Hälsningar från Breidablick

Publicerad 8 september 2010

Om somrarna invaderas Breidablick lägergård i Hangö av barn, när mellan tjugo och fyrtio barn varje vecka deltar i Folkhälsans olika läger. När jag besöker Breidablick är det seglingsläger och Robinsonläger som gäller.

Robinsonlägrets deltagare håller på och bygger flottar. Barnen fyller presenningar med grankvistar och binder ihop paketet med rep. Två bräder som ett kryss utgör stommen för flotten.

– Vårt mål är att ge barnen den bästa möjliga sommaren. Barnen som kommer hit på läger kan ha helt olika bakgrund. Här på lägret är de i ett nytt sammanhang, får nya vänner och erfarenheter och bygger självförtroende, vilket kan hjälpa under hela året, säger Mikael Nylund.

Nylund är tillsammans med Karl Dönsberg huvudansvarig för alla praktiska saker på lägren. Nylund och Dönsberg gör allt från att klippa gräs till att coacha ledarna och se till så att de har allt de behöver för lägret.

– Bättre arbetsmiljö kan man inte ha, säger Nylund och blickar ut över området.
Den natursköna lägergården Breidablick ligger ett par kilometer utanför Hangö. Här finns goda förutsättningar för att ordna läger. I ett rött, stort hus finns sovsalar. I ett annat hus finns kök och matsal. I allaktivitetshuset finns musikrum, bibliotek, pysselrum, pingisrum och dansrum. Dessutom finns bland annat bastu, grillstuga, båthus, ett förråd med cyklar och en fotbollsplan på området. För att inte nämna den långa sandstranden, där seglingslägrets jollar står uppdragna.

Segling och paddling

Petra Lampela är ledare på seglingslägret. Hon har själv seglat i många år och tycker det är roligt att se att barnen är intresserade av segling. Största delen av lägrets tretton deltagare är nybörjare.

– Barnen har nog lärt sig. De första dagarna ville de gärna vara två och två i jollarna, men nu seglar alla ensamma, säger Lampela.

Seglingslägret innehåller både segling och teori. Innan man ger sig ut till sjöss är det viktigt att man kan lite om sjövett och livräddning. Det finns inte jollar så det räcker åt alla, så lägerdeltagarna turas om och de som inte får jolle paddlar kajak. Jollarna som används är juniorbåtar.

William Kauremaa trivs på sjön. Han har varit på många läger förut, men är för första gången på seglingsläger.

– Jag hade seglat lite innan. Här har jag lärt mig mer, säger William.

Fullspäckade dagar

Klockan 8.00 är det väckning och frukost. Hela dagarna har de olika lägren program var för sig – med paus för lunch och mellanmål och vila. På kvällarna samlas alla för gemensamma aktiviteter.

– Då badar vi bastu eller leker lekar. Ikväll är det disko, berättar Petter Silver som deltar i Robinsonlägret. Han tycker att det bästa med lägret är att simma och att sova i våningssängarna. Äventyren tycker han också om.

– Till Robinsonlägret har vi hämtat inspiration från både Robinson Crusoe och tv-programmet, berättar Mikael Nylund. Det handlar mycket om utmaningar och tävlingar där det gäller att samarbeta.

På kvällarna hålls öråd, men ingen röstas ut. Istället röstar man om vem som ska få Robinsonstatyetten – en speciell bit trä som fungerar som en vandringspokal. Den som får statyetten vid kvällens röstning får rista in sitt namn i den. I slutet av lägret utses en Årets Robinson, som får ta med sig statyetten hem.

Race med barrflottar

Nu är det dags att sjösätta Robinsonlägrets flottar. Lägrets tjugo deltagare är indelade i fyra lag. Lagen drar ut sina flottar i vattnet, som är varmt efter att solen i flera veckor gassat över den långgrunda stranden.

Barnen klättrar upp på flottarna. De försöker uppnå jämvikt för att flotten inte ska kantra. När startskottet går börjar barnen paddla, under skrik och skratt. Till sin hjälp har de spadar, käppar och frisbees. De ska paddla en bit längre ut i vattnet. En lägerledare utgör mållinjen.

Ganska snabbt märker barnen att flottarna tar in vatten, och trots ivrigt paddlande och uppmuntrande hejarop ligger flottarna snart på bottnen. Men skam den som ger sig: över mållinjen kommer lagen genom att dra och knuffa sina flottar, och möts av applåder.

Wencke Österberg är lägerledare för andra året.

– Det bästa är att se hur barnen kommer överens och samarbetar. När de kommer hit har alla olika personligheter, men under veckans gång smälter de ihop till en grupp.

Vid strandkanten sitter Flora Kullberg och tömmer en flotte på vatten. Flora trivs på Robinsonlägret.

– Jag tycker om äventyr.
En viktig sak som hon lärt sig under lägret är att inte ta det så hårt när man förlorar – hur säker man än var på att vinna. Det är bara att acceptera och gå vidare.

– Och jag visste inte att man kunde flyta på barr! säger Flora innan hon springer ut till de andra barnen som plaskar omkring i havet.
Vid horisonten skymtar juniorjollarnas vita segel.

Text och foto: Emma Strömberg