Medicin som man inte tar har ingen effekt, träning som man inte gör ger inga resultat, och utan övning kan man inte lära sig. Hur väl deltagarna följer planen har på samma sätt betydelse för resultatet i interventionsstudier. Att undersöka hur och om deltagare verkligen genomför interventioner är avgörande för att förstå hur man kan planera och genomföra bättre och effektivare hälsofrämjande program.
Både barn och vuxna i västländerna äter i allmänhet för lite frukt och grönsaker, och dessutom äter många för mycket sockerhaltiga livsmedel och drycker. Eftersom kosten har en stor inverkan på hälsan både på lång och kort sikt, är det centralt att hitta sätt för att ändra på de här vanorna. Hälsofrämjande insatser bland små barn har gett blandade resultat. En anledning till det här kan vara att forskarna inte undersökt hur väl interventionen faktiskt genomfördes av deltagarna.
Våra resultat understryker vikten av att även undersöka implementeringsgraden på interventionen eftersom det ger en djupare förståelse av resultaten.
Genomförandet av hälso- och livsstilsinterventioner går nämligen inte alltid som forskarna vill, och det kan vara svårt att veta hur väl studiedeltagarna verkligen genomför aktiviteterna, särskilt i studier som bygger på självrapportering. När forskare planerar interventioner är det grundläggande antagandet ofta att de som ska genomföra interventionen kommer att utföra de uppgifter som hör till programmet. I verkligheten är det sannolikt att en del av deltagarna genomför interventionsprogrammet endast delvis, eller inte alls, och att somliga kanske genomför programmet på ett annat sätt än planerarna hade tänkt sig.
Forskare vid Folkhälsans forskningscentrum bestämde sig för att utreda vilka faktorer som påverkar hur och för vem hälsofrämjande interventioner är effektiva. Det är rätt så viktig kunskap, eftersom den kunskapen gör det möjligt att planera och genomföra effektivare interventionsmetoder. Forskarna använde sig av data från DAGIS-interventionen, en studie om främjande av hälsosamma levnadsvanor bland förskolebarn, både på förskolan och i hemmet. Eftersom barns livsstil i hög grad är beroende av de vuxna i deras omgivning, riktade sig interventionen i första hand till föräldrarna och personalen inom förskoleundervisningen. Målet var att främja en hälsosam livsstil genom att hjälpa föräldrarna och personalen att positivt påverka den fysiska miljön, till exempel angående vilken slags mat som är tillgänglig och förekomsten av skärmar och digitala media, och den sociala miljön, exempelvis vuxnas attityder och beteende gentemot barn.
– Förutom implementeringsgraden var vi också intresserade av vilka faktorer i hemmet som kan påverka eventuella interventionseffekter. Tidigare studier har visat att föräldrarnas funktion som rollmodeller i fråga om matvanor, dvs. vilken mat föräldrarna själva äter i barnets närvaro, och tillgången till olika livsmedel spelar en viktig roll, säger Reetta Lehto, forskare vid Folkhälsans forskningscentrum och studiens huvudförfattare.
Reetta Lehto är huvudförfattare till forskningsartikeln "DAGIS-studiens effekter på hemmiljö och barns matvanor enligt implementionsgraden".
I studien undersöktes på vilket sätt graden som föräldrarna lyckades genomföra åtgärderna i programmet, det vill säga implementeringsgraden av DAGIS-interventionen, påverkade barnens konsumtion av frukt och grönsaker, mat med tillagt socker, olika sötsaker och sockrade drycker. Medierande faktorer så som tillgång till mat i hemmet, föräldrarnas funktion som rollmodeller, och normer i vardagen var av speciellt intresse.
Sammanlagt 476 barn i åldern 3–6 år deltog i den fem månader långa studien. Föräldrarna rapporterade barnens matintag och i vilken utsträckning föräldrarna själva hade genomfört interventionsprogrammet i hemmet. I analyserna jämfördes effekten mellan de som hade följt programmet väl och de som inte hade gjort det. Jämfört med kontrollgruppen minskade barnens konsumtion av sockerhaltiga drycker i familjer med hög implementeringsgrad. Dessutom förändrades föräldrarnas normer i förhållande till grönsaker och frukter i de familjer som hade hög implementeringsgrad, vilket i sin tur ökade barnens grönsaks- och fruktkonsumtion.
Gram per dag av frukter, sockrade matvaror, sötsaker och sockersötade drycker som de mättes vid början av studien och vid uppföljningen (figur 3 i Lehto et al. 2022).
– Ofta undersöker forskare endast skillnaden mellan interventions- och kontrollgruppen. Våra resultat understryker vikten av att även undersöka implementeringsgraden på interventionen eftersom det ger en djupare förståelse av resultaten, säger Lehto.
Studien visade att konsumtionen på sockrade drycker minskade bland de barn vars föräldrar hade genomfört interventionen i större utsträckning. Däremot syntes knappt någon effekt bland barn från familjer med låg implementeringsgrad.
Resultaten visar vilken betydelse föräldrarna har i fråga om att forma sina barns normer, vanor och beteende. Studien påvisade också att implementeringsgraden har betydelse och kanske borde utredas oftare. Så hur ska vi då planera interventioner som människor verkligen kommer att följa och genomföra i tillräcklig utsträckning för att de ska ha någon betydelse?
– Eftersom beteendeförändringar är svåra kan vi inte bara förlita oss på att enskilda individer ändrar sin livsstil, även om interventioner ofta visar en del positiva effekter. Det behövs också samhälleliga förändringar som stöder främjandet av hälsosamma vanor, avslutar Lehto.
Simon Granroth, vetenskapskommunikatör
Hela studien hittas här:
Lehto, R., Vepsäläinen, H., Lehtimäki, AV. et al. Effects of the DAGIS randomized controlled trial on home environment and children’s food consumption according to the degree of implementation. BMC Public Health 22, 2268 (2022). https://doi.org/10.1186/s12889-022-14639-y
