Sortering

Med tanke på den lexikala förmågan är det relevant att barn kan sortera ord.

Barnen skall stärkas i att kategorisera olika ord för att bättre kunna mobilisera ord och organisera sina ordförråd. Strävan är även att de skall förstå vad överordnade begrepp är. Här handlar det t.ex. för barnen om att förstå att katter och hundar är djur. 

Vikten av att stöda barn att kategorisera stärks även av att man har funnit ett samband mellan ordförrådsexplosionen och barns kategoriseringsförmåga.

Ordförrådsexplosionen äger rum när barn är ungefär 2 år och kännetecknas av att barnen under den här perioden lär sig väldigt mycket nya ord.

Det finns en skillnad mellan barns och vuxnas sätt att associera till olika ord. Vuxna associerar ofta paradigmatiskt, vilket innebär att de associerar ord med andra ersättande ord.

Barns sätt att associera är ofta syntagmatiskt. Ett sådant sätt går ut på att man tänker sig ord som skulle kunna stå i samma mening som bjudordet, men som ändå inte är synonymt med det. Situationen i vilken barnen har lärt sig orden spelar ofta en roll när barn associerar.

Associationsbanorna mellan ord som har upplevts samtidigt är starka för barn. Småbarn kan lägga stor vikt vid ords känslomässiga betydelse när de sorterar ord. Om de sorterar bilder kan de till exempel kategorisera ord som har en bra innebörd i en hög och ord med en dålig innebörd i en annan.

Enligt en studie utförd av Grifths (1986) skulle barn lära sig att kategorisera i över-, under- och sidobegrepp först efter att det kan prata i tvåordssatser. I studien fick barnen sortera olika bilder. Det är betydligt svårare för barn om de spontant utan hjälp av bilder skall avgöra till vilka olika kategorier olika ord hör. 

Ord kan sorteras också på andra sätt än enligt innehåll. Ett annat sätt att sortera ord är alfabetiskt. En sådan sortering kan ske till exempel om man har ett ord på tungan. Man vet vad ordet innebär, men har svårt att komma på ordets fonologiska form.