorna hjälps vi åt - och det är det bästa. Det är ju det här vi är tränade för.

Språkkunskaper viktiga

Ikran Adan kom från Somalia till Finland för snart 15 år sedan. Somaliska är hennes modersmål, men idag pratar hon både svenska och finska. Det senare språket är lite starkare.

– Det uppskattar jag med Folkhälsan, att man inte behöver vara 100 % flytande på språket för att jobba här. Jag klarar mig riktigt bra på båda och jag lär mig nytt hela tiden.

På enheten Adan jobbar på bor personer som pratar både svenska och finska, så båda språken kommer till nytta.

– Om jag inte kan ett ord på det ena språket, så byter jag till det andra och testar den vägen, oftast hittar vi nog rätt. Alla är ju i alla fall lite tvåspråkiga, skrattar Adan.

– Men i mitt jobb klarar vi oss ganska bra genom att titta varandra djupt i ögonen och hålla varandras händer.