Efter 10 månader som hemmapappa: Det här gör jag gärna om!

– Det bästa vi kunde göra för vår familj, säger föräldrarna om den långa vårdledigheten. Iris har fått starka band till oss båda.

Men det har tärt på ekonomin då det utökade hemvårdsstödet, som man får på Åland, var välkommet.

Efter julledigheten har vardagen förändrats i familjen Sundqvist-Åstrand på Åland. Dottern Iris har skolats in på daghem och pappa Kim har återvänt till arbetet som assistent i en skola i Mariehamn efter att ha varit vårdledig i tio månader.

Enligt familjens första planer skulle han ha börjat jobba igen vid skolstarten i augusti, men han valde att stanna hemma ännu hela höstterminen.

– Nu känns Iris mogen för att börja på daghem och få mer stimulans. Det känns också roligt att återvända till jobb och arbetskamrater, men jag hade kunnat stanna hemma ett år till. Jag har trivts otroligt bra som hemmapappa, säger Kim Åstrand.

Nu har vi båda fått ta del av Iris utveckling och båda vet vad det innebär att vara hemma med ett litet barn.

När Iris föddes var föräldrarna överens. De skulle stanna hemma så länge som möjligt med henne och de skulle dela på tiden och ansvaret. Småbarnstiden är så kort och de ville ge henne en lugn och trygg start i hemmiljö.

– Nu har vi båda fått ta del av Iris utveckling och båda vet vad det innebär att vara hemma med ett litet barn – att man kanske inte hinner med allt man tänkt sig av hemarbete och att man kan vara lika trött som efter en ”normal” arbetsdag. Båda har också fått starka band till henne. Just nu är hon förvisso mer åt pappahållet och söker sig först till honom om hon vill ha tröst, men det förändras säkert när hon börjar på dagis. Då blir vi mer jämbördiga igen, säger Sara Sundqvist.

Både Kim och Sara har flyttat till Åland från Österbotten och har inga ”givna” barnvakter såsom mor- och farföräldrar som kan ställa upp vid eventuell sjukdom.

– Det bidrog också till vårt beslut att vara hemma så pass länge, säger de.

Föll sig naturligt

Sara tog ut föräldraledigheten fullt ut och Kim, som tog ut sina öronmärkta pappadagar, var sedan hemma med hemvårdsstöd. För honom var det ingen stor sak att bli hemmapappa. Det föll sig helt naturligt och Sara, som arbetar vid Viking Line Buss, var aldrig orolig för att han inte skulle fixa det.

– Det gick förvånansvärt fort att släppa ansvaret även om jag under den första tiden hade ett litet förhör när jag kom hem. ”Vad har ni gjort och ätit och hur länge har Iris sovit?” skrattar Sara.

– Mitt främsta fokus var att ta hand om Iris. Sen blev det en del hemarbete också som matlagning och städning, säger Kim.

Dagarna blev inte långa. Det fanns alltid något att göra – på egen hand eller med andra. Nästan varje vecka deltog han och Iris i de Sjung och gung-tillfällen med sång och lek som Jomala församling ordnar. Simhallen och Bollhalla, där Mariehamns gymnastikförening erbjöd prova-på-tillfällen för barn under 5 år, besöktes också regelbundet.

– Dessutom umgicks vi en del med kolleger från skolan som samtidigt var hemma med barn, säger Kim.

Det blev också en hel del utelek – ”Kim är väldig pedagogisk och hittade på en massa saker i naturen” enligt Sara – och han hann även med en del hemmajobb som att gjuta en trappa och bygga en fiskrök.

Sämre ekonomi

På Kims arbetsplats var det ingen som höjde på ögonbrynen när han ville vara vårdledig.

– Snarare tvärtom. Min chef var helt med på noterna, säger han.

Men få pappor är ändå redo att ta steget och vara hemma så pass länge som Kim varit.

Omgivningen tycks också per automatik utgå från att barnet börjar på daghem när mamman återvänder till jobbet.

– ”Jaha och Iris är på daghem” antog de flesta när jag sade att jag börjat jobba, säger Sara.

Den förhållandevis långa hemmavistelsen med Iris var en ekonomisk uppoffring för paret.

– Våra pengar gick till amorteringar och nödvändiga löpande utgifter. Vi unnade inte oss själva något extra men det har varit värt det. Det är sist och slutligen en ganska kort period som man får lägre inkomst och det ger så mycket att få mer tid för sitt barn och få se det utvecklas, säger de båda.

Att tidigt få ett starkt band till sitt barn kan få stor betydelse längre fram livet.

Åland, som har egen lagstiftningsbehörighet inom den sociala sektorn, har ett annat ersättningssystem för vårdledighet än Finland i övrigt. Stödet, som betalas ut om barn under 3 år inte har en plats i den kommunala barnomsorgen, är lagstadgat och uppgår till 500 euro per månad. Om man sköter barnet själv hemma och inte arbetar får man ett utökat stöd, 700 euro, under fyra månader. Båda föräldrarna kan välja att vara hemma turvis och båda kan då få utökat stöd under fyra månader. Dessutom kan man få en tilläggssumma som är inkomstprövad.

– Vi var tacksamma över stödet och det gjorde helt klart skillnad för oss.

Gör om det

Iris ska till en början gå fyra dagar i veckan på daghemmet som bekvämt nog ligger på fem minuters gångavstånd från hemmet. Det i sin tur betyder att ingen av föräldrarna arbetar fulltid ännu.

– Om vi får fler barn gör vi om det här med en skillnad – vi satsar på att vara hemma totalt tre år.

Det har varit så givande och vi har sluppit en jäktig vardag, säger Sara och Kim och han tillägger:

– Jag tycker definitivt att fler pappor ska vara mer hemma. Att tidigt få ett starkt band till sitt barn kan få stor betydelse längre fram livet.

Text: Helena Forsgård
Foto: Kjell Söderlund