Från flyget till äldreboendet

Från flyget till äldreboendet – Bea Karlemo blev permitterad och bytte bransch

I över 30 år har Bea Karlemo rest världen över i sitt jobb som flygvärdinna. Sedan kom coronaviruset och lamslog branschen. Nu har hon ett nytt jobb som sjukskötare på äldreboendet Blomsterfonden – och stortrivs.

– Jag är en person som planerar rätt mycket, men det går inte alltid som man tänkt sig, säger Bea Karlemo med ett skratt.

Bara det faktum att hon sitter här, på Folkhälsans serviceboende Blomsterfonden i Helsingfors, är ett exempel på det. Karlemo har precis inlett sitt kvällspass, det skift hon tycker allra bäst om.

Här jobbar hon som sjukskötare och arbetsuppgifterna är mycket varierande. Bland annat hjälper hon de boende med allt från att äta och duscha till att ge dem mediciner och se till att de mår bra.

– En god grundvård innebär alltid fullständig närvaro och respekt gentemot medmänniskan.

Tillbaka till tidigare yrke

För bara ett år sedan såg tillvaron helt annorlunda ut. Då befann sig flygvärdinnan Karlemo i luften på regelbunden basis. Hon flög till Kina och runt om i Europa, ännu omedveten om vilka konsekvenser det nya coronaviruset skulle få.

I mars 2020 infördes ändå restriktioner också i Finland och majoriteten av Finnairs plan stod kvar på marken. Precis som många andra i flygbranschen permitterades Karlemo, först en månad i taget, men sedan för en längre period.

– Då tänkte jag att inte kan jag bara sitta hemma, jag ville göra något!

Bea Karlemo har en bakgrund som sjukskötare och har bland annat jobbat med prematurer på Barnkliniken i Helsingfors. Ett vårdyrke kändes därför som något som kunde passa henne.

– Jag vände mig till Folkhälsan för de hade mycket tydlig och bra information. Det verkade finnas många möjligheter så jag hörde av mig till rekryteringen, berättade om min bakgrund och ett par dagar senare ringde de upp mig, säger Karlemo.

 Olika jobb med mycket gemensamt

Två veckor efter att samtalet hade ägt rum steg hon för första gången in på Blomsterfondens avdelning Tulpanen, ett hem för minnessjuka.

– Jag märkte genast att det här är ett trevligt och bra ställe. Det är ett oerhört fint team som jobbar här. Jag har känt mig välkommen, respekterad och uppskattad från start, säger Karlemo.

Det som slagit henne är framför allt hur många likheter det finns mellan jobbet som flygvärdinna och sjukskötare.

– Bådadera är ett lagarbete, om teamet fungerar så fungerar arbetet helt lysande. Det är varierande arbetstider vilket jag uppskattar och i bägge jobben finns det tydliga föreskrifter för vad man gör om det till exempel börjar brinna, någon blir akut sjuk eller liknande.

Dessutom har Karlemos arbetserfarenhet rustat henne med tålamod för att möta människor i olika sinnesstämningar.

– När folk sitter på ett flyg är de ofta spända. Det har varit stressigt att komma dit, de har köat, gått igenom kontroller och är kanske nervösa. Det är många som tar ut sin frustration på flygvärdinnorna.

Hon funderar en stund och fortsätter:

– Jag menar inte att de som bor här är frustrerade, men de är människor som visar sina känslor och de befinner sig i ett skede av livet när humöret kan växla snabbt.

Då är tålamod A och O. En annan viktig förmåga är att kunna läsa av vad den boende vill och behöver.

– Efter några månader här har alla boende blivit personligheter för mig och de är en viktig del av min arbetsdag. Jag har lärt mig att förstå och lyssna på dem. Det är lättare nu då jag vet när de stiger upp, vem som tycker om vilken mat och hur de vill ha det. Förståelse, tid och rutin är det viktigaste jag kan ge dem.

Att kombinera olika jobb är framtidens melodi

I dagsläget har Karlemo ett kontrakt som sträcker sig tills hennes nuvarande permittering tar slut. Hur det blir efter det är ännu oklart, men om Karlemo själv fick välja så skulle hon gärna jobba som både sjukskötare och flygvärdinna.

– Det är framtidens melodi att kunna kombinera olika arbetsuppgifter och ha flera arbetsgivare. Det är en rikedom och jag vill inte prioritera det ena framom det andra. Jag trivs så bra med båda mina jobb.

Vi avrundar intervjun och på vägen ut sticker Karlemo in huvudet genom dörren hos en av de boende. 

– Hej! Jag kommer strax och hjälper dig! säger hon glatt.

Hon plockar med sig en tom tallrik från rummet och hälsar på en kollega i korridoren.

– Det här är en arbetsplats där vi skrattar, funderar och sköter allt tillsammans. Vi vågar och ska be varandra om hjälp för det gör allting lättare och trevligare både för oss vårdare och för de boende.

Året som gått blev något helt annat än vad de flesta hade tänkt sig men Karlemo har hela tiden vågat lita på att det ordnar sig ändå. 

– “Människan tänker ut sin väg, men Herren styr stegen”. Det bibelordet tänker jag ofta på. Vi funderar och planerar så mycket och så går det inte som vi hoppas eller vill. Då kan det kännas tröstande att tänka att det enda vi vet om framtiden är att den blir annorlunda. Det behöver inte betyda att den blir sämre. 

 Text och foto: Michaela Rosenback