Allt fler ropar efter de frivilliga

Publicerad 15 mars 2011

Finländarna är flitiga frivilligjobbare – nästan flitigast i världen. Det kommer vi att vara också i framtiden. Men när de offentliga välfärdstjänsterna krymper går en allt större del av våra frivilliga insatser till att ta hand om anhöriga. Det här känner föreningarna av, tror Aaro Harju, en av dem som tänkt mest kring det finländska medborgarsamhället.

– De som jobbar frivilligt blir knappast fler än i dag och när de tvingas satsa mer tid på att sköta människor i sin närkrets väljer de bort något annat i stället. Tiden för familj och hobbyer vill man inte pruta på och jobbet kommer inte att bli mindre tidskrävande. Min gissning är att det är föreningsaktiviteterna som får stryka på foten, säger Harju.

Redan i dag känner många föreningar att det råder brist på frivilliga, trots att undersökningar visar att frivillig­insatserna inte har minskat.

– En orsak är att det hela tiden grundas fler föreningar, cirka 200 i månaden, medan frivilligjobbarna inte blir fler. En annan orsak är att folk i dag är ovilliga att ta ansvar och binda sig för längre tider. Därför är det ofta svårt att fylla föreningarnas styrelser medan folk gärna ställer upp för punktinsatser.

Framtiden inte dyster

Filosofie doktor Aaro Harju borde veta vad han talar om. Han har trettio års erfarenhet av att jobba för medborgarsamhället, bland annat som generalsekreterare för Opintokeskus ja Sivistysliitto Kansalaisfoorumi (SKAF), en studiecentral som förutom att ordna folkbildande kurser också fungerar som medborgarsamhällets tankesmedja.

Han har skrivit ett stort antal artiklar och en handfull böcker. I den senaste, ”Puheenvuoro kansalaisyhteiskunnan tulevaisuudesta” (2010) analyserar han medborgarsamhällets och därmed också organisationernas och frivillig­arbetets framtid.

Det är ingen negativ framtidsvision han levererar. Det kan man knappast göra i ett land med cirka 80 000 verksamma föreningar och nästan 1 miljon människor som jobbar frivilligt för dem – det är bara i Sverige, USA och Kanada man är ännu aktivare.

Men han vill gärna få organisationer och föreningar att vakna upp och vidta vissa åtgärder för att undvika de framtida kriser som en brist på frivilliga kan föra med sig.

– Organisationerna är kärnan i det finländska medborgarsamhället, som i sin tur är grunden för hela det finländska samhället. Utan ett fungerande medborgarsamhälle finns ingen demokrati och hur det kan gå då har vi nyligen sett exempel på i arabvärlden.

Två slags frivilligjobb

Harju har skapat en modell där han delar in samhället i fyra sektorer: den privata sektorn, den offentliga sektorn, den fjärde sektorn och medborgarsamhället. Till medborgarsamhället räknar han, förutom organisationer, fri medborgaraktivitet, fackföreningar, politiska partier, religiösa samfund, nyandelslag, fonder, det fria bildningsarbetet och sociala medier.

Frivilligarbetet sker inom organisationerna, men också inom den fjärde sektorn, det vill säga bland familj, släktingar och vänner.

– När du hjälper din mormor eller din granne gör du en frivillig insats. Ofta glömmer man det här när man talar om frivilligarbete.

Inom organisationer kan frivilligarbetet vara att leda grupper, sköta förtroendeuppdrag, ordna evenemang och tillställningar, delta i stödverksamhet eller penninginsamlingar.

– Den största insatsen görs inom idrotts- och motionsverksamhet. Där jag bor finns en sportplan där bobollslagen avlöser varandra sommartid. Alla leds de av frivilliga. Det samma gäller all juniorverksamhet inom ishockey, fotboll, gymnastik ...

Finländare vill hjälpa

I Finland har det hittills funnits tillräckligt med människor för alla dessa uppdrag. Vi finländare jobbar gärna frivilligt och det som motiverar oss är att vi kan hjälpa någon.

Men dagens unga finländare väger också tiden på våg. Detta i kombination med de många föreningarna som ropar efter frivilliga och anhöriga som behöver hjälp gör att läget sakta förändras.

– Det går bra ännu i många år, men det kommer en tid då vi måste fundera på hur vi ska sköta allt det som frivilliga gör i dag. De stora gamla organisationerna förlorar medlemmar hela tiden och den utvecklingen kommer att fortsätta.
Samtidigt grundar folk hela tiden nya små föreningar, kring sådant som verkligen intresserar dem. För också de som upplever ständig brist på tid hinner med sådant som känns intressant, nyttigt, nödvändigt eller belönande.

– Utmaningen är att bevara medborgarsamhället så attraktivt att människor är villiga att offra en del av sin tid på aktiviteter och frivilligarbete inom det.

Ta väl hand om de frivilliga

För att de frivilliga ska räcka till också framöver kan man inte grunda nya föreningar i samma takt som i dag. Till Harjus recept hör också att slå samman en del föreningar och att professionalisera vissa styrelseposter, till exempel så att en person är kassör för flera föreningar mot en liten betalning.
Men framför allt måste föreningarna fokusera på sin kärnverksamhet och ta väl hand om sina frivilliga.

– Den frivilliga resursen bör användas med eftertanke. Man måste sålla bort onödigt jobb så att de frivilliga får göra sådant som känns meningsfullt och som intresserar dem.

Det är också viktigt att tacka, berömma och belöna de frivilliga. Undersökningar visar att de som jobbar frivilligt inte väntar sig lön, men ändå vill att arbetet uppmärksammas.

– Belöningen kan vara en gemensam fest, resa eller teaterbesök. Att få delta i en utbildning på föreningens bekostnad kan också vara en fin belöning.
För att allt detta ska lyckas krävs att föreningarna och frivilligarbetet leds på ett professionellt sätt. Harju efter­lyser därför satsningar på utbildning för dem som leder frivilligarbetet.

 – Vi har inte tidigare behövt tänka så mycket på hur föreningarna leds, men nu måste vi göra det.

Text: Malin Hollmén Foto: Anna Stolzmann