Doulan - ett extra stöd i starten

Staffan Småros och Elina Tompuri fick sitt första barn i maj. Paret bor i centrala Helsingfors, jobbar med journalistik och kommunikation, cyklar och yogar.
Elina Tompuri hade förberett sig noga för den kommande prövningen. Gått på graviditetsyoga med meditation. Läst på. Staffan Småros är den där stabila typen som inte jagar upp sig i onödan.

Men förlossningar går inte alltid som man tänkt sig, och med tanke på att det skulle ta fyra dygn från att Elinas värkar började tills Staffan höll deras dotter i sin famn, var det nog tur att paret kommit på idén att ta stöd av en doula.

– Jag litade hela tiden på att barnet skulle komma ut, men det var skönt att ha Harriet där som ett stöd, säger Staffan Småros och lyfter upp den åtta månader gamla Freja i famnen.

Också för pappans skull

Jag träffar dem i lägenheten i Tölö. Harriet Fagerholm, deras doula, hälsar förtjust på Freja som hon inte har sett på flera månader. Elina och Harriet träffades första gången på tumanhand, bara några veckor före förlossningen.

– Mina vänner som fött barn uppmuntrade oss att ta hjälp av en doula om vi bara hade möjligheten. Jag tänkte att det skulle vara en bra idé också för Staffans skull, säger Tompuri.

Eftersom paret är tvåspråkigt valde de en tvåspråkig doula från Folkhälsan. Harriet Fagerholm är 50 år och har egna barn. Frejas födelse var hennes första uppdrag.

– Jag tror att jag har en fallenhet för att skapa närvaro och få människor att känna sig trygga, svarar Fagerholm på frågan om varför hon lockades av den här typen av frivilligarbete.

– En förlossning väcker de djupaste kvinnokrafterna till liv och jag tror att kvinnor intuitivt känner hur de kan stöda varandra i en sådan situation. Där finns en styrka vi inte får glömma bort när förlossningar blir mer och mer fokuserade på det medicinska och tekniska, säger Harriet Fagerholm.

Inte ersätta barnmorskan

Folkhälsan har utbildat doulor i Nyland, Åboland, Österbotten och nu senast också på Åland. Flest uppdrag har Folkhälsans doulor i Nyland, följt av Österbotten. Nu finns också ett växande antal doulor med egna företag som börjat sälja sina tjänster.

Men Folkhälsans doulor är frivilliga stödpersoner. De får ersättning för resorna till och från BB och får sin fortbildning och handledning under Folkhälsans månatliga doulaträffar.

– Doulans roll varierar från uppdrag till uppdrag. Ibland behövs doulan mer före förlossningen, ibland mest under förlossningen och ibland efteråt, säger doulakoordinator Petra Turja.

En doula ska inte ersätta barnmorskan utan finnas som ett extra stöd för föderskan och hennes partner så att familjens förlossningsupplevelse blir så positiv som möjligt. Att doulakoordinatorn Petra Turja själv både fungerar som doula och valt att föda barn med en doula talar sitt tydliga språk. Det är skönt att ha ett extra stöd närvarande.

Som doula passar en person som brinner för allt vad graviditet, förlossning och spädbarnstid innebär. Man måste inte ha fött egna barn, och har man gjort det är det viktigt att man bearbetat sina egna förlossningar.

– Doulans främsta uppgift är att skapa lugn och ro. Varje förlossning är unik och som doula är det bra att ha lite skinn på näsan och vara beredd på att allt kan hända, säger Petra Turja.

Värkar i fyra dagar

Elina hoppades få en så naturlig förlossning som möjligt, utan medicinsk smärtlindring, något som Elina och Harriet pratade om under den första träffen. Under deras andra träff hade Elina redan gått över tiden. Då höll Harriet en meditationsövning för att på ett mentalt plan förbereda Elina för förlossningen.

– Övningen handlar om att gå in i sin kropp och hitta tilliten till den egna kraften och kroppens egen visdom, säger Harriet Fagerholm.

– Jag fick verkligen en positiv upplevelse av meditationen och en känsla av förlossningen nog ska gå bra, säger Elina Tompuri.

Värkarna satte i gång en måndag. De kom med cirka 15 minuters mellanrum, och så fortsatte det länge. Elina sov på soffan i vardagsrummet, eftersom det kändes bekvämare än i sängen. Staffan låg på en madrass intill. Elina använde sig bland annat av en TENS-apparat för smärtlindring.

Först på onsdag åkte de in till Barnmorskeinstitutet på övertidskontroll. På torsdag morgon, när Elina blev igångsatt, hade hon knappt sovit alls på tre dygn och var väldigt sliten.

17-tiden på torsdagen rullades Elina in i förlossningssalen och Staffan ringde efter Harriet som kom så snabbt hon hann.

Lägereld och sång

– När jag kom till BB var Elina väldigt trött och jag tänkte ”hur ska det här gå!”. Men vi började sjunga förlossningssång tillsammans och Elina gick in sin bubbla. Jag förstår inte varifrån hon fick sina krafter men hon förvandlades från en kraftlös människa, som inte sovit på tre dygn, till en aktiv föderska, säger Harriet.

Förlossningssången är ett monotont ljudande på vokaler med låga toner som kan få föderskan att slappna av i bäckenområdet och känna mindre smärta.

– Vi höll på och sjöng i flera timmar, nästan hela natten, säger Staffan och småler mot Elina.

– Sången var väldigt effektiv. Det kändes som om vi satt kring en lägereld tillsammans hela natten. När jag tog en paus för att ta lustgas hörde jag Staffans och Harriets röster. Det var väldigt betryggande, säger Elina.

22-tiden på kvällen fick Elina epiduralbedövning och lyckades sova lite trots värkarna.

Vid ett skiftbyte på fredagsmorgonen fattade läkarna slutligen beslut om brådskande kejsarsnitt och klockan 10 föddes Freja.

En förälder föds

Elina, Staffan och Harriet känner sig väldigt tillfreds med förlossningsförloppet.

– Jag är glad över att den naturliga processen fick ha sin gång och att jag fick vara med om nästan alla förlossningsskeden, säger Elina.

– Under en förlossning föds inte bara en bebis, utan också en mamma och en pappa. För mig var det ett hedersuppdrag att få vara med och stöda Elina, säger Harriet.

Staffan är glad över att de var två som stödde Elina.

– Jag skulle inte ha hunnit koncentrera mig på allting ensam. Harriet var den som skötte massagen, eftersom hon gjorde det bättre. Jag fokuserade på att fråga ut barnmorskorna, spela upp inspelningar med naturljud och sköta mat och logistik.

Tar inte barnmorskans roll

Elina Tompuri har förståelse för att barnmorskor inte alltid hinner fokusera på att ge föderskan det sociala stödet eftersom de måste prioritera det medicinska och har ett helhetsansvar. Därför rekommenderar hon varmt att också andra föderskor anlitar en doula.

– Det var en väldigt kraftgivande process och jag kunde tryggt glida in i min egen födslobubbla. Förlossningar har blivit en teknisk prestation där man följer med händelseförloppet på monitorer. Jag tror vi skulle kanske må bra av att hitta tillbaka till lite av det naturliga – kvinnor som omger och uppmuntrar föderskan, säger Elina Tompuri.

Harriet kände heller inte att barnmorskorna upplevde att hon gjorde intrång på deras område. Tvärtom fick hon ett tack. Hon fanns där för att uppmuntra Elina och allt annat var proffsens jobb.

Givande att ge

Petra Turja upplever att den här typen av frivilligarbete är väldigt givande också för den som ger.

– Många lockas av känslan av att få göra en viktig insats för en annan medmänska, att få dela det brinnande intresset för graviditet, förlossning och spädbarnstid med likasinnade själar och att få lära sig mer. När jag ringer tillbaka till mamman efter avslutat doulaförhållande får jag varje gång en bekräftelse på att det våra frivilliga gör är något unikt och mycket värdefullt. Jag är stolt över det arbete våra doulor gör.

Text: Hanna Rundell
Foto: Niki Strbian

Publicerad: 1.4.2016