Startade prepkurs för pensionärer

Många klänger sig fast vid arbetet som en koala, illustrerar initiativtagaren Sten Andersson.

– Men det kan vara viktigt att hitta en meningsfull sysselsättning som ersätter arbetet när man går i pension. Visst kan man dra ut på tidningsläsande och andra vardagssysslor, men många vill känna att de använder sin tid till något som har en inverkan, säger han.

”Vi har en stor resurs av sysslolösa människor med kunskap och erfarenhet som samhället inte tar vara på.” Sten Andersson

Röntgenläkaren Sten Andersson och sjukvårdsläraren Lillemor Nylund fick idén till diskussionsgrupperna när deras egen pensionering började hägra vid horisonten. De utarbetade ett diskussionsmaterial och har vid det här laget lett 8–10 diskussionsgrupper i Folkhälsanhuset i Vasa. Parallellt utbildar de nya gruppledare för att konceptet ska bli självförsörjande.

Flera decennier att fylla med mening 

Man kan ha till och med 30–40 år kvar av livet efter pensioneringen. Hur kan man förbereda sig för pensionsåren och skapa sig en aktiv och meningsfull tillvaro för den här delen av livet? Den frågan diskuteras under Tredje åldern-kurserna. 

Många ser förstås pensioneringen som en lättnad, men Nylund och Andersson vittnar om att det inte är ovanligt att man går in i en svacka eller till och med depression.

”Pensioneringen är en större förändring än man tänker sig.” Sten Andersson 

– Det är en större förändring än man tänker sig. För andra övergångar i livet får man stöd eller förberedelse enligt en modell. Dagis, förskola, skola, studier, arbetsliv osv.  Men i pension går man helt oförberett, säger Andersson.

– Man förväntas vara en lycklig pensionär, men det är inte så enkelt. Plötsligt står man där, lite vilsen och förväntas skapa nya rutiner och fatta alla beslut själv. Man kanske inte vet vad man kan, vill eller törs, och man kan inte skylla på någon annan om man inte lyckas. Alla har inte så lätt för att aktivera sig på egen hand. Deltagarna har verkligen tyckt om att få diskutera den här livsförändringen, säger Nylund.

De största årskullarna av personer födda 1947–49 har nyss gått i pension i Finland. En stor del av dem lever längre och mår bättre än pensionärer gjort tidigare.

– Vi har alltså en stor resurs av sysslolösa människor med kunskap och erfarenhet som samhället inte tar vara på. De som pensioneras nu är högre utbildade än de tidigare generationerna, även om en del av deras kunskap är föråldrad. Men de har en vilja att göra något meningsfullt och det här borde utnyttjas, till exempel inom frivilligarbetet, säger Andersson.

Han lyfter upp psykologen Abraham H. Maslows teori om behovstrappan som en förklaring till att många pensionärer i dag känner sig vilsna på ett annat sätt än förr i tiden.

– Många har de fysiologiska grundbehoven fyllda i dag – alltså mat, vatten, luft, värme, trygghet och stabilitet. Det leder till att motivationen inriktas på att stilla behoven högre upp i trappan – erkänsla och självförverkligande, säger Andersson.

Tabu att inte trivas

Andersson tror att svårigheterna att njuta av pensioneringen kan ha att göra med det prestationssamhälle vi lever i.

– När man slutar prestera tappar samhället intresset för en. Man blir en så kallad ”glad pensionär”.

– En grå figur, säger Nylund.

”Inom den tredje sektorn finns ett stort behov av frivilliga. Många är rädda för att binda sig, men det måste man faktiskt inte alltid göra.”

Många som gått kursen hittar mening inom någon form av frivilligarbete. Man kan till exempel bli senior i skolan, cykelpilot för äldre, samtalsvän eller högläsare. Många hjälpbehövande äldre lider av ensamhet.

– Inom den tredje sektorn finns ett stort behov av frivilliga. Många är rädda för att binda sig, men det måste man faktiskt inte alltid göra. Där borde vi engagera oss. Sen ska vi komma ihåg att många hjälper barn och barnbarn, det är också en form av frivilligarbete, säger Lillemor Nylund.

Text och foto: Hanna Rundell