Tonåringar

  • Mobbad och deprimerad

    Hej!

    Jag är en tjej i gymnasiet som har varit depreimerad sedan årskurs 2 eller 3. Jag blev mobbad. För ett år sedan berättade jag om min långvariga depression åt min nya pojkvän. Han tröstade mig och lyssnade men nu vill han inte lyssna mera för han får en dålig självkänsla. Han förstår inte hur jag tänker om saker.

    FÖr mig är allting ett problem och jag kan inte vara positiv åt allt,vilket han vill. Jag berättade om min depression för min mamma på sommarlovet men vi har inte pratat om det så mycket, men det vill jag inte heller. Min pojkvän har hela tiden tyckt att jag ska börja äta mediciner, men jag vill inte äta mediciner eller gå på dyr terapi.

    Finns det någonsorts terapi att gå i Hangötrakten? Om så finns, vad kostar det? Jag är underårig.

    Fråga nr: 13391

    Svar:

    HEJ !
     

    Att bli mobbad tär alltid på självkänslan och kan ge depression. Det är bra och modigt att du reagerat och vill bearbeta allt du gått igenom. Det är emellertid inte din pojkvän som behöver vara den hjälpen utan det finns många professionella som kan hjälpa dig.

    I Hangö finns det flere terapeuter som kan hjälpa dig att bearbeta dina minnen. De som bäst känner alla olika platser och personer  är din skolhälsovårdare , -kurator  eller –psykolog som kan ge dig adresser och telefonnummer och tillsammans med dig fundera vem du bäst kunde vända dig till.

    Det finns flere mottagningar som inte kostar något och det att du kontaktar dem betyder inte automatiskt att du behöver börja äta mediciner.

    Med önskan om en trevlig höst med din pojkvän som verkar bry sig om att du skall må bra!

    Gun Andersson

    Publicerad 17 maj 2010

  • 15-åring som mår dåligt

    Hej

    jag är en tjej på 15 år som mår väldigt illa...

    Fråga nr: 13325

    Svar:

    Hej!

    När man är ung kan det ibland kännas att ingen bryr sig om eller förstår en, någon viktig människa kanske har övergett en eller sårat en djupt. Eller det kan ha hänt något som gör en djupt sorgsen. Det kan kännas att man inte står ut, att man inte orkar leva längre. Det kan komma tankar på självmord.

    Då är det viktigt att veta att man kan få hjälp, att man inte behöver vara totalt ensam. Det är viktigt att inte bara bli ensam med sina tunga tankar utan få tala ut om dem. Kanske det ändå skulle finnas någon vuxen man kan lita på, en förälder, lärare, kurator eller skolhälsovårdare.

    Det finns också hjälp man kan kan få per telefon eller på en tonårspoliklinik eller ungdomsmottagning. Bland annat Folkhälsan har en samtalsjour för unga dit man kan ringa och prata med en vuxen.

    Hälsningar Lotta Sjöblom

    Publicerad 10 maj 2010

  • 14 år och har det jobbigt med mamma

    Hej !

    jag är en 14-årig flicka som har det väldigt dåligt hemma. jag har en jätte dålig relation till min mamma och jag pratar nästan aldrig med henne ens om vardagliga saker.

    jag skulle vilja veta vart jag skulle kunna gå och prata om det.? jag undrar oxo om det finns nånting på internet var man kan diskutera?

    mina föräldrar skilde sig för 1.5 år sen och min mamma gifte genast om sig.jag har 2 småbröder o en halvbror så man känner sig inte betydande...

    svara snälla ! jag behöver verkligen nån att tala med.

    Fråga nr: 13322

    Svar:

    Hej,
     

    Så bra att Du söker hjälp. Du skriver att Du har det väldigt dåligt hemma och
    att Du har en jättedålig relation till Din mamma. Vad allt det är som Du tänker på när Du skriver att Du har det väldigt dåligt hemma vet jag inte och jag kan bara föreställa mig att det är jobbigt för Dej att  Du inte pratar med Din mamma ens om vardagliga saker - för det är ju väldigt viktigt att Du som är 14 år kan prata med Din mamma överhuvudtaget och också nu när ni lever i en ombildad familj. 

    Varje barn,  varje tonåring - också Du - har rätt till föräldrar och vuxna som lyssnar och pratar och stöder.  Jag vet inte vad det är som gör att Din mamma inte fungerar så nu att Du kan prata med henne.  Och jag vill säga till Dej att det är inte på Ditt ansvar att Din mamma inte fungerar så nu.

    Det är inte Du som skall ha ansvar för Din mamma och hur hon har det. Det är Din mamma som är vuxen som skall ha ansvar för Dej och hur Du har det. Därför är det bra att Du söker hjälp.

    Jag vet ju inte heller hurudan relation Du och Din pappa har? Vill Du prata med honom om hur Du har det?

    Jag uppmuntrar Dej också att gå till skolkuratorn i Din skola och tala med henne om det som är jobbigt därhemma. Skolkuratorn finns till just precis för sådana saker. Skolkuratorn kan också be att få träffa Din mamma och stöda henne att stöda Dej.  Fast det kan kännas jobbigt för Dej och Din mamma så anser jag att det är värt det.

    Jag har också en sådan tanke att Din mamma, liksom alla föräldrar vill att Du skall ha det bra - men hon har, av olika orsaker, kanske inte lagt märke till hur Du riktigt har det. Därför är det bra att Du tar kontakt med skolkuratorn. Gör det!
     

    Allt gott, Barbro Näse

    Publicerad 10 maj 2010

  • Hjälp! Jag mobbas varje dag!

    Hej, jag är en olycklig 14 årig pojke med enormt problem.

    I skolan blir jag nästan varje dag mobbad. Av alla i skolan (förutom lärare förståss) båda små och stora, korta och långa, smala och tjocka, unga och gamla allihopa har börjat mobba/bråka med mig. Jag tror det e på grund av att jag är oftast ensam, och är mycket liten till min ålder. Jag är ledsen när jag kommer hem från skolan, jag är ledsen när jag ska tillbaks... Mina föräldrar (eller mest min pappa) bryr sig inte riktigt hur jag har det i skolan, tillexempel när jag hamnade i slagsmål med en annan kille i samma ålder, när jag kom hem skrattade han bara, det ser ut som om dom inte tar det åt allvar... Han blir fort arg på saker, är det något fel på datoren börjar han ropa och blir förbannad fast det inte är något farligt. Annars pratar jag aldrig med honom. På veckosluten eller på fedagar är han oftast full och det är båda mamma och jag trött på.

    På grund av mobbningen är jag ganska trött på livet, har börjat läsa artiklar om självmord osv och har haft självmordstankar i omkring en månad nu. Jag har funderat på överdos, hoppa från hög höjd och liknande. Om vi går tillbaka till mobbningen så har jag pratat med skolkuratorn många gånger. Men efteråt får alla veta att jag har '' skvaldrat '' till kuratorn och då börjar flera att fortsätta bråka. Jag mår dåligt och är ledsen dagarna i ända och jag vet att det inte finns mycket mer att göra. Jag har ibland mardrömmar om vad som händer efter livet, om jag åker till helvetet för att jag lyssnar på Heavy Metal eller om jag får gå till himlen. Jag har funderat över att byta skola men det finns ingen skola på nära håll ( måste sitta 2 timmar i bussen varje dag.) Och man måste söka nya kompisar och allt det där. Jag ska snart skriva ett såkallade '' avskedsbrev '' om jag inte orkar mer.

    Snälla, finns det något att göra? Jag törs nog ta den slutliga utvägen om det behövs.

    // Svara snabbt, orkar ej plågas mera

    Fråga nr: 1102

    Svar:

    Hej!

    I ditt brev berättar du om din situation just nu som känns väldigt jobbig för dig. Om vi uppfattat dig rätt så känns både din skolsituation och din situation hemma svår.

    Alla har rätt till en trygg skolmiljö och att vara trygga hemma! Skolan måste (enligt lag) ingripa när någon blir mobbad, ingen ska behöva känna sig otrygg i skolan. Du skriver att du redan har varit i kontakt med kuratorn, kanske du nu kunde prata direkt med rektorn på din skola. Vi uppmuntrar dig att visa brevet du skrivit hit till rektorn, så att han/hon får se hur jobbigt du har det. Viktigt är att du kommer ihåg att det inte är ditt fel om du blir utsatt för mobbning, ingen förtjänar en sådan behandling! Du har rätt att vara den du är och bli respekterad av dina skolkamrater!

    Du skriver att du mår dåligt och att du ibland har självmordstankar. När man har det riktigt svårt och man blir riktigt kränkt kan alla människor tänka självmordstankar. Nu är det viktigt att du hittar en person som du kan prata och dela dem med.

    Utgående från ditt brev kan vi konstatera att du är en tuff ung man som är bra på att uttrycka dina känslor. Det verkar som om du och din mamma kan prata med varandra. Vad gäller hemsituationen säger också lagen att alla barn skall kunna känna sig trygga hemma och inte behöva ta ansvar för vuxnas problem.
    Du kunde be din mamma att med dig komma till en familjerådgivning eller socialbyrå för att prata om hur ni har det där hemma och hur det är för dig i skolan.

    Vi uppmuntrar dig också att redan i dag ringa till församlingarnas samtalstjänst tfn 01019-0072 alla dagar 20-24 eller till Folkhälsans ungdomstelefon som jourar må-ons kl. 14.30-18.30.Ring då 0800 151100 (samtalet är gratis)

    Så bra att du tog kontakt! Vi önskar dig allt gott!
    Antimobbningsteamet Maria, Barbro och Gun
     

    Publicerad 23 juni 2009

  • Min 15-åriga dotter snattar

    Hej! Jag har en snart 15 år gammal flicka som har åkt fast för snatteri för andra gången på kosmetika avdelningen. Första gången var för ett år sen och andra gången i går. Annars sköter hon skolan och annat. Hon kan inte riktigt förklara varför. Hon ville köpa byxor i stället och ville spara sina pengar till det. Så hon snattade för 70 euro kosmetika. Var kan man få hjälp med henne? Vi bestämde att för tre månader får hon alltid har en förälder med sig i butikerna och nästä helg blir hon hemma.
    Anna

    Fråga nr: 1095

    Svar:

    Hej Anna!

    Det är inte alltid så lätt att veta varför man gör något - varken som vuxen eller ung. Och vi vill så gärna förstå och begripa, vilket är bra, det får oss att vilja ta reda på och utforska. Utmaningen är att tillsammans utforska vad som ligger bakom istället för att genast döma. Att istället för att genast stirra sig blind på beteende, försöka se vilka tankar, känslor, behov och intentioner som egentligen ligger bakom. Vad är beteendet ett uttryck för? Vad försöker hon berätta genom det? För jag tror att hon är helt ärlig när hon säger att hon inte vet varför.
     
    Stöd och hjälp finns att fås vid Folkhälsans tonårspolikliniker som finns i Helsingfors, Åbo, Kristinestad, Kaskö, Närpes, Vasa och Jakobstad. Också kommunerna kan ha särskilda mottagningar för unga och på skolorna finns en skolkurator eller skolpsykolog. Vill ni som föräldrar också gå med så är familjerådgivningarna ett bra alternativ.
     
    Allt gott!
    Ulrika V 

    Publicerad 23 juni 2009

1-5 av 5

1 sidor

<< Föregående ... 1 ... Nästa >>