Folkhälsan 90 år - söker alltid det nya och oväntade

Publicerad 15 mars 2011

Att känna förväntan på det som väntar bakom hörnet, att söka det nya och oväntade, det har varit Folkhälsans drivkraft genom tiderna. Inom forskningen, inom det hälsofrämjande arbetet och nu också inom serviceproduktionen som vuxit kraftigt sedan 1990-talet. Devisen för Folkhälsans 90-årsjubileum är ”Fortfarande nyfiken” och beskriver utmärkt de värden som gäller ännu i dag.

 Folkhälsan är i dag en stor organisation med 1800 arbetstagare, närmare 18000 medlemmar och frivilligmedarbetare som ger av sin tid i uppgifter som farfar i skolan, som reservmormor på daghem, som föräldracaféledare, som doulor…

Folkhälsan har aldrig legat på latsidan. Organisationen har lobbat, påverkat och informerat kring de hälsofrågor man har trott på. Folkhälsans serviceproducerande bolag i Österbotten, södra Finland och på Åland konkurrerar i dag på samma linje med kommersiella, ofta multinationella aktörer. Kommunerna handlar i regel service där de får den billigast och Folkhälsan har regelbundet fått upprepa sitt budskap om att man inte är redo att dra ned på kvaliteten för att pressa priserna. Man har också blivit tvungen att avsluta verksamheter eller låta dem genomgå en total förändring, som till exempel rehabiliteringen där man ersätter veteranverksamheten med service för den arbetsföra befolkningen. Den strävan överensstämmer med samhällets allmänna målsättning att hålla människor kvar i arbetslivet så länge som möjligt. Samarbetet med forskningslivet, politiker, försäkringsbolag och företag leder till nya lösningar som igen för Folkhälsanskeppet vidare. Nya aktörer kommer in i bilden, som Folkhälsan Utbildning Ab där Norrvalla och Solvalla idrottsutbildningar fått ett nytt gemensamt hem inom Folkhälsan. De finlandssvenska ungdomarna och deras behov var avgörande för Folkhälsan när beslutet fattades, berättar Samfundets vd Stefan Mutanen.

Viveca Hagmark, förbundsdirektör med ansvar för medborgararbete och hälsofrämjande verksamhet ser Folkhälsans framtidsroll som en kanal för människors åsikter och viljeyttringar i ännu högre grad än tidigare. Folkhälsan har många roller och utmaningar.

Så har det alltid varit – organisationen har fördomsfritt förändrats i takt med det finländska samhället.

Hög spädbarnsdödlighet

Folkhälsans arbete för den finlandssvenska befolkningens hälsa började på 1920-talet med rådgivning och hälsoupplysning för speciellt barnfamiljer. Målet var att sprida hälsokunskap till hela befolkningen.

Men, ett folks hälsa är beroende av många olika faktorer, av nivån på hälsovården, men också av landets sociala, kulturella, ekonomiska och politiska förhållanden, av faktorer som utbildningsnivå, resursfördelning, medborgarinflytande och demokrati.

Finland för 90 år sedan var ett helt annat samhälle än dagens Finland. De politiska förhållandena i det ryska storfurstendömet Finland och kriget 1918 bidrog till att de ekonomiska  och sociala förhållandena här var sämre än i många andra länder i Västeuropa och till att Finland också ifråga om sociallagstiftning och folkbildning låg efter det övriga Norden.

Också befolkningsstrukturen var en annan, en tredjedel av befolkningen var under 15 år, mot under en femtedel i dag. I början av seklet var barnkullarna stora, men spädbarnsdödligheten hög.

I början av självständighetstiden stiftades flera lagar som skapade förutsättningar för en demokratisk utveckling och samtidigt för en bättre folkhälsa och ett större allmänt välstånd, bland annat lagar om allmän läroplikt och allmän tryck- och föreningsfrihet.

Föreningar och organisationer som Folkhälsan utförde ett banbrytande arbete på flera områden och lade grunden till många former av social- och hälsovård som senare övertogs av stat och kommun. Så fungerar systemet ännu i dag. Folkhälsan tar initiativ, sätter igång verksamhet och samhället tar eventuellt över.

Hälsosystrarna, sjukskötare som Folkhälsan anställde och fortbildade var de verkliga pionjärerna i början av seklet. De byggde upp Folkhälsans praktiska  hälsoarbete med konkret hälsorådgivning vid hembesök och i skolor, mottagning för mödrar och barn, kurser och föredrag om bland annat bostadshygien, det vill säga hur man håller rent, hur man vädrar, hur man bygger…
För att få stöd på fältet byggde man upp ett nätverk av lokala Folkhälsanföreningar.

Från depression till tillväxt

Ekonomisk depression och arbetslöshet präglade 1930-talet, men också många reformer genomfördes. Genom barnskyddslagen som infölrdes 1936 ålades samhället ansvaret för föräldralösa barn och barn som av olika orsaker måste omhändertas. Folkhälsans stora projekt på 30-talet var barnavårdsinstitutet, som var både en utbildnings- och barnskyddsinstitution. Simskole- och sommarkoloniverksamheten växte också fram på allvar under 1930-talet. Folkhälsans huvudbyggnad byggdes år 1933 i Helsingfors.

På 40-talet efter krigets umbäranden utförde Folkhälsan en banbrytande insats med sina hälsobåtar som åkte ut i skärgården för att erbjuda rådgivning, tandvård och skärmbildfotografering. År 1948 var det premiär för Lyckoslanten ut och några år senare för m/s Gullkronan.

I 50-talets bristsamhälle fanns behov av konkret hjälp och Folkhälsans och Hbl:s luciainsamling behövdes. Folkhälsans huvudbyggnad fick en tillbyggnad och de svenskspråkiga barnen med CP fick en vårdavdelning vid Folkhälsan år 1957. Några år tidigare 1953 hade man inlet sommarbarnsverksamheten, där stadsbarn fick åka till landet. Verksamheten fungerar fortfarande aktivt inom Folkhälsan. På 50-talet växte också Folkhälsans första barnträdgårdar på olika hall i Svenskfinland upp och det var dags för de första hälsokampanjerna mot tobak och för bättre tandvård.

På 60-talet utvecklades Finland till ett välfärdssamhälle, den ekonomiska tillväxten var snabbare än i de flesta andra europeiska länder. De frivilliga organisationerna hade i flera decennier skött om en stor del av samhällsservicen i nära samarbete med den offentliga social- och hälsovården. Men nu började man ifrågasätta organisationernas roll och man ansåg att kommunerna skulle sköta all samhällsservice. Folkhälsan minskade på hälsobåtarnas turer, tog Lyckoslanten ur bruk och upphörde med sina mentalhygieniska byråer från 1930-talet. I stället valde man en annan väg; man satsade på tonårspolikliniker, föräldrakurser och grundade år 1962 Folkhälsans genetiska institut som småningom skördade stora framgångar. Utbildningen kom in i organisationen i allt högre grad, år 1969 införlivades hemsysterutbildningen i Hindhår med Folkhälsan.

Bättre barnmiljöer

År 1972 fick Finland en folkhälsolag vilket betydde kommunala hälsovårdscentraler och subventionerad hälsovård. Lagen om kommunal barndagvård infördes 1973.  Folkhälsan såg behovet bland barn med speciella behov och år 1974 öppnades Folkhälsans habiliteringsavdelning vilket innebar en klar förbättring för de finlandssvenska barnen med funktionsnedsättningar. Inom Folkhälsan arbetade man hårt för bättre barnmiljöer och ansvarsfullt trafikbeteende.

På 80-talet började man I Finland betona det förebyggande arbetets betydelse inom social- och hälsovården. Folkhälsan introducerade sitt friskvårdsprogram, där hälsan sågs som något mera än enbart motsatsen till sjukdom, utan som en positiv resurs i människors liv. Friskvården omfattade inte bara det individuella planet utan lika mycket det samhälleliga och ekologiska.

Under 1990-talet växte Folkhälsans serviceproduktion kraftigt; äldreomsorgen kom in i bilden och Folkhälsan tog ansvar för primärvården i hela Karis. På 2000-talet växte Folkhälsanhusen upp på allvar i Helsingfors, Vanda, Esbo, Mariehamn, Korsholm, Ekenäs, Pargas och småningom i Vasa. Verksamheten i Österbotten växte kraftigt genom Norrvalla och Östanlid. Barnskyddet har fått nya former med familjerehabilitering och förebyggande ungdomsarbete med ungdomsverkstäder. Folkhälsans förbund har tagit över ansvaret för medborgararbetet och det hälsofrämjande arbetet, det har vuxit upp professionella nätverk mellan Folkhälsan och lärare, hälsovårdare, skolkuratorer, man har gjort stora insatser mot våld och mobbning, man har skapat arenor för frivilliga och medlemsantalet har stigit jämt och tangerar nu 18000 personer. Den genomsnittliga medlemmen i Folkhälsan är mellan 35-45 år och har flera barn. Folkhälsan fortsätter sin interaktiva samvaro med den offentligasektorn och andra organisationer. Vi lyssnar till vanliga människors behov och är fortfarande nyfikna på det som komma skall.

Text: Camilla Westerlund