Är vår hälsa programmerad redan under fosterstadiet?

Psykoanalysens fader Sigmund Freud introducerade ett nytt paradigm inom psykiatrin, enligt vilket flera psykiska störningar härstammar från tidig barndom. Inte endast den psykiska hälsan är en följd av tidigare upplevelser, utan flera av våra folksjukdomar har också sina rötter i den tidiga barndomen. Detta enligt en hypotes som presenterades av David Barker på 1980-talet. Han föreslog att de bakomliggande orsakerna till typ 2 diabetes, blodtryckssjukdom och koronarsjukdom härstammar från fosterstadiet och spädbarnsåldern. Enligt Barker var en bakomliggande orsak näringsbrist under fosterstadiet, vilket avspeglade sig i en låg födelsevikt. Denna hypotes skilde sig klart från de rådande medicinska paradigmen.

Sedan 1994 har vi forskat kring ämnet genom att följa upp över 20 000 personer födda 1924–44 i Helsingfors. Förutom födelseuppgifter har vi samlat in uppgifter om tillväxten under barndomen samt uppgifter om hälsan i vuxen ålder. En omfattande klinisk undersökning på över 2 000 personer pågår.

Traditionellt har koronarsjukdom ansetts drabba medelålders och äldre personer. Under Koreakriget väckte förekomsten av förkalkningar i kransartärerna bland de stupade unga amerikanska soldaterna stor uppmärksamhet. Dessa fynd tydde ju på att sjukdomen hade sitt ursprung redan i barn- och ungdomen.

Vi har inom Helsingfors Födelsekohortstudien kunnat påvisa att låg födelsevikt är förknippad med en ökad risk för koronarsjukdom; även en icke-optimal tillväxt under de första levnadsåren påverkar och förstärker denna risk. En snabb tillväxt senare i barndomen inverkar ofördelaktigt på prognosen för koronarsjukdoms – speciellt bland dem som hade en låg födelsevikt. Typ 2 diabetes är en betydande riskfaktor för koronarsjukdom, och riskfaktorerna är väldigt lika som för koronarsjukdom.

Varför är låg födelsevikt en riskfaktor för många folksjukdomar?

Låg födelsevikt är ett tecken på en tillväxtstörning, som t.ex. kan bero på näringsbrist eller att moderkakan inte fungerat tillräckligt bra. Då näringstillflödet är litet fördelas födan i kroppen så att de viktigaste organen, såsom hjärnan, skyddas. Detta kan leda till omprogrammering av olika hormonella system och påverka organstorleken. Risken för att insjukna senare i livet finns inprogrammerad hos individen på ett tidigt utvecklingsstadium. Inte bara tillväxten under fosterstadiet verkar vara av betydelse, utan även tillväxten under barndomen modifierar denna riskprofil. En dylik programmering av den nyfödda är i princip nyttig under knappa tillväxtförhållanden i och med att barnet förbereds att leva på sparlåga. Problem uppstår när miljön inne i livmodern byts mot en miljö som kännetecknas av överflöd – något som allt oftare sker i dagens värld.

Trots att en stor del av våra kroniska folksjukdomar programmeras i ett tidigt utvecklingsstadium, är det inte sjukdomarna som programmeras utan risken för att insjukna. Av avgörande betydelse är individens livsstil såväl under barndomen som senare i livet. För att få en bättre uppfattning om hälsans och sjukdomarnas ursprung bör vi studera orsakerna ur ett livscykelperspektiv och beakta såväl biologiska, genetiska, socioekonomiska som beteendefaktorer.

Johan Eriksson