I Ossians fotspår

Publicerad 15 mars 2011

Forskningen har haft en betydande roll inom Folkhälsans verksamhet ända sedan Folkhälsan grundades år 1921. Forskningen finns också inskriven i den s.k. ändamålsparagrafen, som styr Folkhälsans verksamhet än i dag och som säger att Folkhälsans uppgift bl.a. är att verka för att främja hälsa genom ”allsidig vetenskaplig undersökning av befolkningens andliga och kroppsliga hälsa ...”

Folkhälsans forskningscentrum samlar ungefär 200 forskare, som forskar inom tre olika forskningsprogram: genetik, preventiv medicin och folkhälsa. Alla forskar i just befolkningens andliga och kroppsliga hälsa.

– Fast vi forskar ju nog inte enbart i svenskspråkiga människors hälsa, utan i alla människors, konstaterar Matti J. Tikkanen, som leder programmet i preventiv medicin. Men en av de saker som vi forskar i är skillnaderna mellan befolkningsgrupper och vi vet bl.a. att hjärtinfarkter är vanligare bland finskspråkiga än svenskspråkiga.

Vad de här skillnaderna beror på vet man ännu inte.
– Jag tror att det handlar om kulturella skillnader, konstaterar Tikkanen

– Jag tror att det är både kulturella och genetiska skillnader, säger i sin tur Johan Eriksson, som leder programmet i folkhälsoforskning.

– Och som genetiker måste jag väl säga att det är genetiska skillnader, skrattar Anna-Elina Lehesjoki, som leder forskningsprogrammet i genetik och samtidigt är föreståndare för Folkhälsans forskningscentrum. Men jag tror nog att det kulturella också har en betydelse.

Diskussionen kring orsakerna fortsätter en stund och forskarna konstaterar att det finns små genetiska skillnader – men om de är tillräckligt stora vet man ännu inte.

– Forskningen visar att finskspråkiga lider av fler livsstilssjukdomar, konstaterar Johan Eriksson. Samtidigt uppger finskspråkiga att de motionerar mer än svenskspråkiga och skillnaderna kan inte heller förklaras med socioekonomiska orsaker, t.ex. utbildning.

Bred forskning

Folkhälsans forskningscentrum är unikt – det finns inte riktigt något motsvarande forskningscentrum i Finland. De tre olika forskningsprogrammen täcker en stor del av männi­skans hälsa. Inom programmet för genetisk forskning finns bl.a. omfattande forskning i både typ 1 och typ 2 diabetes och i olika ärftliga sjukdomar.

Inom forskningsprogrammet för preventiv medicin forskar man i kostens betydelse för vår hälsa och hur man med hjälp av kosten kan förebygga olika sjukdomar, speciellt bröst- och prostatacancer och hjärt- och kärlsjukdomar.

Forskningsprogrammet i folkhälsa fokuserar bland annat på hur levnadsvanorna påverkar vår hälsa.

Finns det då ännu något område som forskningscentret inte täcker?

– Ibland får vi kritik för att vi är så biomedicinskt inriktade, konstaterar Anna-Elina Lehesjoki, och kanske borde vi forska mera i den sociala och andliga hälsan.

– Men inom programmet för folkhälsoforskning har vi många forskare som fokuserar på just de sakerna, konstaterar i sin tur Johan Eriksson. Och hur gärna man än skulle vilja så kan man inte forska i allting.

Stabil grund

Kring 200 forskare är på olika sätt kopplade till Folkhälsans forskningscentrum. En del är heltidsanställda, medan andra är affilierade med flera olika platser – t.ex. är alla tre ledarna för forskningsprogrammen också professorer vid Helsingfors universitet.

För dem erbjuder Folkhälsans forskningscentrum dels kontakter till andra forskare, dels en tryggad basfinansiering. Ungefär hälften av forskningscentrets finansiering kommer från Folkhälsan, medan den andra hälften kommer från externa parter, både inhemska och utländska.

– Dessutom har vi också en stor akademisk frihet – det finns utrymme för att prova också lite annorlunda forskningsidéer, säger Johan Eriksson.

Och Matti J. Tikkanen konstaterar att forskningscentret är en viktig plats för unga forskare. Då det är ekonomiskt kärvt har man på många platser varit tvungen att skära ner forskningen, men på Folkhälsan har man hela tiden haft möjlighet att engagera unga forskare.

– När jag var på vårt s.k. torsdagsmöte senast var rummet så fullt att stolarna inte räckte till för alla. På plats fanns en massa unga forskare som diskuterade livligt.

– Vi har en väldigt fin gemenskap här, konstaterar Anna-Elina Lehesjoki.

I och med att Folkhälsans forskare är intresserade av och forskar i så många olika saker kan man också samarbeta över programgränserna. T.ex. det stora forskningsprojektet Fin-HIT, som snart startar med de första pilotundersökningarna, hör organisatoriskt till programmet för genetisk forskning, men har ett nära samarbete med programmet i folkhälsoforskning, bl.a. eftersom den grupp som forskar i levnadsvanor under ledning av docent Eva Roos, ansvarar för en delstudie om kost inom projektet.

Text: Jaana Hagelberg Foto: Hannes Victorzon