Vårdreformen

Gun Eklund: Kvaliteten ger vi aldrig avkall på

Som dotter till föräldrar med minnessjukdom har jag med bestörtning följt med bevakningen av bristerna i vården som har florerat i pressen och i de sociala medierna den senaste veckan, skriver Gun Eklund, vd för Folkhälsan Välfärd.

Det har sagts att det som kommit fram nu är toppen av ett isberg – och jag är benägen att hålla med. Mycket av det som övervakningsmyndigheterna tagit fasta på är sådant som vi tidigare hört rykten om, men som även myndigheterna haft svårt att sätta fingret på.

Det är med blandade känslor jag följer debatten. Jag känner mig maktlös när försvarslösa äldre utsätts för undermålig vård i vårt samhälle. Jag minns vilken kamp det var att få service åt mina egna. Att få vård som de är berättigade till. Som anhörig ska jag inte behöva hänvisa till lagar och paragrafer för att stå på mig.

När blev realiteten så här? 

Men det är inte bara jag som fått uppleva detta – det verkar bekant för alltför många anhöriga i dag. När blev realiteten så här? Att de som är utbildade till att stödja de svaga i vårt samhälle i stället blev portvakter som förväntas fatta beslut som inte åsamkar kostnader för kommunen? Samtidigt känns det bra att missförhållanden uppdagas och att myndigheterna agerar.

Det tråkiga i debatten är nu att många lätt dömer ut alla privata aktörer som icke seriösa producenter av dålig vård. Vilket naturligtvis inte är sant.
Minister Saarikko uttalade sig klokt i nyheterna då hon konstaterade att vården i dag säkert kan indelas i bra och dålig, men utan koppling till om producenten är privat eller offentlig. Samma brister som nu uppdagats hos privata producenter finns också inom den offentliga vården.

Det är också viktigt att skilja på enskilda brister och misstag och undermålig vård. Enskilda misstag förekommer i all verksamhet. En permanent undermålig verksamhet – och en ovilja att rätta till den – är en helt annan historia.

Vi har under årens lopp valt att stå över vissa upphandlingar.

Folkhälsan Välfärd klassificeras som privat producent och merparten av den service vi producerar är konkurrensutsatt av kommunerna. Vi har under årens lopp valt att stå över vissa upphandlingar, då vi upplevt att kriterierna som kommunerna satt på servicen inte gett en möjlighet att producera servicen på den kvalitetsnivå vi vill stå för.

Numera är dock upphandlingar av social service med för låga kvalitetskrav ovanliga, i allmänhet är de krav som ställs på kvaliteten i upphandlingarna väldigt höga i dag. Att producenterna sedan inte håller vad de lovat, och att samma krav kanske inte ställs på de egna kommunala tjänsterna, är ett stort problem. Ett problem som inte kan lösas genom att utesluta privata producenter – inte heller genom att införa en massiv övervakning.

Sist och slutligen handlar hela diskussionen om etik och moral. Att värna om de svaga i vårt samhälle, att hålla vad man lovar och att stå upp för en människosyn där undermålig vård är otänkbart.

Jag känner också en oro för att de som redan är kritiska mot social- och hälsovårdsreformen använder den uppkomna situationen som argument mot reformen. Utan reform står vi kvar där vi är i dag, vården konkurrensutsätts och den som erbjuder det lägsta priset vinner, det vill säga: den har med säkerhet alla sina platser fyllda.

Personligen anser jag att den valfrihet som förslaget till social- och hälsovårdsreform innehåller i dag ger den bästa lösningen på problemet med undermålig vård. Ges vi rätten att själva, eller med närståendes hjälp välja var vi får vård, innebär det att platserna är fyllda hos dem som kan erbjuda kvalitet medan icke seriösa har platser tomma. Tomma platser innebär uteblivna intäkter, vilket gör att satsningar på kvaliteten blir ett måste. Jag ser därför fram emot Esbo stads kommande upphandling av resurserat boende, där staden planerar att gå in för en valfrihetsmodell redan nu. En modell som andra kommuner i landet kan ta efter!

Jag känner också en stor tacksamhet över att få vara vd i ett bolag där ägaren Samfundet Folkhälsan från början markerat att kvaliteten är det som vi inte kan ge avkall på. Att veta att jag inte ställs i en situation där kraven på mig är sådana som min etik och moral inte tillåter. Jag känner också stor tacksamhet gentemot var och en av mina 850 medarbetare. Kvalitet skapas i mötet mellan människor och ska stödjas av struktur och processer som möjliggör det hela.

Vi har talat mycket om det meningsfulla i arbetet, stoltheten över att kunna gå hem från jobbet och veta att det gjort en skillnad för någon att just du varit på jobb. Den kvalitet vi kan vara stolta över skulle inte vara möjlig utan varje enskild medarbetares insats. Ett stort tack till var och en av er!

 

Gun Eklund, vd, Folkhälsan Välfärd Ab