Resurserna väcker frågor – förhoppningar om fortsatt finansiering finns
Katarina Fagerström, sakkunnig i familjearbete på Folkhälsan, hoppas att allt barnskyddsarbete i Finland skulle organiseras enligt det systemiska tänkandet så att det inte slösas resurser på dubbeljobb. Men för att den nya modellen ska fungera krävs det uttryckligen att teamen har tid att diskutera sinsemellan.
– I teamen ska man försöka se familjeförhållandena i en större kontext. Då behöver man tid att fundera, också på hur familjen ser på sig själva. Man söker fram naturliga nätverk som familjen redan har som eventuellt kan hjälpa. Sedan behövs det tid för att fundera på egna hypoteser och utmana stereotyper, säger Fagerström.
Fagerström betonar att det gäller att satsa mycket på relationen till familjerna.
– Då kan man bygga upp ett förtroende och barn kan stanna hemma om bara möjligt. Tilltro till socialarbetarna gör att familjer känner att de kan ta emot hjälp, säger Fagerström.
Saija Westerlund-Cook, sakkunnig i familjearbete på Folkhälsan, är förundrad över att det tvistas så mycket över resurserna i barnskyddet och jämför med skolvärlden: föds det en årskull med extra många barn är det självklart att det behövs extra resurser.
– Ingen kommer och säger att ”till nästa årskurs 1 kommer en klass att bestå av 73 barn, eftersom ni hittills har klarat er med en lärare så får ni göra det i fortsättningen också”. Jag skulle vilja att samma tankesätt vore lika givet inom barnskyddet, en socialarbetare mäktar inte med oändligt många barn. Och det blir inte billigare i längden, det är kortsiktigt tänk och egentligen en människorättsfråga att inte ha tillräckligt med resurser.
Specialforskare Päivi Petrelius på Institutet för hälsa och välfärd THL säger att man också på Social- och hälsovårdsministeriet inser att det är en viktig målsättning att få ner klientmängden per socialarbetare inom barnskyddet till en skälig nivå.
– Vi har ännu ingen säker information om saken, men ministeriet kan också komma att ge oss tilläggsresurser efter pilotprojektet för att sprida och rota in modellen. Jag hoppas vi kommer att få fortsatt finansiering för att kunna stöda landskapen i att ta modellen i bruk. Och kanske det i landskapen sedan kan födas innovationer och lösningar för att minska på belastningen och göra om arbetsfördelningen så att belastningen på just barnskyddet i framtiden inte ska vara så tung.
Text: Mira Honkavaara
Illustration: Terese Bast