Vårt språk är grunden för vår hälsa

Publicerad 8 september 2010

Ibland kanske det känns som om vårt språk är något självklart som bara finns där. Ibland kanske man märker språkets betydelse först då det brister i språket – eller då språket saknas helt. Språket är något som är viktigt för oss alla för att vi ska må bra. Därför har Folkhälsan på olika sätt jobbat för att stöda i synnerhet barns språkutveckling i över tio års tid.

– Det finns många olika hälsoaspekter kopplade till språket, konstaterar projektkoordinator Jennie Stolzmann-Frankenhaeuser vid Folkhälsan, i synnerhet om man ser till den psykiska och sociala hälsan.

Hennes kollega Johanna Sallinen instämmer:

– Det är också viktigt med grönsaker och motion, men språket är viktigt för vår identitet, vem vi är, och den vägen för vår självkänsla.

Båda får ibland frågan om varför just Folkhälsan ska jobba med språk – man kunde ju tycka att det finns andra organisationer som kan jobba med sådana saker.

– Jag tycker själv att det ska vara just Folkhälsan som gör det, säger Johanna Sallinen. Redan vår ändamålsparagraf säger att Folkhälsan ska arbeta för att främja den finlandssvenska befolkningens hälsa. Språket är viktigt för vår hälsa och Folkhälsan som organisation är opolitisk och kan jobba i hela landet, vilket inte är fallet med många andra organisationer.

Jennie Stolzmann-Frankenhaeuser kopplar i sin tur till FN:s konvention om barnens rättigheter.

– I den sägs att barn har rätt att höras och bli hörda – och det kan inte förverkligas om barnen inte har ett språk att göra sig hörda på.

Leken viktig

Folkhälsan har i över tio års tid jobbat med att stöda barns språkutveckling. Bland annat har det producerats en hel serie böcker, som ger konkreta idéer för vad man kan göra med barnen, t.ex. om olika lekar och spel.

– Det är viktigt att t.ex. leka olika lekar, som hjälper barnen att utveckla sitt språk. Men ännu viktigare är att de vuxna i barnens omgivning medvetet tänker på språket – språket tränar man i alla vardagliga situationer, inte bara under speciella ”språkstunder”, säger Johanna Sallinen.

Folkhälsan har samarbetat i synnerhet med pedagoger på daghem och eftis. Då tittar man mycket på hurdana förhållandena på t.ex. ett daghem är. Det finns fyra saker som är viktiga för att stöda barns språkutveckling. Det första är att de som arbetar på daghemmet fungerar som språkliga förebilder. Dessutom måste det finnas möjlighet för barnen att använda språket, dvs. alla barn borde få möjlighet och tid att kommunicera både med varandra och med vuxna varje dag. Det är också viktigt hur den fysiska miljön ser ut. Möblerna ska vara placerade så att det är lätt för barnen att prata med varandra eller sitta ner och läsa. Det får gärna finnas texter på väggarna, men då ska man komma ihåg att placera dem på en sådan höjd att barnen ser dem och kan läsa dem. Det är också viktigt att det finns böcker placerade så att barnen kan nå dem och att de tillåts läsa dem. Och den sista saken på listan är föräldrarna.

– Föräldrarnas roll är viktigare än många kanske tror, konstaterar Johanna Sallinen. Ibland kan man kanske tänka att dagiset och skolan tar hand om språket – men grunden för språket läggs nog i hemmet. Det kan t.ex. vara bra att titta över den språkliga vardagen därhemma: på vilket språk är de tidningar man prenumererar på och hur är det med tv- och radioprogrammen?
Det är också viktigt att fundera över kommunikationen hemma.

Prata mycket

– Språket utvecklas i kommunikationen med andra, säger Jennie Stolzmann-Frankenhaeuser. Därför är det bra att försöka ge barnen så mycket taltid som möjligt.

Forskning visar att barnen inte alltid får tala så mycket hemma – det finns undersökningar som visar att barn och föräldrar samtalar så lite som 3,5 minuter per dag.

– Det är viktigt att vi vuxna bejakar barnen då de talar med oss. Att vi verkligen lyssnar på vad de har att säga, säger Johanna Sallinen.

– Tyvärr är det nog ofta så att vi inte riktigt har tålamod att vänta ut barnen, utan talar för dem, t.ex. så att vi ställer frågor som barnen kan svara antingen jo eller nej på, i stället för att be dem berätta om saker, konstaterar för sin del Jennie Stolzmann-Frankenhaeuser.

Det är alltså inte några konstiga saker som behövs för att stöda barnen i deras språkutveckling – det är bra att sitta ner för särskilda språkstunder men ännu viktigare är att vi är medvetna om det språkliga i vår vardag. Dessutom talar Johanna Sallinen och Jennie Stolzmann-Frankenhaeuser varmt för böcker.

– Barn som får höra berättelser och själva läsa dem utvecklar ett större ordförråd. När barnen kommer upp tonåren är skillnaderna i ordförrådet stora mellan barn som har läst och barn som inte har läst böcker.

Böcker är också en av de konkreta saker som Folkhälsan har jobbat med på daghemmen. Under de senaste åren har Folkhälsan aktivt arbetat med svenskspråkiga daghem och skolor på s.k. språköar i Hyvinge, Lahtis, Tavastehus, Kuusankoski (Kouvola), Nurmijärvi, Varkaus och Jyväskylä. Man har bl.a. delat ut bokpåsar till daghemmen, som i sin tur har lånat ut påsarna till familjerna. I en bokpåse finns alltid några böcker och också ett häfte som familjerna har fått skriva och rita i och berätta om vad de tyckte om böckerna.

– Förutom att familjerna har fått läsa många nya böcker har det också lett till många goda diskussioner kring böckerna mellan föräldrarna och daghemspersonalen, konstaterar Johanna Sallinen.

Kartläggning av barns språkkunskaper

I samarbetet med språköarna har också ingått att kartlägga barnens språkkunskaper. För kartläggningen har man använt två etablerade testmetoder som dels tar fasta på barnens förmåga att benämna saker, dels på barnens grammatiska kunskaper.

– Testerna visar att det har skett en förbättring på ett år, berättar Jennie Stolzmann-Frankenhaeuser. Det som testerna ändå inte visar är vad den goda utvecklingen beror på. Det kan förstås bero på att daghemmen har satsat mera på att stöda barnens språkutveckling, men det finns också andra faktorer som kan inverka.

I kartläggningen tittar man inte på hur ett enskilt barn klarat sig, utan på barnen som grupp. Föräldrarna har ändå kunnat ta del av sitt barns resultat och testet kan ge viktig information om vilken typ av saker det lönar sig att fästa uppmärksamhet vid.

– Kartläggningen har t.ex. visat att många barn har svårt med artiklarna, berättar Johanna Sallinen. Och vet man inte om ett ord är ett en- eller ett-ord, så kan kongruensen i hela meningen bli fel. Därför har vi tipsat daghemmen om att pedagogerna vid sidan av att benämna sakerna också ska använda artikeln.
Kartläggningen har också visat att de barn som inte har svenska som hemspråk lätt når upp till 70–75 procent godkänt i det test där det gäller att benämna saker.

– Ofta handlar det om att barnen blandar ihop begrepp eller att de använder ett överordnat begrepp i stället för det mer specifika. Det kan bl.a. bero på att de vuxna i barnets omgivning inte är lika noggranna med att benämna saker när barnet väl börjar kunna uttrycka sig begripligt. Finslipningen uteblir helt enkelt, konstaterar Johanna Sallinen.

Man ska inte rätta ett barn om det säger fel

Men finns det risk för att man börjar fokusera för mycket på språket, så att barnen snart inte vågar säga någonting alls?

– Man ska aldrig rätta ett barn om det säger fel, påminner Jennie Stolzmann-Frankenhaeuser.

Talet är ofta ett mycket privat och känsligt område för barnet. Därför skall man vara försiktig med att rätta och kommentera barns sätt att uttrycka sig. I stället kan man upprepa det barnet sagt såsom det ska sägas korrekt. Man ska inte heller säga att det är fel att barnet säger något på ett annat språk, utan bejaka det och sedan tillsammans fundera över vad det heter på svenska. Huvudsaken är att visa barnet att du förstår var barnet säger.

– Man ska inte heller sätta ribban för högt, säger Johanna Sallinen, man måste också skona sig själv. En anställd på ett daghem hinner säkert inte prata en lång stund med alla barn alla dagar – men man hinner kanske prata med något av barnen och så talar man med någon annan följande dag. Det viktiga är att vara observant och följa med att alla barn får tala och att de mer tystlåtna inte blir bortglömda.

Folkhälsans språkarbete går vidare inom ramen för projektet MELT, som är ett europeiskt minoritetsspråksprojekt. Rent konkret kommer Folkhälsans daghem i Åboland att delta i projektet och arbeta med språket på olika sätt. Jennie Stolzmann-Frankenhaeuser hoppas på att den här typen av arbete också görs på andra Folkhälsandaghem.

– Min dröm är att alla Folkhälsandaghem i framtiden ska ha språket i fokus. När vi samarbetar med övriga hälsofrämjande verksamheter inom Folkhälsan märker vi att språket är viktigt inom många olika områden, t.ex. inom det mobbningsförebyggande arbetet är det viktigt att kunna beskriva sina känslor i ord och i Sapere-metoden, som används då vi jobbar med kostfrågor med barn, är det igen viktigt att kunna beskriva doft, smak och konsistens – och det kan barn inte göra utan ett levande språk.

Text: Jaana Hagelberg Foto: Kristoffer Åberg