Hej,
Vi har en son som är 4,5 år och en dotter som är 2 år. Vår son har alltid varit lugn, försynt och nästan lite lillgammal medans lillasyster är riktiga yrvädret. Lillasyster är väldigt trotsig och retar och slår sin bror, vi pratar mycket om detta och berättar för storebror att man får bli arg men man får inte slåss. Han är väldigt snäll mot sin syster, vi hör hur han säger till henne att man inte får slåss och lyssnar hon inte så ropar han på oss. På dagis har vi sen start jobbat med att han ska bli mer framåt och ta för sig i grupp.
Nu till problemet, sen en tid tillbaka har han varit stökig på dagis, slåss och använder fula ord när han inte får som han vill. Säger saker som att han ska skära i folk mm. Det som känns jobbigt är att det inte finns några sådanahär tendenser hemma varför det är svårt att "jobba" med problemet hemma. Vi lyssnar ofta på hans språk när han leker själv eller har kompisar hemma men ser/hör aldrig dessa saker. Han har två helt olika personligheter.
När vi pratar med honom om vad som hänt på dagis så blir han ledsen men har oftast ett svar till varför han gör detta, ex. har kompisen sagt något elakt.
Enligt dagispersonalen så är han inte ensam om att bete sig på detta sätt, men det är jobbigt att höra att han beter sig illa.
Hur ska vi agera?
Fråga nr: 1104
Svar:
Hej!
Vi beklagar att svaret dröjt, förhoppningsvis kan vårt svar ändå vara er och eventuellt andra till hjälp, om än situationen säkert ser annorlunda ut för er i dag.
Det språkbruk barn använder kan ofta uppröra oss vuxna, liksom deras beteende. Vi vill ju så gärna att de skall uppföra sig väl och vi vill lära dem vad som är rätt och fel. Att barn tar efter hur vi som vuxna gör snarare än vad vi säger vet vi, men vad kan man göra i övrigt?
Att ni ser era barns olikheter och arbetar utifrån det är bra. Barn är olika och behöver olika typer av stimulans för att utvecklas. Barn är också ofta samarbetsvilliga och vill vara till hjälp. Det verkar ju också som att er pojke tagit till sig det att man inte får slåss. Det som ändå kan vara svårt för barn att förstå är vad det innebär i praktiken och hur man skall handskas i en situation där man blir arg, ledsen, sårad eller frustrerad. Ännu svårare kan det vara att förklara varför de gjort som de gjort, de vet de oftast inte och dessutom känns det som om man gjort något fel och behöver förklara sig om man får frågan varför.
För barn är det viktigt att de blir sedda i sin upplevelse av situationen snarare än hur de beter sig. Vad känner de och tänker i de situationer där de är "besvärliga"? Det är vad vi vuxna behöver se och hjälpa dem att se. Och att de får hjälp i att också se hur den de t.ex. slår eller säger något fult till upplever situationen. Som " Det gör ont när du slår mamma", "Mamma blir ledsen när du säger så". Redan små barn kan förstå och se det, bättre än vi kanske tror. Småningom lär de sig då också hur det skall göra i de olika situationerna för att det skall bli bra.
Om det, som i ert fall, är på dagis som problemet är så att ni inte har möjlighet att se när och i vilka situationer det händer, så kan det vara bra att också tala med dagispersonalen för att se om ni tillsammans kan hitta något mönster i när det inträffar. På så vis kan ni öka förståelsen för vad han ger uttryck för på detta sätt och då är det också lättare att hitta en lösning. När det nu också, som ni berättar, finns andra barn på dagiset som beter sig så här, så kan en diskussion om hur de på dagis överhuvudtaget tacklar denna typ av beteende vara bra. Det kan ju vara något som händer i själva gruppen som gör att flera barn har svårt att hantera situationerna och inte riktigt vet hur de skall vara eller vad de skall göra och som gör att de behöver de vuxnas vägledning. Klarggörande kan också vara att fråga dagispersonalen vad de förväntar sig av er föräldrar i detta läge. Då har man öppnat upp för en öppenhet och förhoppningsvis stiger också lösningen då småningom fram.
Allt gott!
Ulrika
Publicerad 23 juni 2009