Antimobbning i daghem, skolor och idrottsföreningar

Kompis-, vänelevs- och tutorverksamheten ger eleverna möjlighet att vara delaktiga i att främja trivseln i sin egen skolmiljö. 

När det gäller trivsel och gemenskap i skolan är de unga en viktig resurs. Skolpersonal gör mycket för att välkomna nya elever till skolan men äldre elever har ett viktigt perspektiv att beakta när det gäller att introducera nya elever till skolan och skolmiljön samt att jobba för ökad trivsel för alla i skolan. Kompiselever finns i åk 1-6, vänelever finns i åk 7-9 och tutorer i andra stadiet utbildningar, i vissa skolor har man valt ett annat namn för verksamheten. Gemensamt för alla åldrar är att uppdraget baserar sig på ett frivilligt engagemang och att de ungas delaktighet i planering och genomförande är central. Vänelever i åk 1-6 kan också finnas i form av vänklassverksamhet, så att en äldre årskurs är vänlever för en yngre årskurs.   

Kompiselever, vänelever och tutorer medverkar till en smidig introduktion till skolan, dels genom gemenskapshöjande aktiviteter och dels genom att finnas tillgängliga för frågor och råd. Det är en stor omställning att börja i en ny skola med mycket ny information under de första dagarna. För den som är ny i skolan kan det vara svårt att förstå hur skolvardagen ser ut, var lektionerna hålls och hur man hittar rätt i skolbyggnaden. Ibland kan det vara lättare att fråga en vänelev/tutor än att fråga någon i skolans personal.  

För att verksamheten ska fungera optimalt så behöver den vara förankrad i skolan. Verksamhetens målsättning ska vara klar och stöd från kollegor ledning är viktigt.

Skolan utser handledare som ansvarar för verksamhetens genomförande, utvärdering och utveckling. Det rekommenderas att skolan har minst två handledare, så att dessa kan samarbeta och vid behov dela på arbetsuppgifterna.   

Handledarnas uppgifter är  

• Att planera verksamheten så att den passar skolans övriga verksamhet och behov  
• Att marknadsföra verksamheten bland elever och skolpersonal.
• Att informera elevernas föräldrar om att verksamheten finns i skolan  

• Att rekrytera nya kompiselever/vänelever/tutorer (kamratstödjare)
• Att planera och genomföra kamratstödjarnas utbildning 
• Att handleda kamratstödjarna i deras planering och genomförande av aktiviteter i klasser och grupper samt följa upp hur arbetet fortskrider. 
• Att utvärdera skolans kamratstödsverksamhet, både tillsammans med kompiselever/väneleverna/ tutorerna och i handledarteamet 

Folkhälsan stöder handledare genom att erbjuda handledarutbildning, nätverk och material. Mera informationen om handledarens uppdrag finns på moodle.

Väneleverna/tutorerna har ett viktigt uppdrag i skolan och känner sig ofta både inspirerade och motiverade att göra ett bra jobb. Därför är det viktigt att väneleverna/tutorerna får utbildning och verktyg som behövs för uppdraget. 

Utbildningen kan se olika ut beroende på skolan och dess målsättning för verksamheten. Ett syfte med utbildningen är att skapa en samhörighet mellan väneleverna/tutorerna. Samarbetet löper smidigare i en trygg grupp där medlemmarna känner varandra. 

Utbildningen ska vara ett tillfälle där väneleverna/tutorerna ges en möjlighet att reflektera kring verksamheten och rollen som vänelev/tutor. Därför är det viktigt med en genomgång av verksamhetens värdegrund och de förväntningar som finns på den. Väneleverna/tutorerna behöver också få öva sig på kommunikativa färdigheter för att kunna sköta uppdraget framgångsrikt. 

Handledarna ansvarar för utbildningens genomförande och innehåll.  Folkhälsan rekommenderar att grundutbildningen är minst 12 timmar lång, utbildningen kan delas upp på flera tillfällen eller hållas i större helheter. Förutom grundutbildningen behövs kontinuerligt stöd, handledning och regelbundna träffar. Det är också möjligt att erbjuda kompletterande fortbildning kring olika teman som passar verksamheten.  

Handledarna ansvara för och drar utbildningen, men det är en fin möjlighet att engagera kollegor eller andra utomstående i utbildningen. Det är viktigt att första träffen med den nya vänelevs-/tutorgruppen sker med handledaren. De gamla väneleverna/tutorerna kan också vara till stor hjälp i utbildningen av de nya. En del av utbildningen kan också ordnas tillsammans med någon annan skolas vänelever/tutorer. 

Folkhälsan ordnar årligen en två dagar lång utbildning för vänelevs- och tutorhandledare samt nätverksträffar.   

Handledare planerar tillsammans med vänelever eller tutorer hur verksamheten ska se ut. Alla ska vara överens om innehållet och vem som gör vad. Fundera först på vad ni vill uppnå med verksamheten och vad ni vill göra. Använd gärna Folkhälsans dialogduk för vänelever och tutorer när ni planerar verksamhetsåret. Den ger stöd i såväl planeringen som genomförandet av aktiviteter.

Årsklocka
Planera enligt en årsklocka för att verksamheten ska fördelas jämnt över hela skolåret. Ni kan exempelvis pricka in utfärder, temadagar, tillställningar och diskussioner. Många skolor ordnar också introduktionsdagar för de nya eleverna. Under de här dagarna har vänelever och tutorer en viktig roll när eleverna lär känna varandra genom olika gruppaktiviteter. Årsplanering:Fundera på hurdan verksamhet ni vill ha och vilka mål ni vill nå. Gör sedan upp en årsplan på vad ni ska göra och när – gärna med en bred variation på evenemangen.

Förslag på verksamhet

Augusti:

• Vi tar emot de nya eleverna

• Vi ordnar introduktionsdagar

• Vi gör vår vänelevs-, eller tutorverksamhet synlig i skolan

• Vi är med och utlyser Skolfreden

September–december:

• Vi ordnar gemensamt program enligt vår verksamhetsplan

• Vi besöker klasserna

• Vi hittar på verksamhet i skolan som gör det lätt för nya och gamla elever att träffas och umgås

Januari–februari:

• Vi firar vändagen

• Vi ordnar gemensamma program

Mars–april:

• Vi besöker klasser för att värva nya vänelever/tutorer

• Vi deltar i utbildningen av de nya väneleverna/tutorerna

Maj:

• Vi träffar nästa läsårs nya elever

• Vi utvärderar verksamheten

• Vi firar avslutning och får intyg

• Verksamheten fungerar parallellt med både gamla och nya vänelever/tutorer

Mobbning betyder att en eller flera personer under en längre tid utsätts för medvetna negativa handlingar av en eller flera personer. Handlingarna kan vara fysiska, psykiska eller verbala. I definitionen av mobbning ingår också att den som blir utsatt har svårt att försvara sig och är i underläge.

När det gäller mobbning bland småbarn är det svårt att veta när ett barns handlingar blir medvetna och avsiktliga. I stället för att fokusera på om barnets handlingar är avsiktliga, är vuxnas uppgift att göra barn medvetna om att vissa handlingar kan såra och skada andra. Trots att mobbning är ett problem som måste tas på allvar, är det bra att undvika termerna mobbare och offer då man pratar om enskilda barn och i stället tala om själva handlingen. 

Det finns inga enskilda tecken som med säkerhet visar att ett barn blir utsatt för mobbning.

Det kan finnas många orsaker till att ett barn mår dåligt. Barnet berättar inte alltid om hen är utsatt för mobbning. Det kan bero på till exempel skam, rädsla eller hjälplöshet. Var lyhörd för ditt barns signaler – om ditt barn plötsligt vägrar gå till dagis ska du prata med barnet och reda ut vad det är som är på tok. 

Att ens barn blir utsatt för mobbning väcker starka känslor. Det lönar sig ändå inte att börja reda ut situationen medan man är överväldigad av känslor. När känslorna lagt sig är det viktigt att kontakta daghemspersonalen så att ni kan reda ut saken tillsammans. Du kan också be om att få ta del av daghemmets handlingsplan för att förebygga och ingripa i mobbning. Om daghemmet inte har en sådan ska de ändå kunna berätta för dig hur de tänker gå tillväga för att stöda och hjälpa ditt barn så att mobbningen upphör.

Då du talar med ditt barn om mobbning:

• Håll dig lugn och lyssna utan att döma. Signalera tydligt att det inte är barnets fel och att du kommer att stöda och hjälpa barnet så att mobbningen upphör.
• Inge hopp om att situationen kommer att lösa sig.
• Berätta för ditt barn hur du kommer att gå till väga då du samtalar med personalen, så att barnet känner att du inte går bakom ryggen på hen.
• Följ upp att mobbningen upphör och stöd ditt barn i processen. 

Prata med ditt barn om vad som har hänt, lyssna utan att döma. Att skälla på barnet leder oftast bara till försvarsmekanismer. Hjälp i stället ditt barn att gottgöra sitt beteende om hen har varit elakt mot ett annat barn. Den som mobbar andra saknar ofta förståelse för hur det egna beteendet påverkar andra. Därför behöver barnet vuxnas stöd och vägledning för att lära sig att förstå hur det andra barnet kanske känner sig. Var noga med att följa upp att det negativa beteendet upphör och beröm barnet då hen lyckas.

• Var tydlig med att det inte är okej att mobba andra.
• Sätt dig in i barnets situation, även om barnet handlat fel.
• Fundera tillsammans ut olika sätt som kan hjälpa barnet att kontrollera ilska och att klara av besvikelser.
• Hjälp ditt barn att förstå och gottgöra handlingar som varit negativa.
• Att diskutera är effektivare än att bestraffa.
• Följ upp situationen och beröm barnen också då hen visar tecken på små framsteg.
• Be daghemspersonalen om hjälp så att ni tillsammans kan reda ut situationen. 

Att få ord och begrepp för det man upplever har visat sig avgörande för att kunna berätta om mobbning och få hjälp. För att barn ska berätta för vuxna är det viktigt att vi signalerar att det är bra att barnet berättade om händelsen för oss. Om vi däremot kallar barns berättelser för skvaller, eller uppmanar dem att strunta i om någon retas, finns det risk att barnen inte längre kommer till oss med sina problem. Forskning visar att ju äldre barnen blir, desto mer sällan berättar de om de blir utsatta. Små barn har ännu stark tilltro till oss vuxna. Signalera därför att du bryr dig om det barnet berättar och tar det på allvar.

Forskning från Finland (Repo 2015) visar att ca 12 procent av barnen i 3-6 års åldern är involverade i mobbning på något sätt: 7 procent utsatte andra för mobbning, 3 procent blev mobbade och 2 procent både mobbade andra och blev själva mobbade (s.k. mobbare-offer). 

Mobbning på dagis liknar mycket den mobbning som sker inom skolvärlden. De vanligaste formerna av mobbning bland småbarn är olika former av psykisk mobbning. Det kan handla om hot, utpressning och uteslutande ur leken. 

Mobbning skiljer sig från konflikter genom att det finns en maktobalans mellan den som utsätter och den som blir utsatt för mobbning. Den som blir utsatt för mobbning har svårt att försvara sig mot de negativa handlingarna och är därmed i underläge. När det gäller konflikter eller gräl handlar det oftast om relativt jämnstarka personer som är av olika åsikt om någonting. Konflikter och gräl är oftast också relativt kortvariga och det är inte samma barn som blir utsatt för dem. 

För att ditt barn ska ha det bra i gruppen är det viktigt att alla barn i gruppen har det bra. Du kan som förälder påverka klimatet i gruppen genom att till exempel tänka på följande:

• Lär känna andra barn och vuxna i gruppen. Signalera till ditt barn att de andra barnen i gruppen är viktiga till exempel genom att prata och hälsa på alla.
• Fundera över dina värderingar då det kommer till kamratrelationer. Främjar hemmets värderingar mobbning? (Är det t.ex. acceptabelt att pojkar slåss och att flickor bara kan leka två och två?)
• Delta i samarbetet med daghemmet; t.ex. föräldramöten och andra aktiviteter som ordnas.
• Diskutera med barnet om inbjudningar till födelsedagskalas, så att inte något barn i gruppen upprepade gånger blir utan inbjudan. Förbind dig till de regler som gäller på daghemmet.
• Tänk på hur du pratar om andra människor i barnets närvaro.
• Ge barnet möjlighet att leka med andra barn. Barnets sociala förmåga utvecklas bäst då barnen får erfarenhet av lek.
• Följ med och stöd ditt barns lekar på fritiden.
• Tala med ditt barn om kompisar, hur man leker tillsammans, är en god vän och står upp för andra om man ser att hen blir orättvist eller illa behandlad.
• Undvik att styra vem ditt barn leker med. Bjud hem olika barn i gruppen så att ditt barn får erfarenhet av många olika kompisrelationer. 

Bakom varje mobbningsfall finns ett komplext mönster. Det är därför viktigt att man ser mobbningen ur ett bredare perspektiv än bara som ett enskilt eller två barns problem.

Alla kan bli utsatta för mobbning. Ibland tillskriver den som mobbar den utsatta med olika attribut som avvikande utseende eller annorlunda beteende för att rättfärdiga sitt beteende. Det går alltid att hitta orsaker till att kränka någon, och det är oftast gruppen runt omkring som möjliggör att mobbningen fortgår, genom att till exempel skratta eller inte säga ifrån. Det är därför viktigt att berätta för den som blir utsatt att det aldrig är hens fel. Ofta försöker den som blir utsatt ändra på sig själv och sitt beteende för att mobbningen ska upphöra. Att bli utsatt för mobbning är ofta förknippat med skam och skuldkänslor och det händer att barn inte berättar att de blir utsatta för att de känner sig misslyckade, och inte vill göra vuxna i sin omgivning ledsna och upprörda. 

Att träna sociala och emotionella färdigheter är avgörande i det mobbningsförebyggande arbetet. Föräldrar och andra vuxna har en viktig uppgift i att lära barn empati. Att skapa och upprätthålla vänskapsrelationer är något barn behöver lära sig. Små barn övar ännu på sitt samspel och behöver kontinuerlig vägledning och stöd av en vuxen i leken. En förutsättning för att kunna stöda är därför att finnas nära barnen och kunna ingripa och vägleda då negativa situationer uppstår i vardagen.

• Uppmuntra barnet att benämna känslor och känna igen dem hos sig själv och andra.
• Lär barnet att kontrollera sina känslor och impulser.
• Ömsesidiga och jämlika vänskapsrelationer kan fungera som ett skydd mot mobbning. Med åtminstone en god vän minskar risken för mobbning och följderna av mobbning kan vara mindre destruktiva.