Hej,
jag har ett litet problem som jag skulle vilja ha hjälp med. Jag är en 19 årig flicka och jag har aldrig ännu gått riktigt hela vägen med någon. Mitt längsta förhållande varade ca ett halvt år och därefter har jag haft några korta relationer som inte har lett någon vart. Med min första pojkvän ville vi verkligen ha sex, men vi kom aldrig längre än till förspelet. Varje gång sade det stop därefter. De första gångerna var det han som "fumlade" till det. Antingen hade han glömt att köpa kondomer, eller så hade han problem med erektionen. De andra gångerna var det jag som nästan fick "panik" över att han skulle tränga in i mig.
Jag har alltid varit extremt rädd för smärta. Redan om någon pratar om någonting som gör ont, börjar jag känna mig svimfärdig. Jag har svimmat under ögonläkarbesök, vanliga läkarbesök och t.om varit tvungen att lägga mig ner på golvet då vi på högstadiet fick information om preventivmedel och dylikt.
Vårt förhållande tog slut (dock av andra orsaker än misslyckat sex)men efter det har jag lärt känna flera nya. De har ofta velat ha sex med mig, men varje gång har denna känsla av panik kommit och vi har igen stannat vid förspelet. Jag kan dock nämna att dessa personer har jag inte känt särskilt länge innan de tagit initiativ till sex.
Jag är ganska blyg och är inte speciellt stolt över min kropp, har haft ätstörningar från och till i perioder de senaste tre åren.
Nu har jag dock nyligen igen träffat en ny som jag blivit intresserad av. Vi ligger fortfarande på dejtingstadiet och vi har inte ens varit nära på någon slags intimare kontakt. Nu kommer dock hela tiden dehär tankarna om sex upp i huvudet på mig och jag oroar mig över att ett samlag inte skulle fungera med honom heller ifall det blir aktuellt.
Faktumet att jag fortfande är oskuld stressar mig enormt och det har blivit till ett stort problem för mig.Vad ska jag göra för att bli av med min rädsla för smärta? och hur ska jag kunna gå vidare med det här?
tacksam för svar.
Fråga nr: 8575
Svar:
Hej!
Att vara oskuld vid 19 års ålder är varken ovanligt eller något att skämmas över. Tvärtom är det mycket bättre att låta bli att ha samlag om det inte känns bra. Eftersom du oroar dig över smärta och det blivit en så stor grej för dig, så tror jag att det skulle vara bra om du kunde prata med någon och få hjälp. Både kommunen och församlingen har familjerådgivare som man gratis kan vända sig till, de tar också emot ensamma klienter och inte bara familjer.
Rent konkret så är det inte alls alla som har ont vid första samlaget och det finns mycket man kan göra för att förebygga smärta. Viktigast är att du är tillräckligt upphetsad, då utvidgar sig slidan och du lubricerar, blir våt i slidan. Blir du ordentligt våt så glider penisen lättare in och det är mindre risk att det gör ont. Om du är nervös och inte blir så våt så kan ni använda glidmedel, som finns på apotek och i välförsedda livsmedelsaffärer. Så är det bra att vara så avslappnad som möjligt, ha sex med en partner du känner dig trygg med och kan berätta om dina känslor och din oro för, att ni tar god tid på er, kanske tar ett varmt bad innan, har på lugn musik eller gör något annat som får dig att känna dig avslappnad och väl till mods. Innan ni gör ett försök så är det bra att diskutera din rädsla och göra upp om att ni genast avbryter om det gör ont eller du blir rädd. Mest kontroll har du om du sitter gränsle över killen, då kan du föra in penisen i din egen takt och lätt avbryta om det känns så.
Hoppas att det ordnar sig och du slipper din rädsla för smärta!
Suss
Publicerad 21 oktober 2009