Närproducerat är en hjärtesak för Finnes
Publicerad 10 november 2010
Höstdagen är klar och kylig. Doften av dill är stark. Grön broccoli, gula pumpor och lila blomkål ligger i långa rader på vidsträckta fält. Skördemaskinen rör sig framåt i maklig takt med en fart på åttio meter i timmen. Höstens andra frostnatt betyder extra arbete för grönsaksodlarna Eivor och Christer Finne. Just nu skördar de isbergssallat, blomkål och broccoli på sina odlingar i Solf i Österbotten och innan solen har gått ner måste fälten med de känsligaste grönsakerna täckas över med fiberduk för att skyddas mot frosten. Det går inte i en handvändning eftersom markerna är våta och leriga.
Eivor och Christer Finne började odla grönsaker på friland i kommersiellt syfte år 1988, då var arealen 3 hektar, i dag är den 12. När det är högsäsong arbetar fyra eller fem personer med att skörda och en har hand om leveranserna. I år arbetar Finnes under exceptionellt krävande omständigheter eftersom deras lagerlokaler brann ner på sommaren och de nu måste ty sig till provisoriska lösningar för att hantera de känsliga produkterna. Men Finnes hör inte till den gnälliga sorten utan de jobbar på från morgon till kväll och hoppas att allting ska lösa sig.
– I somras funderade jag på vad det är som är så tilltalande i det här jobbet och jag kom till att det nog är den gröna färgen, säger Christer Finne glatt.
Både Eivor och Christer medger att det är ett hårt arbete, men de trivs med att jobba tillsammans, att få vara utomhus och att få röra på sig.
– Det oljar maskineriet, man får bra kondis och behöver inte gå på gymmet, intygar Christer.
Han är utbildad trädgårdsmästare och hemma i Solf som numera hör till Korsholms kommun, Eivor är kock och ursprungligen Närpesbo.
– Alla kockar borde ha en egen trädgårdsmästare, säger Eivor som älskar att laga mat.
Och Christers passion är nog grönsaker. En kollega kallar honom för ”den som odlar allt som finns i frökatalogen”.
– Förr brukade vi säga att vi odlar allt utom bönor, men nu odlar vi sådana också.
Långa arbetsdagar
Stora produkter är olika kålsorter, rotfrukter och isbergssallat, men till exempel sparris och fänkål finns också med i sortimentet med 40 olika sorter.
Ingendera har tröttnat på att äta grönsaker utan de tycker om att provsmaka medan de skördar. Båda har de också sina favoriter.
– Fänkål är min favorit för den smakar lakrits, avslöjar Eivor.
Hon tycker bäst om att skörda broccoli för att den växer på en bekväm höjd.
Christer gillar att äta morötter och isbergssallaten skördar han helst för då får han ha lite mera fart på maskinen. Men isbergssallaten är för den skull inte lätt att odla. Den tycker nämligen inte om hög värme.
– Idealtemperaturen är mellan femton och tjugo grader och det betyder att vi på sommaren måste skörda den tidigt på morgonen.
På sommaren är det inte ovanligt att Finnes stiger upp med solen, håller en liten siesta mitt på dagen och fortsätter tills solen går ned. Trots de långa arbetsdagarna är det många säsongarbetare som kommer tillbaka år efter år.
– En av våra sommarpojkar, som har varit här i åtta år, studerar nu i Åbo och säger att han redan längtar till sommaren.
En mera långväga ”sommarpojke” är Josiah Menako, som redan andra året i rad kommit ända från Wisconsin i USA för att jobba på ”FinneFarm”, som han döpt företaget till.
– Jag är bagare så det här ger lite omväxling. Min morfars morfar kom från gården därborta, säger Josiah.
Christer pekar på ett annat hus och berättar att det är hans mammas hus, där Finnes har inrett ett tillfälligt kontor på grund av branden. Den gamla gårdsbyggnaden, som stod på samma ställe, är flyttad till Stundars museum och kulturcentrum som ligger bara ett stenkast härifrån.
En skolflickas goda idé
Att kunna leverera närproducerade grönsaker är en hjärtesak för Finnes. Ända från början har de försett skolorna i närheten med grönt och det har de kanske dottern Rosmarie att tacka för. När hon gick i första klass stegade hon nämligen fram till husmor i sin skola och frågade: ”Vill ni köpa grönsaker av oss?” Och på den vägen är det. Rosmarie Finne vill så småningom, eventuellt tillsammans med sina syskon, ta över företaget och fortfarande går mycket direkt till butiker och skolor i närheten medan en del går via partiaffärer i Vasanejden. Det finns många som önskar att Finnes skulle ha ett eget stånd till exempel i Vasa saluhall, men det har visat sig att det blir både tidskrävande och besvärligt.
Produktionen av grönsaker som lagras är förhållandevis stor i Österbotten. Av all den kål som lagras i Finland kommer en fjärdedel härifrån. Odlingsförhållandena är perfekta i Österbotten, kruxet är att man ligger på sidan om stora befolkningscenter, vilket gör att man får en lokal överproduktion och måste skicka en del av grönsakerna längre bort.
Mycket mera än tomat och gurka
Christer Finne är ordförande för frilandsodlarna i Österbotten och han har engagerat sig i diskussionen om närodlat ända från början.
– Det är många som tror att det bara är tomat och gurka som odlas i Österbotten, men det finns ju så mycket annat gott att erbjuda så vi vill gärna bredda sortimentet och informera skolorna om vad allt det finns. Tyvärr är logistiken ofta ordnad så att grönsakerna ska göra en sväng till Helsingfors eller Tammerfors innan de kommer ut i handeln. Det håller ju folk sysselsatta, men produkterna mår inte bra av så långa transporter, säger Christer Finne.
Till en början odlade Finnes en del grönsaker biologiskt, men de har nu övergått till s.k. IP-produktion eftersom man inte kan ha två produktionssätt parallellt. IP innebär att man inte använder bekämpningsmedel ”för säkerhets skull” utan endast om det verkligen behövs.
– Ingen vill ha kål som det är hål i, konstaterar Christer och tillägger att det har blivit svårare att odla eftersom allt färre bekämpningsmedel godkänns.
När Finland gick med i EU betydde det också stora omställningar för grönsaksodlarna, både på gott och ont.
– Det nya var att grönsaks- och växthusodlare började få stöd. Vi var vana att ta ut pengarna från produkten och det skulle fortfarande kännas mera motiverande än att lyfta stöd. Om vi bara kunde få 5−10 cent mera per kilo skulle det vara mera värt än stöden och allt det papperskrig det medför. Det är få bönder som är skrivbordsmänniskor.
Text: Clara Henriksdotter
Foto: Dragos Alexandrescu