Kolumn

Liselott Sundbäck: Mota den dolda rasismen – öppna föreningsdörren på riktigt!

Vi har många trösklar kvar på vårt finlandssvenska föreningsfält. Vi kanske inte har någon öppet rasistisk förening men under den pågående veckan mot rasism är det viktigt att se den dolda rasismen, skriver Liselott Sundbäck, projektledare för Hälsa i mångfald på Folkhälsan.

Föreningsliv skapar gemenskap och sammanhållning, ger meningsfulla aktiviteter och nätverk. Gemenskapen är varm när du känner oskrivna regler, seder och vanor, när du vet hur föreningen fungerar, men för den som ännu inte är invigd kan mycket kännas exkluderande. Det kan vara en hög tröskel för den som flyttat till Finland att gå med i en förening, det är inte så lätt att bli en i gänget.

Det är lätt att säga att visst är vår förening välkomnande, självklart. Men varför är våra finlandssvenska föreningar ännu i dag så homogena? ”De vill nog inte komma” eller ”Vi vet inte vad vi ska göra” är förklaringar som ibland hörs. Samtidigt finns det många föreningar som samarbetar aktivt med integrationsenheten och har fin verksamhet. De nappar på och svarar på det behov som finns bland målgruppen, fixar tillsammans och, framförallt ser inte detta som något extra, utan som en vanlig del av föreningens verksamhet.

Men vi har många trösklar kvar på vårt finlandssvenska föreningsfält. Vi kanske inte har någon öppet rasistisk förening men under den pågående veckan mot rasism är det viktigt att se den dolda rasismen. Istället för att fundera vad invandrarna kan göra ska vi rikta strålkastaren mot vår egen verksamhet, rannsaka den och se vilka de oskrivna reglerna och normerna är. Kan den gemenskap vi har tillsammans vara exkluderande? Var och en behöver reflektera över sina egna fördomar, privilegier och förhållningssätt och tillsammans behöver föreningen jobba för att synliggöra normerna. Enbart då kan vi jobba anti-rasistiskt och aktivt främja jämlikhet och inklusion.

Utveckling kan bara ske i dialog och diskussion, föreningarna behöver anamma ett genomgående normmedvetet och intersektionellt perspektiv så att även frågor förutom etnicitet såsom ålder, kön, socioekonomisk bakgrund beaktas. Den som har ett sådant perspektiv får även syn på maktstrukturer som är relaterade till normerna i vårt samhälle.

Folkhälsan har tillsammans med Luckans projekt På samma linje gett ut guiden Inkluderande idrott. Guiden riktar sig till idrottsföreningar som vill stärka sitt inkluderande arbete och strategiskt jobba för delaktighet och större kulturell mångfald. I vår kommer vi även att ge ut en guide som riktar sig till personer som är nya i Finland och potentiella nya föreningsmedlemmar. Den starka föreningskultur vi har i Norden är ingen självklarhet för alla och den behöver öppnas upp. Guiden innehåller information om vad en förening är och hur en förening fungerar.

Vi som är aktiva och känner oss hemma i föreningen är de som ska skapa plats och delaktighet och möjlighet att påverka verksamheten. Några erfarenheter vi har inom Folkhälsan är att planera verksamheten tillsammans med målgruppen. Vi ska inte anta inte att vi vet vad folk vill ha utan istället tänka i servicedesign-banor – vi gör detta tillsammans och behöver veta vad de slutliga användarna vill ha. Varför kommer folk på vårt evenemang? Varför kommer folk med i vår verksamhet? Och detta är en process, vi på Folkhälsan lär oss ständigt av våra misstag och gör om, gör bättre.

Samtidigt är det viktigt, som min kloka kollega brukar påpeka, att inte tvinga föreningsaktivitet på någon, alla vill helt enkelt inte var med. Men detta val skall var och en själv få göra, detta val ska inte påverkas av att det finlandssvenska föreningslivet inte har skapat förutsättningar för att vara med.

 

Liselott Sundbäck ledde Folkhälsans projekt Hälsa i mångfald 2018-2020. Läs mer om mångkulturellt arbete inom Folkhälsan.