Närståendevård

Erkki och Margareta hjälper andra närståendevårdare

Erkki Nurmi och Margareta Björkman vet hur det är att vårda en nära anhörig. De har en förståelse för hur jobbigt det kan vara, de känner till svårigheterna att hitta rätt i byråkratin och behovet av någon som kan lyssna. I dag är de båda erfarenhetsmentorer, och hjälper andra i samma situation.

Vårdar du en anhörig - läs här

Det finns inga besvärliga anhöriga, bara anhöriga som har det besvärligt. Det här är ett citat som använts i mentorsutbildningen, och som Erkki Nurmi och Margareta Björkman båda har erfarenhet av. Deras historier är väldigt lika, samtidigt som de också är väldigt olika. Medan Erkkis fru Gunni-Maj levde många år efter en stroke som gjorde henne rullstolsburen, hann Margareta bara ta hand om sin cancersjuka sambo Sadi i ett år innan han gick bort.

Det de har gemensamt är känslan av att plötsligt kastas in en ny roll – att vara vårdare.

– Jag ficka lära mig mycket nytt, inte bara om vårdarbete utan också hur man tar hand om ett hushåll. Plötsligt var det jag som skulle koka morgongröten och potatisen, säger Erkki Nurmi.

För att inte tala om all byråkrati, alla medicinlistor, hjälpmedel och bidragsansökningar.

– Det var en massa saker som man förväntades känna till, och kunna ta hand om, samtidigt som man rent känslomässigt var helt upp och ner, säger Margareta Björkman.

 Man kan känna att man inte längre har någon uppgift i livet och samhället. Då kan ett mentorskap vara ett bra alternativ. 

Att vara närståendevårdare innebär att man ger stöd och omsorg till en nära person. Ofta hela tiden, dygnet runt. Men vad händer när makan eller maken går bort?

– Känslan av ensamhet är stor, de egna kontakterna har blivit färre och det kontaktnät som man byggt upp i sin närståenderoll försvinner. Man kan känna att man inte längre har någon uppgift i livet och samhället. Då kan ett mentorskap vara ett bra alternativ.

Det säger Pia Nabb, som är sakkunnig inom äldre och närståendevård på Folkhälsan, och som jobbat med projektet Erfarenhetsmentorer för närståendevårdare.

Tack vare projektet har Folkhälsan i dag 24 mentorer som jobbar på frivillig basis runt om i Österbotten. Och behovet är stort. Målsättningen med dagens äldreomsorg är att allt fler ska bo hemma längre, och då blir även närståendevården allt viktigare. Dessutom är det bara en liten del av närståendevårdarna som har ett avtal med sin hemkommun, resten jobbar i det tysta, omedvetna om vilken hjälp det finns att fås.

– En annan viktig roll i mentorskapet är att vara ett språkrör och synliggöra de anhörigas insatser i samhället, säger Pia Nabb.

 

Att vara mentor handlar om att finnas till för andra i samma situation, och hjälpa dem genom svårigheter, säger Margareta Björkman, Pia Nabb och Erkki Nurmi.

 

Skuldkänslor och ständigt dåligt samvete är vanligt bland närståendevårdare, samt en ständig oro som kan skapa stress och i värsta fall ångest.

– Många säger att de klarar sig själva, men i något skede behövs det hjälp. Och inte bara för den som är sjuk, utan framför allt för den anhörige. Man har kanske sovit dåligt under flera års tid, eller så börjar de fysiska eller psykiska krafterna ta slut. Att vårda en anhörig är ett heltidsjobb, och samtidigt som man ska ta hand om allt det praktiska finns det mycket känslor med i bilden, säger Pia Nabb.

För några år sedan fick hennes egen mamma en minnessjukdom, och trots att Pia Nabb jobbat med minnessjuka en stor del av sitt yrkesliv var hon plötsligt handfallen.

– Jag visste hur jag borde ha bemött henne, men ändå gjorde jag precis alla fel som man kan göra, och skuldkänslorna rev i mig. Det här visar hur sårbar man är när det händer något med ens nära anhöriga.

Mentorerna är ett komplement till den professionella vården. De kan erbjuda kamratstöd endera individuellt eller i grupp, och alla har avgett ett tystnadslöfte.

Erkki Nurmi och Margareta Björklund anmälde sig genast de hörde talas om utbildningen.

– Uppgiften tilltalade mig direkt, och jag ser att det finns ett stort behov, speciellt bland karlar. Det är många i min generation som aldrig behövt koka potatis förr, säger Erkki Nurmi.

Han säger det med glimten i ögat, men faktum är att många är osäkra i sin nya roll. I dag leder Erkki karagrupper, och Margareta är mentor för en äldre dam som tar hand om sin sjuke make.

En mentor är inte nödvändigtvis en rådgivare, utan snarare en lyssnare. Margareta Björklund säger att hon i dag har betydligt lättare att bemöta andra, vilket hon har stor nytta av i mentorskapet.

– Även om det var en tung period i livet när min sambo blev sjuk, kan jag i dag också känna tacksamhet. Jag är inte längre rädd för något.

Även Erkki Nurmi säger att allt inte bara är nattsvart när den ena parten blir svårt sjuk. Han och Gunni-Maj fick en fin sista tid tillsammans, och kom varandra om möjligt ännu närmare.

– Det var närhet på ett helt annat sätt. Hon älskade blommor, och när hon själv inte längre kunde plantera dem satt hon bredvid i rullstolen och instruerade mig hur jag skulle gräva.

När Erkki berättar om sin fru sitter Margareta och nickar. Hon känner igen sig. Här har vi också styrkan i mentorernas roll.

– Jag vet att du vet.

Text och foto: Sonja Finholm

 

Fakta – Fördelar med att vara mentor

  • Ömsesidig meningsfullhet. Både du och de eller den du jobbar för påverkas positivt.
  • Kunskap. Alla frivilliga får en introduktionsutbildning och fortbildning i sitt uppdrag.
  • Samhörighet. Du får stöd i ditt uppdrag och kan delta i möten och program där frivilliga träffas för att utbyta erfarenheter.


Fakta – Folkhälsan stöder närståendevårdare

  • Folkhälsan erbjuder kamratstöd, information och kunskap till alla närståendevårdare.
  • Du kan delta i samtalsgrupper, motionsgrupper, kurser, föreläsningar, rekreations-, och må-bra-dagar samt få semesterdagar. Verksamhet erbjuds också virtuellt.
  • Verksamheten sker i nära samarbete med kommuner, församlingar, tredje sektorn och föreningar.
  • Vill du veta mera om verksamheten? Ta kontakt med någon av oss: Nyland: Ann-Christine Wiik, 044 788 3772, Jonna Skand, 046 810 5037, Österbotten: Anki Elvström, 050 467 6657, Pia Nabb, 050 542 8175, Åboland: Eva Björkqvist, 040 516 5679, Åland: Annette Hagman, 018 527063

Läs mera på:  www.folkhalsan.fi/vuxna/vard-och-stod/narstaendevard/

Jakobstadsbo, som bott i Sverige under många år, men sedan återvände till hemstaden. Tog hand om sin sjuka sambo Sadi, som gick bort i cancer 2018. Erfarenhetsmentor som är bra på att lyssna.