Här träffas svenska familjer i Uleåborg

Publicerad 11 augusti 2011

I Uleåborg finns bara 300 officiellt svenskspråkiga personer. Men här finns svenskt daghem och svensk skola och ett svenskt familjecafé. Folkhälsans nyaste och nordligaste familjecafé startade i höstas.

Familjecaféet har letts av Jaana Lehtiniemi, som också är föreståndare för Svenska barnträdgården i Uleåborg där familjecaféet verkar. Hon berättar att det fanns en beställning på en svensk träffpunkt för föräldrar och småbarn.

– Mammorna började ringa och fråga efter ett familjecafé. Jag tänkte att jag hjälper till med att starta verksamheten och så får vi se vad det blir.

Hon gjorde reklam för caféet via rådgivningarna och Folkhälsans webbsidor och skickade brev till familjer med barn i den svenska skolan, som hon visste att också vårdar småbarn i hemmet. Ett tiotal familjer har hittat familjecaféet, som har varit öppet varje torsdagsförmiddag.

Mammor som flyttat mycket

Först på plats den torsdag då vi tittar in är Noah Käldman, 10 månader. Han sitter på golvet och ser sig nyfiket omkring: Aha, två nya människor här i dag. Så upptäcker han någonting intressantare, en plasttelefon som ligger på golvet ett stycke ifrån honom. Några raska krältag och så är den hans. Mmm, smakar gott!
Noah har kommit tillsammans med sin mamma Mia Käldman. Familjecaféet finns i samma kvarter som Svenska privatskolan där Noahs två äldre bröder går. Också hans mamma har gått där en gång.

Mia Käldman är född och uppvuxen i Sverige med finskspråkiga föräldrar. Familjen flyttade till föräldrarnas hemstad Uleåborg när hon började i nian. Då kunde hon ingen finska så Svenska privatskolan blev det naturliga valet.

Här gick hon nian och gymnasiet och flyttade sedan till Helsingfors för att studera vid Folkhälsans barnavårdsskola. Hon har också bott i Vasa och på Åland, för att sedan återvända norrut igen. Mias man är en svenskspråkig Jakobstadsbo, så för att sonen Noah ska lära sig båda språken talar hon finska med honom.

Stad med många unga

Nästan alla mammor på familjecaféet har bott på många olika håll och levt en tid i Sverige.  De flesta har flyttat till Uleåborg för några år sedan.
Uleåborg är med sina 140 000 invånare en stad som har vuxit snabbt och där en ovanligt stor andel av invånarna är studerande och unga arbetande människor. Barnfamiljerna är också många i Uleåborg med omnejd.

Pia Partanen bor med sin familj i byn Kello i Haukipudas, 18 kilometer från Uleåborg.

– Haukipudas är en av de kommuner i landet som har yngst medelålder. Där bor jättemånga barnfamiljer, berättar hon.

Pia är född och uppvuxen i Haparanda med finskspråkiga föräldrar. Hon har studerat i Helsingfors och Jyväskylä och sedan återvänt till Haparanda för att jobba där som psykolog. När hon väntade det äldre av sina två barn, nu 3-åriga Peppi, flyttade hon till Uleåborg där hennes man bor.

Till familjecaféet har Pia Partanen kommit med Peppi och lillebror Herman, 2 år.
– Vi har varit med sedan starten. Jag vill att barnen ska få tala svenska också med andra än mamma och det är sällan man träffar svenskspråkiga familjer i Uleåborg. En svensk mamma träffade jag faktiskt i parken häromdagen och vi bytte genast telefonnummer.

Flitig gäst. Nella Karsikko, 4 år, kommer gärna till familjecafeét med mamma och lilliebror.

Det svenska kvarteret en trygghet

För en del av deltagarna är familjecaféet den enda platsen utanför hemmet där de talar svenska. Andra jobbar i den svenska skolan eller det svenska daghemmet, men saknar gemenskapen nu när de är hemma med de egna barnen.
Carolin Pihlström är skolgångsbiträde i den svenska skolan. Nu är hon vårdledig och hon och barnen Nella Karsikko, 4 år, och Lukas Karsikko, 1 ½ år har deltagit i familjecaféet sedan hösten. Här har Nella och Pia Partanens dotter Peppi hittat varandra.

– Kom mamma, kom mamma, där är Peppi! ropar Nella och rycker mamma i ärmen när hon ser kompisen i tamburen.

Carolin kommer från Sibbo och har aldrig bott i norra Finland förrän kärleken tog henne hit för fem år sedan. Början som nyinflyttad var svår, men efter att hon fick jobb på den svenska skolan föll alla bitar på plats.

– Då började jag trivas och fick ett eget nätverk. Nu känns det som att komma hem när man kommer hit till det svenska kvarteret.

Höjdpunkten: musikstund

Den fria samvaron är viktigast i familjecaféerna och hittills har mammorna suttit på golv och soffor och talat om allt från husrenoveringar till barnens sov- och matvanor. Nu börjar det kurra i de små magarna. Mammor och barn slår sig ned vid daghemmets små bord och stolar och förser sig med burkmat, smörgåsar, saft och kaffe.

Då dyker ännu en familj upp, eller rättare sagt mormor och morfar Marjatta och Krister Grannas med barnbarnen Alvar 3 år och Casper 1 år. Pojkarna brukar komma med sin mamma, men nu är hon i Helsingfors och morföräldrarna har kommit från Kristinestad för att ta hand om pojkarna.

De hinner precis få en smörgås och delta i den avslutande höjdpunkten: en sång- och musikstund. Jaana Lehtiniemi plockar fram maracas, tamburiner och trianglar och de mammor och barn som inte försvunnit iväg på babybio slår sig ned i en ring.

Det blir Björnen sover, Imse vimse spindel och Blinka lilla stjärna. Nella önskar en rockversion av Blinka lilla – och det får hon.

Text: Malin Hollmén Foto: Kati Leinonen