Elin Qvist, Finlands Lucia 2018, och luciakören lussade på drygt hundra ställen. Några av Qvists starkaste upplevelser var själva luciadagen, presidentbesöket och mötena med äldre och allvarligt sjuka. Hon fick också äran att träffa 100-åriga Margaretha Jaatinen, som i sju år fungerade som luciamamma och luciareporter.
Delta i insamlingen– Roligast var kröningen, den var helt magisk! I flera dagar efteråt kändes det overkligt att jag faktiskt har gått ned för Helsingfors domkyrkas trappor, säger Elin Qvist.
Givande, varm och stämningsfull är orden hon använder för att beskriva luciadagen. Att uppträda på äldreboenden är också stämningsfullt, men på ett helt annat sätt.
– Lucia kan ge mycket för den som är gammal. Därför kändes det jätteviktigt att uppvakta dem trots att jag vissa dagar hade tappat rösten. Det kändes som en kallelse, säger Qvist.
En annan grupp av människor som årets Lucia verkligen uppskattade att få sjunga för var de allvarligt sjuka.
– Det är där man gör mest skillnad. För dem som kanske bara har en kort tid kvar att leva, ville jag sprida extramycket glädje och ödmjukhet. Det har varit tungt att inse att sjukdom kan drabba vem som helst när som helst.
På äldreboendet Hagaro lussade Qvist för en av dem som har längst och störst erfarenhet av Finlands Lucia. 100-åriga Margaretha Jaatinen har sett varje Lucia sedan de sju år då hon själv fungerade som luciamamma och luciareporter på Hufvudstadsbladet. Vartenda luciabesök redogjordes för i tidningen.
Jaatinen har fortfarande regelbunden kontakt med sin första Lucia, Käte Nyberg från Snappertuna, numera bosatt i Los Angeles, som var Finlands Lucia 1976.
– Jag tycker mycket om Elin, hon har den rätta utstrålningen. Man ska tro på vad man gör, vilket det syns att hon gör, säger Jaatinen.
Hon följer fortfarande med samhällsdebatten via dagstidningar och tycker att det är roligt att luciatraditionen lever vidare.
– Egentligen är traditionen i första hand finlandssvensk. Luciafirandet har blivit mycket ytligare i Sverige.
Jaatinen väntade med iver på Lucias årliga besök på Hagaro. Men det är inte bara hon som lyser upp av luciaföljets sång och utstrålning.
– Lucia betyder väldigt mycket för sådana som inte kan yttra sig, man ser det i deras ögon, säger Jaatinen.
Jaatinen minns i synnerhet ett besök under sina första luciaår.
– Där var en man som saknade både armar och ben. Han följde noggrant med Lucia som gick runt honom och sjöng. Då var det nästan så att tårarna rann.
Jaatinen har fortfarande ett gott minne. Under de hundratals kilometer som kördes i mörker och vinterväder under sju års tid inträffade bara en krock. Men då var varken hon eller Lucia i bilen. Jaatinen minns i synnerhet med värme hur stort engagemanget kring Lucia var, i synnerhet i skärgårdskommunerna. Ett år nämnde någon att luciagänget gick hungriga eftersom de sällan hann äta mellan luciabesöken. De ledde till att Lucia välkomnades med dignande serveringar på alla orter.
– Det bjöds på smörgåsar, kaffe och bullar. Vi blev proppmätta, för man kunde ju inte vara oartig och tacka nej, skrattar hon.
Bild: Askar Ibragimov, Bengt Ölander och Jenny Blomqvist.
Text: Jenny Blomqvist
