P-piller är både älskade och hatade
Publicerad 12 februari 2010
Hormonella preventivmedel är den vanligaste formen av prevention mot graviditet i Finland i dag. Sedan de första p-pillren introducerades i Amerika på 1950-talet har mängden hormoner reducerats med hälften, men p-piller och andra hormonella preventivmedel fungerar trots det fortfarande med hjälp av östrogen, gestagen eller båda.
Hormonella preparat medför oftast biverkningar, men hur kraftiga dessa biverkningar är, och hurdana besvären är, varierar från kvinna till kvinna, påpekar Befolkningsförbundets överläkare och gynekolog Dan Apter. Enligt honom använder mer än åttio procent av alla kvinnor i Finland någon gång under sin livstid hormonella preparat. En del av dem innan de har haft sex. Speciellt för många yngre kvinnor rekommenderas hormonella preventivmedel som lindring för olika slags besvär, som till exempel smärtsamma eller oregelbundna menstruationer eller svår akne.
Dan Apter tror ändå inte att recept skrivs ut för lättvindigt.
– De unga kvinnor som till exempel har problem med mensvärk kommer ofta för att de ändå behöver p-piller. Det är bara ytterligare ett motiv för att komma till mottagningen. Jag tror inte att p-piller så ofta skrivs ut som en förstahandsmetod. För unga kvinnor är tröskeln för att våga be om ett recept dessutom rätt så hög. De är rädda för den obligatoriska gynekologiska undersökningen, säger Dan Apter.
I Finland använder uppskattningsvis 230 000–250 000 kvinnor just nu någon form av hormonella preparat, enligt Läkemedelverkets statistik. Av dessa kvinnor brukar tio till tjugo procent uppge att preparaten förorsakar depression, berättar Dan Apter.
– Ifall tio till tjugo procent av de kvinnor som använder hormonpreparat börjar må dåligt, så finns det nästan lika många som också börjar må bättre. Den allvarligaste risken med p-piller är att de ökar risken för blodpropp, och kan förhöja blodtrycket, och sådana saker ska naturligtvis diskuteras med patienten. Frågan är bara hur mycket information en patient kan ta emot i en sådan situation.
Depression och viktökning
De vanligaste biverkningarna av hormonpreparat är bröstspänningar, illamående, mellanblödningar, akne, viktökning, svullnad, magsmärta, huvudvärk, humörförändringar, minskad sexlust och smärtsamma eller oregelbundna menstruationer.
Sofia Wredlund, 22, från Esbo och Ingrid Törnroos, 34, från Liljendal började med p-piller då de var sjutton år gamla och hade pojkvän.
Ingrid Törnroos fick en tremånaders förpackning gratis av hälsosystern. De första symptom hon märkte av var rejäl viktökning. Efter att gratisförpackningen var slut ville Ingrid Törnroos inte gå till gynekologen så hon slutade med pillren.
Under årens lopp har hon använt olika slags preparat i flera olika omgångar med pauser emellan. Efter det första barnet behövde hon p-piller för menstruationsvärk.
Också Sofia Wredlund har upplevt den negativa sidan av både kombinationspiller och minipiller med viktökning och depressiva känslor.
– Jag bestämde mig för minipiller för att mina kompisar hade rekommenderat dem. Ungefär hälften av dem hade trots allt lidit av mellanblödningar.
Följden av minipillren var för Sofia Wredlunds del en känsla av konstant PMS, oregelbunden mens och mellanblödningar, trötthet, hängighet och dåligt självförtroende.
– Jag kände mig ful och konstig hela tiden, och det var svårt att veta vad som berodde på pillren och vad som berodde på andra saker. Ibland kunde jag gråta så länge att jag inte ens mindes varför jag grät, berättar hon.
Under årens lopp har hon bytt preparat ett antal gånger och upplevt en stor del av de vanligaste biverkningarna, allt från viktökning till trötthet. Hon skulle inte gärna fortsätta med hormonpreparat men upplever att det inte finns så många alternativ ifall hon är i ett långvarigt förhållande.
Hon tycker att det var lätt att få recept. En gynekologisk undersökning utfördes och därefter ställde läkaren frågor om sjukdomar i släkten, men inga intyg behövdes.
– Jag blev tvungen att fråga om biverkningarna själv, och jag tyckte att läkaren försökte tona ner riskerna. Jag tycker inte att jag fick den information som jag ville ha, och om vi tillsammans hade gått igenom alla biverkningar på ett noggrant sätt så skulle jag kanske ha blivit avskräckt, säger Sofia Wredlund.
Numera är hon skeptiskt inställd till hormonpreparat, men tycker att det inte riktigt finns något alternativ.
– Alla preparat verkar innehålla hormoner, säger hon. Det är däremot märkligt att läkarna fortsättningsvis säger att sådana symptom som depression beror på vår kultur då det är så många som lider av dem. Det är precis som att säga att man inte får finnar av choklad.
För lite information
Ingrid Törnroos upplevelser av p-piller och andra hormonpreparat har fått henne att aldrig mera vilja pröva på något liknande igen. Till symptomen har hört bland annat allvarlig torgskräck och panikstörningar.
– Mitt förhållande till hormonella preparat är negativt. Jag prövade hormonspiral under en tid i mitt liv då jag höll på att gå ner i vikt i rätt så rask takt, men i och med spiralen var det tvärstopp. Efter tre veckors användning märkte jag att jag blev våldsam mot mina barn. Plötsligt hade jag bara slagit till dem utan att jag ens visste varför. Då ringde jag till sjuksköterskan och hon sade att jag skulle komma dit direkt.
Spiralen avlägsnades omedelbart, och förändringen märktes redan efter några veckor.
– Då jag hade spiralen var det som om mitt huvud skulle ha varit fullt av bomull. Läkarna kunde inte tro att det var sant. De sade att de rör sig om så små mängder hormoner.
För Ingrid Törnroos har de största problemen trots allt förorsakats av kombinationspiller.
– Jag visste inte vad det berodde på. Jag trodde att jag höll på att bli galen. Jag kunde knappt gå ut om jag inte hade någon bekant med mig. Men ibland var jag också väldigt glad, överglad.
Numera använder hon inte några hormonella preparat och vill inte heller att hennes dotter ska använda sådana.
– Jag tycker att det pratas för lite om biverkningar. Jag fick i varje fall ingen som helst information. Inte redde man heller ut mitt allmänna hälsotillstånd vidare noga. Sedan jag slutade med p-piller så har jag i stället sökt mig till mera naturliga lösningar, och för mig hjälper till exempel Omega tre mot mensvärk. Men läkarna får troligen inte rekommendera sådana lösningar helt enkelt för att de inte är medicinska.
Hjälp och lindring
Julie Ebbe, 19, från Borgå och Mikaela Clausén, 18, från Helsingfors har båda använt kombinationspiller i två år. De ville ha p-piller för att lindra kraftiga menssmärtor. För Julie Ebbe var smärtorna så våldsamma att hon kräktes och fick feber. Hon blev tvungen att byta preparat efter tre månader på grund av förhöjt blodtryck. Några andra metoder för att lindra menssmärtorna har de inte blivit erbjudna.
– Jag prövade med värkmedicin men det hjälpte inte, säger Julie Ebbe.
Mikaela Clausén fick sitt recept från Folkhälsans tonårspoliklinik där hon bad om p-piller. Efter de obligatoriska undersökningarna skrevs receptet ut. Julie Ebbe gick i sin tur till hälsostationen. De anser båda att det inte är alltför lätt att få ett recept och att hälsotillståndet undersöktes noga. De fick också rikligt med information om möjliga biverkningar.
– Jag fick en halv timmes predikan och en stor bunt med broschyrer. Vi diskuterade olika slags märken och man sade åt mig att jag skulle sluta om jag kände mig deprimerad, berättar Julie Ebbe.
För Mikaela Clausén blev humöret i stället jämnare då hon började använda p-piller, och hon anser nu att pratet om biverkningar delvis kan vara urbana legender.
– För mig hjälpte det i alla fall precis mot det som det skulle, och livet blev betydligt lättare, säger hon.
Kloka tonåringar
Hälsovårdare Lena Serue arbetar på Folkhälsans tonårspoliklinik i Helsingfors och har gynekologisk mottagning ungefär en gång i månaden tillsammans med läkare Raisa Cacciatore. Den gynekologiska mottagningen riktar sig främst till unga mellan tolv och tjugo år.
Det är Lenas uppgift att intervjua de unga som kommer till mottagningen. De yngsta kommer vanligen med sin mamma eller sin pappa. Lena reder ut patienternas hälsotillstånd och orsak till besöket. Till mottagningen kommer de som vill göra en gynekologisk undersökning, gå till laboratoriet eller diskutera sällskapande och sex och olika preventivmedel, som till exempel p-piller, p-ring eller hur man använder kondom. Den som vill ha p-piller får en ordentlig genomgång av vad det egentligen är fråga om och vad det finns för alternativ. De unga brukar få en förevisning i hur olika preventivmedel fungerar och ett samtal om ansvar i parförhållanden. Det vanligaste preventivmedlet är nog p-piller.
– Varför det är så, kan bero på att p-piller samtidigt också kan hjälpa vid riklig mens, mensvärk och akne, säger Lena Serue.
Lite äldre flickor brukar också vara intresserade av p-ringen. Flickorna frågar också ofta om olika biverkningar. Lena Serue anser att dagens unga ofta är väldigt välinformerade.
– Jag tycker de flesta är väldigt öppna i sin diskussion och ställer många frågor, säger hon.
Text: Johanna Holmström
Foto: Hannes Victorzon